Den stora skökan och den lilla oskulden

aug -13 018
Hur många burkar behöver en kvinna egentligen? Hur många som helst, konstaterar denna och införskaffar ytterligare en till samlingen. På Thorvaldsens plads i Byen ligger solen som en tjock pannkaka och man blir lätt illamående efter ett tag, oavsett hur gott det än är med loppis och sensommar.
aug -13 022
Tur då att de svalare gränderna finns. De danska gränderna. Skeva hus i olika färger. Avsaknad av trafik. Dit flyr man som en ledsen humla när man inte orkar surra längre. Dricker hyldeblomstsaft ur ett hål i väggen. Ler mot cyklisterna.
Det finns dagar då kärleken till den här gamla stan överväldigar mig. Hon är så skitig, så öm, så sliten och trampad. Köpenhamn ligger alltid med särade lår. Tillåten för alla. Tillåtande mot alla. Jag klappar henne i rumpan, lite förstrött. Vi känner varandra rätt gott vid det här laget. Vi tär på varandra ibland. Men kärleken finns där. Vardagskärleken och helgkärleken.
lillhålan
Numera bor jag i en liten sömnig svensk småstad vid havet, en småstad repad av dumheter, intolerans och uppgivenhet. Men också gammaldags artighet, vänligt tempo, försynta leenden och en slags självklar skönhet. Lillhålan särar inte på låren, hon är trots omständigheterna en lantlig oskuld, vackrare än hon själv nånsin kan begripa.
Jag går vid havet om morgonen. Det är så vackert att jag får ont i bröstet. Och allt det här är mitt, tänker jag, ut mot havet och himlen. Allt det här är mitt! Det är bara att gå ut och digga. Så jag diggar… tills sömmarna brister och jag rinner ut över hela tavlan.
Snart kommer det en vinter.
Om det kan man säga mycket.
Men inte nu.

10 kommentarer

Filed under Saker jag samlar på

10 responses to “Den stora skökan och den lilla oskulden

  1. Men det du säger idag är ju väldigt vackert.

  2. Med andra ord skulle det kunna vara ett helgerån att mina gamla burkar står i förrådet tillsammans med allsköns bråte…

  3. Och jag som skänkte alla mina burkar (nästan) till Öppen hand när vi flyttade. Jag ska tänka på dig vid nästa ”fynd”.
    Kram!

    • Någons skräp, en annans skatter. Eller vad man nu säger. Men jag måste tillstå att jag stönar lite inombords när jag läser din och Znogges kommentarer.
      (Nå, så fick jag stöna lite också denna helg).

  4. Marguerite

    Håller verkligen med om att gamla burkar har en stark dragningskraft. Ibland kan man inte förstå sig på sina fäblesser. Själv är jag omåttligt förtjust i gamla barnvagnar, som tur är har jag inte köpt på mej någon ännu..

    • Oh, då skulle du sett den där gamla barnvagnen jag såg på loppis i Berlin. It was to die for. En svart. Från 1800-talet. Rena rama hjärtstopparen! Själv har jag massor med gamla burkar. Så fort jag får upp ett par hyllor i köket ska de fram ur gömmorna. Inget sätter färg och atmosfär på ett kök som gammal plåt! Amen!

  5. Jag blir alltid en trött humla när jag är i byen. Lillhålor är ställen för mig. Nästa gång jag är i din ska jag klappa kanonen som en hälsning till dig på dina morgonpromenader.
    Puss!

  6. Nu blev jag lite förvirrad för jag hade fått mör mig att du bodde i Helsingborg och för mig är det då ingen sömnig småstad utan en stor rackare med sura busschaufförer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s