Min svaghet för dokumentärer om folk med krut i

95-åriga, kulturradikala köpenhamnaren Anne-Marie, med mycket starka åsikter och grotesk humor, ligger i sängen, tar emot besök, dricker Manhattans, röker och tycker till om allt. Barnbarnet reser runt i världen och filmar för New York Times, dottern är aktiv präst trots att hon förlorat en arm och ett ben.

Så lyder programförklaringen till kvällens dokumentär på danska DR1 halvnio. Sånt här kan jag inte motstå. Det blir till att bänka sig och glo. Det blir ju helgstämning med en gång. En visuell klämtare.

Edit: här kan ni själva se den drygt 40 minuter långa dokumentären . Jag hade älskat att översätta denna till svenska. Det sägs många goa grejer här. Men kanske är ni bättre på danska än ni själva tror? En pärla till film! Man kan inte bli annat än lycklig av dessa kvinnor. Och Anne-Marie, hon är smäcker som en vinthund (se bara på hennes händer), utdragen som en målning av Modigliani… och vass som ett rakblad.

20 kommentarer

Filed under Film och TV

20 responses to “Min svaghet för dokumentärer om folk med krut i

  1. Jag har en dröm någonstans (långt därinne) att kunna sluta så storslaget som kvinnan i filmen du ska se … men hittills har jag anpassat mig ALLDELES för mycket för mitt eget bästa. Men det tar sig … fast så långt som att hålla hov i sängen vet jag inte om jag kommer.

    Jag älskar också de här kvinnorna och männen, originalen, och filmerna om dem och att de överhuvudtaget finns …

    God fortsättning önskar jag dig Lilla Blå. Dig som jag uppfattat vara en alldeles särdeles speciell person med din stora integritet, din humor och intelligens och som jag någon gång i livet verkligen vill träffa IRL.

    Kram!

    • Vi kommer att träffas, kära skata. Om det är jag alldeles övertygad. Och jag hoppas det inte tar så lång tid som till våra respektive 95-årsdagar. Skulle så vara, ska vi iallafall dricka Manhattans ihop, på sängkanten om inte annat. Vi kommer att ha massor att tala om. Det kommer troligen att ta minst till våra 100-årsdagar innan vi hunnit med alla samtalsämnen. Konsten, livet, kärleken, resorna, tankarna, poesin, musiken och så mera konst!

  2. Nåja, sammanstrålar ni kan ni svänga in om här söder om landsvägen🙂

  3. Nu dricker jag ju inte Manhattans utan håller mig till ren sprit men jag kanske får vara med ändå. Vi kan ljuga ihop historier som får bibeln att blekna.
    Härligt att du är tillbaka gullefjun!

  4. Lilla Blå – du har just räddat mig från en kväll framför TV’n och den annalkande X-faktorn. Tack tack tack. Jag har sett 2 minuter av programmet och nu måste jag se allt.

    jag är gärna med och dricker manhattans jag också. En riktig Øresundsträff?!😉

  5. Tack för länken … jag är bänkad. Nej … jag ligger på soffan, det är lördag och … TACK!

    Kram!

  6. Nu har jag sett filmen. Helt underbar. Vilka kvinnor! Alla tre, eller fyra om vi ska räkna med hennes mamma också. Men hon kan inte ha varit lätt att ha som mamma. Jag tänkte mest på den episoden när hon och hennes man berättade för sin dotter att han inte var hennes riktiga förälder eller att de inte var hennes riktiga föräldrar … (var det väl med tanke på den där lilla negerpojken som ställdes inför sina vita föräldrar) Bara på skoj !!! Så där. Utan att tänka över vad det betydde för ungen. Och inte heller kanske att ha en pappa ”på håll”. Visserligen har jag och Håkan levt ”på håll” sammanlagt nästan 15 år men då var ungarna åtminstone halvstora. Ja, ja … Fantastisk film! Och ibland önskar man (jag) att jag inte ”anpassat” mig så mycket som jag … min generation … oftast gjort.Jag har en del att ta igen🙂

    Kram!

  7. annannan

    Det här med att ha ett så fullständigt rättframt förhållande till varandra inom familjen, mellan generationer. Inte för att vi är så mycket för att hålla fasaderna uppe i min familj, men jag utgår inte från att man kommer att förstå mitt perspektiv och därmed censurerar jag mig själv rätt kraftigt. Nu har ju dottern och mamman haft rätt många år på sig att komma till tals med varandra, kanske har det betydelse.

    Intressant.

  8. annannan

    Och så det här med att ha haft samma frisyr i – 80 år?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s