Jag sitter i fönstret på det lilla pensionatet i Wien och röker cigarill. Tittar ut på en liten bakgård. Cigarillen smakar bra och ute duggregnar det… eller, jag minns faktiskt inte.
Men jag minns hur jag hängde ut genom ett fönster i Paris och glodde mot Folies Bergères fasad. Det duggregnade inte men utsikten var klart godkänd.
Fönster i andra städer. Den jättelika granen, säkert 20 meter hög, på gården till huset i Berlin. Plåttaket utanför sovrumsfönstret i Prag där en kväll något långt, pilsnabbt och svart gled förbi… en katt, en råtta?
Fönster i andra städer.
Behöver.
Nu.
Vill bort från det vanliga och inrutade. En längtan morrar i kroppen, större för varje dag. Åka nånstans. Skriva. Skriva mer. Sitta i fönster, nya fönster, och betrakta världen utanför. Röka cigarill. Lukta annorlunda. Hitta orden igen.
Såg att Carolyn Cassady har dött. 90 år blev hon visst. Jag mötte henne en gång. En stram dam, milt uttryckt. Hon verkade jäkligt less på myten om Jack Kerouac och sin man, Neal, som fick stå modell för huvudpersonen i On the road. Frågorna man ville ställa kom av sig inför hennes ogillande blick. A no nonsense lady. Jag diggade integriteten hon utstrålade. (Nu ljuger jag. Jag diggade den först i efterhand. Vid tillfället ifråga var jag mest tafatt av respekt). Integritet eller inte… kanske var det bara trötthet inför skiten, som sagt. Beatnikmyten, monstret, som överlevt sig själv.
Men en strong dam har ställt tofflorna. Jag höjer mitt glas.
Ge mig nya fönster mot världen.
Allt slaggar igen.
Det här duger inte.
Måste loss.
LILLA BLÅ BLOGGEN 
Jo nog längtar man bort ibland. Mina vänner som har bättre råd än jag åker till Grekland och lite varstans men jag ska i alla fall åka till ett sameläger upp i fjällen imorgon och jag får väl vara nöjd med det.
Det hade jag också varit nöjd med. Du får berätta sedan. Kikar in hos dig för framtida rapport. Ha det gott.
Jag ska åka en sväng till Umeå och hälsa på en människa som jag inte träffat sen -75. Hoppas att vi kan åka runt lite,till Hej,Kåtaselet,Arvidsjaur och se om jag minns mina barndoms somrar rätt.
Ohyggligt olika perspektiv man kan ha. När jag är ute å far i världen (låt oss säga att jag söker uppslag för mina världsherraväldesplaner för att inte förstöra mitt alias alltför mycket) upplever jag snarare de där fönstren ut mot en ovänlig värld som ögon som betraktar mig. Stupar i säng efter en kväll i hotellbaren tillsammans med döda misantroper och sover tre timmar med knogjärnet under kudden. Världens meningslösa hysteri stirrar en i ögonen utan det familjäras persienner. Tonvis med flygfotogen på samvetet och samma gamla antagonism från nya versioner av samma trötta gamla ansikten. Rädda små ögon med anklagande blickar.
”O sweet Jesus, there is no turning back / there’s always one more town a little further down the track…”
De e bara å åk! som Stenmark sa, eller om det var flickan… Jag önskar att jag nu kunde skriva något tänkvärt och poetiskt om längtan – bort och hem – (så ni fattar vilken stor tänkare och skönande jag är!) men alla fraser känns slitna och orden droppar tunna och kalla som vridna ur väl doppade tepåsar. Åk, bara åk! eller som Snoilski sa –
Vita svanor tamt i vassen
kryssa efter gunst och bröd.
Ut på djupet, svarta svanor
ut, I barn av natt och glöd!
Snoilsky – ska de va.
Jag skulle gärna byta utsikt och var mentalt på väg till Brasilien. Men nu får vi se…
Hoppas du hittar ditt fönster!
Alla har vi våra längtans fönster … jag också. Flera. Och ett i Wien faktiskt. Men det är en annan historia. Kanske jag ska berätta den i bloggen nu när jag fick ett uppslag. Försök och kom loss du Lilla Blå … och flyg iväg till något av dina längtans fönster …
Kram!
PS Jag såg en dokumentär om Carolyn Cassady och förstod att det var en dam med integritet. Jag har läst hennes bok också som skildrade livet då med Neil och Jack Kerouac samtidigt som hon tog hand om familjen (med flera barn om jag inte kommer ihåg fel). Vilket öde … Inte så kul och romantiskt alla gånger. DS
Ping: I ett burspråksfönster i Wien | SKATANS TANKAR
Jag kan förstå din längtan. Den bodde hos mig förut. Numera vill jag aldrig någonstans. Jag har hittat mitt fönster.
Önskar dig detsamma.
Hallå där! Hur går det?
Tomten, det går fint. Dagarna har bara varit fyllda av slaveri. Så fort jag kommer ikapp och tummen inte fastnar nånstans på vägen så släpper det loss igen härinne. Have faith. 🙂
Äntligen läst lite blogg. Din tex. Konstaterat att du som jag inte skrivit så frekvent. Men alltid lika läsvärd är du. Bara så du vet. Och nya fönster. Ja, fram med dom bara. Trots att jag har en vy som heter duga i snikspegeln o bor i en hejdundrande vacker stad. Jag ser den i kors. Nu drar jag snart, Venedig, Luleå, Särö. Allt i ett svep. Nya fönster var det. Och sen, i slutet av januari. Då jävlar! Då ska det skådas ut från himlens tak. Kram på dig.