Genom rullgardinen

285

Varför trivs en arbetarklassunge som jag så bra i salongerna? Helst allena. Med knarriga parketter. Utsikt genom rullgardinen. Med havet som närmsta granne. Tystnaden. Det vilsamma. Den lätt pirrande förnöjsamheten i kroppen. I väntan på en familjär röst bakom ryggen som ska kalla mig tillbaka, hem. Hit. Till träpanelerna och tickandet från vägguret.

258

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Genom rullgardinen

  1. Kanske minnen från ett tidigare liv? Själv känner jag mig väldigt hemma och liksom trygg i Normandie av alla ställen. Kanske det är calvadosen. Eller osten…

  2. Det sitter i väggarna…

  3. Hmm … håller med Znogge … historiens vingslag …

    Kram!

  4. I slottet Versailles har denna bakgårdsunge sin själ, sin gamla. Din bild ser ut som min just nu. När jag ligger under myggnätet och kollar på havet. Men jag skulle gärna ha en krinolin och ett solparasoll av spets när jag promenerade i strandkanten. Kram för de världar man har inom sig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s