Men Jimi fortsätter

Lyssnar på Hendrix mitt i natten och minns plötsligt Mats som sände mig femton olika versioner av Hey Joe på kassett. Jag undrar vad han blev av? Mats med sina haschpsykoser och sin Hendrix-kärlek och sin oförtrutliga envetna musikspridarglädje. Vi drog till Paris tillsammans. Vi hamnade i Parispolisens famn med tårgas och allt, vid Jim Morrisons grav, och jag var väldigt rödhårig då och mötte Keith Richards som hade de minsta fötter jag sett på en karl och det var höst och jag var ung och hade en lånad kamera som var större än mina bröst…
Foxy lady.
Det var så länge sedan.
Det var bara igår.
Jag lyssnar på Hendrix och minns och tänker; vad fan blev Mats av? Jag har för mig att hans farsa ritade nåt jäkla stridsplan. Något med tre bokstäver. Som störtade. Fan, jag kan ha fel. Det var så många år sedan. Men Jimi fortsätter…

2 kommentarer

Filed under Musik

2 responses to “Men Jimi fortsätter

  1. Flera riktigt fina inlägg det senaste nu. En blir gla’!

  2. 🙂 … Här har du en till som var rödhårig i perioder i sin ungdom … en som ville vara rödhårig för att rödhåriga var mer spännande, våghalsigare, farligare: En oproportionerligt stor andel av de kvinnor som dömdes för häxeri hade rött hår.

    Åh … ljuva ungdom … som kanske inte alltid var så ljuv men ändå … ung…

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s