…och jag då?

Mormor blev föräldralös när hon var fyra. Maria. Hilda Maria. Hon blev adopterad av en svensk familj i Kalix. Lämnade det samiska, blev laestadian. Morfar Axel, vars föräldrar, herr och fru Crispin, vandrade över från Ryssland. Axel som först blev byling och sedan stenhuggare. Far till tolv barn. Gift två gånger. Stort skägg. Randig skjorta och svart väst. Laestadian. Älskade rysk mytologi och svenska blåklockor. Träffade mormor, sin andra fru. Mamma föddes, som näst sist i en lång radda barn. Hon flydde hemmet tidigt, som tonåring. Jobbade i cigarettfabrik i Härnösand. Blev gravid som sjuttonåring. Slagen och hotad. Rymde hemåt, mötte det laestadianska motståndet. Du tillhör din man. Oavsett vad.

Hennes röst skulle alltid tillhöra en ung flickas. Mjuk som en vaggsång. Norrländsk och lågmäld, lika självklar i mina öron som de vaggsånger hon alltid sjöng för mig, lika självklar som hennes händer mot mitt hår.
Hon mötte min far. Gift. Blev vilt förälskad. Gravid. Med mig.

Jag föddes. I hemlighet. På pappret med annan far. Min riktiga far skrev poesi från fängelset. Snickrade konstverk, grät inför skönhet och slogs med grova nävar. Doftade sågspån och brännvin. Lyssnade på blå jazz efter midnatt. Han flyttade in med en fotogenlampa med orangerutig skärm. Den brann i natten och gjorde mönster i mitt sovrumstak.
***
Jag stirrar ned i havsvattnet. Med vargen i hjärtat sedan barnsben. Fortfarande bär jag skinnpåsen från samerna jag förärades som fyraåring. Den bruna med mockafrans, fylld med mina magiska stenar, med kraft.

Växte upp djupt inne i skogarna – alltid barnet med denna vilda, oförklarliga längtan bort. Längtan bort från skogarna och dalarna och bergen – ut mot havet. Det öppna, det vilda, det vackraste oändliga.
Jag lämnade skogarna och såg aldrig tillbaka. Styrde hem till havet. Men med en främmande hemtam sång i bröstet. En sång om något helt annat.
Vem fan är jag?

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “…och jag då?

  1. dr. no

    Ett jag är inget man kan finna, söka efter, förklara, fabricera, historisera, förverkliga eller ens ifrågasätta. Det är den förbannade existentialismen som sätter krokben för dig igen! Ställ dig rakt upp: Lyft höger hand, forma en knytnäve med högerhanden utsträckt rakt fram. Låt tummen skjuta ut. Böj armen inåt och yttra frasen: ”Jag!”

    Och släng allt du har av Bergson, de Beauvoir, Sartre och alla andra franskspråkiga förståsigpåare till förmån för Johnny Puma och Åshöjdens BK. Trust me. Oåoåoå åoåoåå.

  2. Jag har också ett samiskt påbrå, jag är same, min identitet. Naturen är min själ och jag har en inneboende längtan ut mot de stora vidderna , bort från stan. När ska det bli så, som jag vill?

  3. Jag ÄLSKAR dig Lilla Blå … för att du är DU som verkar ha ärvt det vilda, det magiska, mystiska, det sökande och sanna och blandat det huller om buller i en fantastisk person som blev du …

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s