Eftersom ingen ändå läser…

Det var inte alltid Pappa Präst var nöjd med sin familj. Prästsonen hade ju visat sig vara en svår jäkel att uppfostra och sedan den där historien med räkodlingen och grannens skalliga fru, hyste Pappa Präst inga större förhoppningar om att avkomman skulle hamna på rätt köl. Det var väl som vanligt något med genpoolen.

Prästfrun, vars namn i Hindustan betydde särdeles lös avföring, men som i hemmet gick under den kärleksfulla benämningen Prästfrun, hade släktingar vars inavel kunde räknas i hela tre generationer bakåt. Pappa Präst hade visserligen noggrant övervägt dessa fakta innan han friat till sin tilltänkta, men sedan s.a.s tagit tjuren vid hornen och lägrat henne både länge och väl. Avkomman lät heller inte vänta på sig; faktum är att den förstfödda damp ned bara ett halvår senare… Pappa Präst blev först något konfunderad men beslöt sig för att ignorera det hela. Det var väl som vanligt något med genpoolen.

Den dag Prästfrun Särdeles Lös Avföring kom hem och sa sig vilja yrkesarbeta studsade avkommorna gemensamt in till Pappa Präst i hans prästrum för att protestera. Smörgåspåläggen låg skitförnämt uppklämda i deras armhålor. Det var en gråkall dag i oktober och p.g.a. räkodlingen och grannens skalliga fru, skulle det som vanligt inte bli någon middagsdans. I taket hängde de uppstoppade kopparormarna likt tyska slankiga wurstar. De var av god kvalitet. Prästfrun hade märkliga heminredningsidéer. Det var väl som vanligt något med genpoolen.

prästen och hans familjEn slips är en slips, genmälde Pappa Präst och gav yngsta avkomman några saftiga lusingar. Vad det hela hade med priset på bananer att göra, kunde man ju fråga sig, men nu var det ju en gång så att Heidenstam satt upp affischer i trappuppgången till huset där Peter Pan en gång bott i spädbarnskollektiv och varför kaptenskroken hängde snett torde ju inte vara någon större hemlighet, just med tanke på räkodlingen och grannens skalliga fru. Det var väl som vanligt något med genpoolen.

Allt var mörkt och märkligt. Ute i oktobernatten brast det plötsligt för gudarna och det svarta gloppet som föll ned i räkodlingen fick grannens skalliga fru att gny våldsamt. Det växte ut räkskal på hennes huvud. Nå, gormade Pappa Präst när han fick syn på henne. Hur många gnuer har inte galloperat in i en bukspottskörtel när gryningen svept över land och rike? Det visste ju redan gamle Hemingway att några båtar bygger man inte på en tallegren. Vad var klockan? Hur låg landet? Låg det platt? Prästfrun Särdeles Lös Avföring hade inga hemliga svampar på balkongen. Hennes tankar voro rediga och klara som kycklingspad. Hennes ena bröst hängde alltid snett när det regnade, men se det brydde sig aldrig farfar om. Inte heller morbror vars namn i Hindustan betydde Grävskopan Dallrar.

Det var överhuvudtaget inte en genpool i trädgården. De embarmliga dvärgarna, som bjudits in till middagsdansen som aldrig blev av, låg kors och tvärs på gräsmattan och kopulerade våldsamt till tonerna av Strauss och Abba. Änglar med syrgasmasker svävade över dem, blåsandes såpbubblor ur sina stjärthål. Prästfrun såg förundrat på då hennes dotter gallskrikandes klämde upp sin lekamen ur toalettstolen där hon tjänstgjort som borste och sedan i sidled sprang in i närmsta vägg, för säkerhets skull fjorton gånger. Sedan låg hon stilla. Hennes bror släpade ut henne i trädgården och slängde henne i genpoolen som inte fanns. De små kvinnodvärgarna födde nu fram självlysande sockerkaksformar fyllda med det svarta gloppet. Gräsmattan fylldes snabbt. Strauss vevade med knäna och slängde cymbalerna fram och tillbaka likt gårdagens kaniner. Överallt genljöd väderleksrapporter på alla möjliga språk som ur osynliga megafoner.

Naturligtvis lät rapporterna inte vänta på sig då hammocken inte längre klarade av att nyttja kollektivtrafiken som det var tänkt. Över hela landet stängde nu alla räkodlingar och grannens skalliga fru skar under våldsamma svordomar av sig rakskalen med en osthyvel. Hennes huvudsvål påminde om gammal hundmat. Oktober övergick i en isande, silvrigt kall november, likt en utspilld grogg på det mänskliga förfallets veranda.

Har du brass? ljöd det oavbrutet från Torstens navel. Han förmådde inte svara. Hans blick var tom såsom genpoolen och hans fingrar sedan länge begravda i grisens inälvor. ”Femton tanks, sexton tanks, sjutton tanks” mumlade han envist.

Kundvagnar och ryamattor vältrade sig med förenade ansträngningar ut genom varuhusets svängdörrar, bara för att mötas av ett kompakt rymdlikt motstånd av jättelika porslinsassietter som svävade två centimeter ovanför marken. På en av assietterna stod Prästfrun med Särdeles Lös Avföring på huvud och nynnande Marseljäsen. Hon ville yrkesarbeta. Hon ville heminreda. Men mest av allt ville hon föröka sig, ty världen skulle gå mot en ny gryning. Hon kunde redan förnimma ett himmelskt ljus från kinesiskt artilleri där sockerrören gav klang och eko över genpoolens stilla vattenyta, och underjordens mystiska morötter spretade och sprack i hysteriskt grönsaksjubel. Om detta hade morbror Grävskopan Dallrar siat. Direkt från genpoolen.

Det är dags nu, sa Pappa Präst och tog äntligen på sig sina hemsydda kortbyxor.

Stunden var kommen!

 

(Vad varmt det är idag…)

 

19 kommentarer

Filed under Uncategorized

19 responses to “Eftersom ingen ändå läser…

  1. Du gjorde vår dag. Du och prästfrun. Tack!
    * kan inte sluta skratta*

  2. Manolito

    Hahaha!

  3. dr. no

    ”Ger du dom fingret så tar dom din arm
    köper din röst och rätten till ditt namn”

    Pöss å tack!

  4. Ko

    Du min kära, du har en skrivstil och en stil som får mig att le och vilja bjuda dig på punsch🙂

  5. Ko

    Vafasiken Matilda.. Här skriver man söta kommentarer om hur man trillat av pinn av ysterhet över denna pärla till text.. Men men

  6. Stunden var verkligen kommen och tack för det🙂

  7. Ni är alla märkliga läsare, vet ni det? Så uppiggade av rapporter från inavelns egna solsystem?!

  8. ajajaj. Tappade tråden nåsntans bland kopparormarna. Skyller på värmen.

  9. Underbart! Njuter för fullt av överhettningen på den här bloggen!

  10. Galna underbara, tack för storyn under mitt parasoll! Den behövde jag. Kram och krya tassen./Loll

  11. Hahahaha, jag tycker väldigt mycket om din blogg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s