Fingret, funderingar och framtiden…

Jag har tagit en semesterdag och går upp halvtio istället för fem. Det känns i hela kroppen. Den är utsövd. Jag har sjutton grader i sovrummet och drar raskt på mig raggsockorna. Fixar kaffe, brer mackor. Tänk om man kunde få sova tills man vaknade av sig själv varje dag. Vilken fantastisk lyx!

Det snöar och blåser ute. Vinterhelvetet kom till slut. Men jag tar det med ro. Hundmånaden januari är snart slut. November och december är lagda åt sidan – jag har redan glömt dem. Skitmånaderna. Det är inte långt kvar nu… det bästa återstår. Jag ger fingret åt ingen alls genom köksfönstret och snön som yr och kryper ihop i vardagsrumssoffan. Drar över mig några filtar och placerar laptopen i knät.

Här inne har inte bloggats mycket det sista halvåret. Det är svårt att hitta energin när jag lägger 12 timmar om dagen på jobbet. När helgerna kommer (gud, vad jag älskar mina helger!) så är det böckerna som vill läsas, filmerna som vill betittas, vännerna, hemmet, långpromenaderna, inköpen, tvätten… Ibland vill jag bara sova.

Jag har funderat mycket över framtiden, letat och sökt andra jobb. Inte lyckats komma en millimeter vidare, kan tyckas. Men inombords, just nu, har det stillnat lite. Just nu vet jag att det är ok att vila lite. Och så diggar jag det jag har. Mitt hem, mina vänner, min vardagsro, mina vanor och rutiner… Det har tagit mig många år att nå hit. Så det borde vara ok att vila lite. Även om det innebär att jag inte bloggar varje dag eller ens varje vecka. Det handlar inte om att jag inte längre vill eller inte tycker om att skriva. Jag skulle vilja sitta här och slänga käft med er varje dag. Om det som betyder något för er och för mig – och ibland bara rent strunt. Men jag tvivlar att så blir fallet mer. Det är länge sedan jag bloggade regelbundet. Ibland undrar jag om jag ens har kvar några läsare, mer än en handfull.

Dock, this is what you get, folks. Ibland mycket, ibland litegrann och däremellan inte ett dyft.
Men jag vilar lite.
Ger fingret åt snön.
Tänker på framtiden.

22 kommentarer

Filed under Uncategorized

22 responses to “Fingret, funderingar och framtiden…

  1. Jag är kvar. Försöker lära mig att vila i själen jag med.

  2. Vardagsro och vila ska aldrig underskattas. Aldrig. Några trogna har du nog😉

  3. Wow! Två stycken. Härligt!😉

  4. Ko

    Framtiden. Det är fina grejer

  5. Här kommer nummer 4!

    Snart är det vår och då kan vi andas igen. Jag blir glad att du känner dig lugn i dina rutiner och nya hem. Allt utöver det önskar jag dig av hela mitt hjärta.❤

  6. Gott så. Jag blir glad i ditt lugna. Och jag är kvar. Här.

  7. dr. no

    kränkt. vit. man.

    det är svårare att bli av med mig än rökbegär och blodcancer.

  8. Nils

    Tomten se allt! Ät upp din spenat!

  9. Nils

    ..men han skiver lite fort ibland. SER ska det stå.
    /Tomten

  10. Tänk att så bra har jag det. Jag får sova så länge jag vill. Det gör jag också istället för att väckas av 6 väckarklockor som det behövdes för att få mig upp så tidigt på morgonen. 45 år på det viset var nog. Att köra i mörkret på igensnöade vägar och komma hem när det redan var mörkt. Det är något att vara tacksam för och det är jag varje dag när jag kan ligga och dra mig så länge jag vill. Med så mycket jobb förstår jag att du inte hinner ägna dig åt bloggen så ofta men jag hänger på och tittar varje dag om du varit här.

    • Jo, jag vet ju att du kan sova länge… men tjenare vad du kämpar på med ditt där uppe. Vedhuggning och snö en masse och jag vet inte allt. Glad för dina dagliga besök. På återhörande!

  11. Det är ju alltid kvalité här, så varje inlägg är värt att vänta på. Dessutom är det ju viktigare att vila själen än att blogga. Även om jag har lite svårt att tro det själv ibland.

  12. Marguerite

    Vi är tacksamma för varje litet infall från det här hållet. Känn ingen press, men vi väntar troget vid din förstutrapp, varje dag, varje timme..finns inget mysigare än att krypa ihop i gungstolen och rocka sig igenom en massa inlägg åt gången, som att mumsa ur en väl tilltagen godispåse.

  13. Gustaf

    Jag läser också. Ibland tänker jag att det vore kul att veta vem du är, det är kanske bara en googling bort. Men det skulle kännas fel…

  14. Jag är kvar Lilla Blå och du skulle bara våga tystna helt. Hålla lågan levande även om den skulle gå på sparlåga. Kram på dig och nåde dig om … för jag behööööver dig.

    Kram!

  15. Ko

    Jag gör som du. Tar det som det kommer. Och läser dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s