Ibland när Waits stämma når mig

Men ibland… när Tom Waits stämma når mig… ibland… förflyttas jag raketsnabbt till Prags medeltida gränder… de stenbelagda gatorna som knullar mina fotsulor på det mest vulgära sätt… tröttar ut min svenska lilla kropp och tar mig vidare på äventyr jag inte bett om… ibland når mig Toms röst och jag följer med som en liten lappvante… ned på Balkan och vidare in i de mörka gränderna om sena nätterna… och rumpan är tung och varm av billig sprit och evig längtan… och munnen torr av alltför sena sånger… och imorgon gömmer sig månen och romerna i parkens löv… medan jag sover min medelsvensson-sömn… bara för att väckas av spårvagnarna till Andel… tvärs över bron och Voltava… Och jag önskar jag kunde hålla min lillebror i handen på riktigt… ta honom med in i äventyret och de vansinniga dragspelen och fyllesångerna, de vingliga danserna över bron … alltmedan fullmånen hänger tung som en kärring-röv över Prag, gul och gammal… och vi är två små fisar, vänner in i fulsnygga evigheten… och på torget i Gamla Stan dansar amerikanskorna med sitt blå hår och vargarna ylar och Kafka är full som ett ägg… Typ.