Jag vänder blicken ut

098

Framför det gamla anrika lyxhotellet sitter mannen direkt på trottoaren. Hans ansikte påminner om en månkrater. Han torkar sina strumpor på värmegallret från underjorden. Han är hemlös och sur. Han vill inte prata, inte fotograferas med sin käpp och sina barfotafötter två dagar innan julafton. Han vill ha pengar.
Jag går därifrån med sänkt huvud. Livréerna skiner blå och röda på hotellets vaktmästare. Innanför glasdörrarna hänger tunga kristallkronor. Jag ser tjocka röda mattor och guldramar på väggarna. Där innanför.
Utanför sitter en sur karl med våta strumpor på tork. Alla vill de ha mina pengar.
Jag vänder blicken ut mot havet.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “Jag vänder blicken ut

  1. Så du var i Nice. Där var vi några gånger i forntiden fast vi hade inte råd att bo på det hotellet. Fick bli ett enklare pensionat några tvärgator upp.Men vi tittade in i alla fall… Fast de var övertygade om att vi inte hade några pengar😉

  2. Gustaf

    Visst, havet vill inte ha pengar, men havet tar andra saker när det har chansen.

  3. Nittiotalet hör av sig med lite naiv trollpunk:

  4. Ja … ibland måste man vända sig … lite uppgiven … utåt … och blicka mot nå´n sorts horisont.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s