Bertil, mon amour!

Hon fick syn på honom redan i somras, fotograferade honom och satt sen hemma och funderade. Kanske man rentav skulle ta och köpa honom, ha som husdjur? Han var ju rätt annorlunda ändå och inte så fasligt dyr om man tänkte efter?

Tiden gick och han poppade upp i minnet emellanåt… Så när hon hade vägarna förbi den lilla affären med den lilla damen som ibland bjöd på sprit så tänkte hon: idag, idag köper jag honom! Idag är dagen då jag ska bli med husdjur!

Väl i affären frågade den lilla damen direkt om hon inte ville ha en liten klämtare? Artigt tackade hon ja och välsignade i tankarna danska små butiksföreståndarinnor. Satans bra fruntimmer! Inte som i landet mellanmjölk.

Så stod de där och småsöp ur kantstötta porslinskoppar, talade om väder och vind.
– Hörru, har du kvar den där lilla svarta?
– Vill du ha den? skrek butiksdamen till så att spriten skvätte ur koppen. Vad ska du med honom till? Usch! Inte är han skön, inte.
Så blinkade hon och flinade:
– Tänker du ge bort honom i present?! Är det någon du är sur på?

Men hon bedyrade att den lilla svarta var till henne själv och när hon lämnade butiken en stund senare låg han i hennes blommiga tantväska. Ty hon kunde inte gärna ha honom i koppel och nu var det hög tid att möta väninnan och gå på krogen. Aftonen skulle vikas åt teaterbesök.

Hon var ivrig att visa väninnan sitt inköp men när hon öppnade tantväskan kom en vidrig stank ur den! De höll för näsan båda två men väninnan kostade i alla fall på sig ett ”Wow!” samtidigt som hon bleknade.

På teatern blev stanken ännu värre men väskan fick stå på golvet i mörkret och Bertil, hon hade beslutat sig för att kalla honom Bertil, fick vackert hänga med i tretimmarsföreställningen! Det var säkert första gången Det Kongelige haft en skorpion i publiken, men nog inte den sista!

Hon kände nämligen på sig att Bertil var intresserad av de sköna konsterna. Med varsam hand skulle hon visa och vägleda honom. De skulle bli lyckliga tillsammans. Även om han stank som ett giftutsläpp varje gång hon närmade sig honom.

10 kommentarer

Filed under Uncategorized

10 responses to “Bertil, mon amour!

  1. Visste inte att de luktar. Då ska jag nog inte ha någon, jag är lite känslig med sånt.
    Dock har jag beställt en jättelik skalbagge av min svärdotter som ska sitta, inramad, på väggen. Jag tror inte att den luktar.

  2. Så praktiskt! Och så förekommer den i sedelärande historier. Åtminstone en.

  3. Ja kärleken äro outgrundlig. Även den mest stinkade kan få kärlek om han möter den rätta.

  4. Har du köpt en SKORPION … ja, jag skriker faktiskt rakt ut … En skorpioooon … herre jösses. Han Bertil är väl inte till att leka med precis antar jag … eller hur?

    Du får en kram men INTE Bertil … KRAM!

    PS Jag är inte svartsjuk eller nå´t … nej,nej …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s