Baktungt men ändock framåt

Klarade nästan en timme i spåret idag innan de första smärtsignalerna kom – och det utan tejpad fot! Jag ser det som en seger. Ankorna skrek av glädje. Jodå, det gjorde dom. Havet låg alldeles stilla av pur förvåning. Det har regnat idag. Ni som bor i skogen hajar kanske inte hur grymt vackert det är vid Öresund i sånt där drisslande sommarregn då allt blir gråsilvrigt magiskt. Ljuset som spelar genom molnbankarna och lyser upp delar av havsytan som på en scen… En och annan trut som står på ett ben långt ute i det långgrunda och ser fånigt salig ut… Ja, det är så tjusigt så bröstkorgen börjar gnissla.

Nå, vad var jag…? Det har inte hänt mycket idag. Jag hade idéer – som alltid – men kom av mig halvvägs. Lite ljummet att ha semester utan en massa storstilade reseplaner och engagemang, men alla kan ju inte flänga till Thailand och såna där andra solbrynta svenskkolonier och ha sig. Jag tassar omkring hemma på min vänstra fungerande fot och ibland t.o.m. på min högra, läser böcker, lyssnar på fåglarna och kliar mig i arslet. Nej, det där sista har ni inte med att göra. Glöm det.

Vad jag har läst? Lite baktung litteratur och så lite med mera studs i. Dandy av Guillou hör till den första kategorin, hade rätt stora förhoppningar på den med tanke på temat men tyckte den stod och tuggade för mycket. Guillou var en bra journalist, bra på att snoka upp fakta och radda upp dem på bordet. Det är inte nödvändigtvis vad som får en skönlitterär bok att koka dock. Det var mera fart i Kerstin Ekmans Grand finale i skojarbranschen. Det är befriande med folk som kan bita huvudet av svenska akademien trots att de själva sitter där… Penetrering av Unni Drougge var också oväntat bra. Intressant tema om konsten av idag. Få fatt i den, hörni!

Nå, kampen med flugorna går vidare. Nuförtiden går det inte att få fatt i de där hederliga gula flugpappren längre, de där som man drog ut som serpentiner och hängde i taket i sommarstugorna. Ni som har varit med några år fattar vad jag talar om. Nej, nu får man små piffiga 12-pack med klisterremsor med diverse blommotiv! Om de biter på flugorna däremot verkar tveksamt. Tre remsor och ett dygn senare har jag fångat två små satar. Två! Tvåtusensjuhundratjugosju övriga smådjävlar valsar runt utan att bry sig det minsta om blomstermotiv. De surrar så förbannat att jag får sitta med hörlurar på mig. Kärnvapen, är de svåra att få tag i numera?

8 kommentarer

Filed under Litteratur

8 responses to “Baktungt men ändock framåt

  1. dr. no

    Inte om man vet vem man ska fråga och betalar rätt pris…

  2. Gustaf

    Hos min mormor fick vi tre kusiner 10 öre per slagen fluga. Det gjorde oss rika efter sommaren och mormor hade flugfritt.

  3. Sedan den gången då Gulliou uttalade sig nedsättande om ”vanliga människors bloggar” så ligger han pyrt till hos mig. Dessutom var boken inte mycket att hänga i granen…

    Hoppas foten kryar på sig!

    • dr. no

      Det finns ju så många goda anledningar att ogilla den gubben så det måste bli svårt även för den mest skarpsinte (id est yours truly) att finna kvintessensen i den soppan. Kan det vara hans skamlösa återutgivning av frans gs röde orm i eget namn med handlingen framskjuten ett par hundra år som enda ansträngning för att dölja spåren? Ja. Kan det vara hans självgoda framträdande i TV4 där han förklarar sin egen hjältes stora förträfflighet i förhållande till den pinsamt kalkerade förlagan? O ja. Kan det vara hans dialekt, hans namn, hans korta armar, hans självpåtagna titel som den Svenska frihetens beskyddare, hans tolkningsföreträde, hans utrymme i media, hans megalomani eller hans vänskapskrets? Ja ja ja ja ja ja ja och ja! Ack, dessa livets eviga frågor! Vart ska man välan vända sig med sin söklykta sedan Internet visat sig vara ett forum för kverulanta tjötkärringar med mindervärdeskomplex som oförtröttligt försöker blåsa liv i den så oändligt negativa jantelagen, den lag som en gång i tiden hotade att göra reklamtv helt innehållslöst genom att hjälpa människor att hjälpa varandra undvika att fullkomligt huvudlöst kasta sig in i total förnedring, den lag som krossades en gång för alla av ärkehjälten Johan Stael von Holstein (”jobbat mig upp” säkert! Från en familj som omnämnts som lömska ränksmidare i svensk litteratur i över 100 år) då han redan under sommaren 2008 i sin kolumn i metro proklamerade att det aldrig mer kommer någon lågkonjunktur, under rubriken ”döda Jante”. Vilket storstilat mord!

      Vad hade vad att göra med vad? Det var ett liv och ett kiv..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s