Magert gör mig nervös

Det har varit stängt och tillbommat härinne ett slag. Det kan bli så ibland. Källan sinar. Självförtroendet sviktar, självkritiken skriker högre än nånsin. Inget att säga som känns viktigt. Trött på folk, trött på ord, trött på allt färre besökare. Varför skriva om ingen vill läsa? Vem är jag att tro nåt? Äh, åt helvete med alltihop och allihop!

Har sökt mig till bilder istället. Bloggar som inte använder ord. Bara bilder. Ibland är det skönt utan alla bokstäver. Men efter ett tag blir det också torftigt. Som att bara äta sovel, som farsan skulle sagt.

Jag fjollar med växterna varje dag, de frodas och växer utav fan. Hjärtat stillnar när jag håller på. Allt annat blir ointressant.

Funderar mycket på vem jag är och var det bär hän härnäst.

Ska jag bli kvar i Sverige? Varför det? Snart kommer det en vinter igen. Då dör jag.

Ska jag skriva mer? Varför det?

Men om jag inte skriver, vem är jag då?

Ruccolan tar sig i år.

Var på en föreläsning med Elisabeth Ohlson Wallin. Hon berättade om sina fotografier. Jag har aldrig riktigt förstått den där uppståndelsen kring hennes bilder, varför folk blir så förbannade. Hon talade om reaktionerna utomlands. Religionen som en jäkla bomb. Hennes önskan att vilja något mer än att bara göra blanka bilder och snygg karriär. Berätta något, lära ut något. Jag hoppas hon lyckas.

Själv har jag alltid haft svårt för det där arrangerade. Ska det vara bilder av människor ska de se ut att vara tagna i hemlighet, i ett snabbt förbiilande ögonblick. Men hon känns säker, gamla Bettan, när hon berättar, rakt upp och ned och utan tjafs.. Jag tycker om ‘na. Hon har en stor röv. Det tycker jag också om. Magra arslen gör mig nervös.

Sa jag att ruccolan kommer kraftigt i år?

16 kommentarer

Filed under Uncategorized

16 responses to “Magert gör mig nervös

  1. dr. no

    ”Från dig stal de tanken? – Du skrämmer mig, hädare.
    Den som vill äga anden är andens förrädare.”

  2. Tomtenietzsche

    I min ungdom sökte jag ett arbete på en byrå. En projektledare intervjuade mig. Jag fick frågan -Tänker du i bilder eller tänker du i ord? Jag minns inte vad jag svarade. Tjugo år senare vet jag fortfarande inte om jag tänker i bilder eller ord. Är inte ord också i någon mening bilder? De ville gärna att jag skulle arbeta men de ville inte betala, jag ville ha betalt men inte arbeta. När man inte hittar någon mening bland bilder och ord är det skönt att odla sin trädgård och sin röv.

  3. Dina ord blir som bilder i mitt inre … ingen ”riktig” bild skulle kunna göra dem rättvisa. Det du skriver och det du tänker är DU och så unikt bra och fyndigt … Bilder, bara skulle inte fungera så bra, tror jag. Men som illustration kanske … och det är ju inte heller så bara.
    Var sak har sin tid och funderingar på vem man är, vart man är på väg, vem man vill vara, och om man är den man vill vara, kommer med jämna mellanrum genom hela livet verkar det som … åtminstone fram till 67-årsåldern där jag är nu.

    Man stannar upp ett tag. Och så fortsätter man … förhoppningsvis.

    Ups and downs eller vad det heter. Ups när självförtroendet är på topp, när man känner att man är på rätt väg liksom, downs när självkritiken tar överhanden och man känner att livet har mist sin ”magi” (kanske) Nu har jag väl varit förnumstig och ”vis”.

    Kramar ”en masse” … förstås.

    PS Jag har också märkbart färre läsare på min blogg. Bloggandet har ju hållit på ett tag nu och nyhetens behag har väl försvunnit. Man skriver och läser på FB eller/och twittrar i stället och så har de inte TID att fördjupa sig i bloggar också.

    Tror jag.

  4. Ja, du ska fortsätta att skriva bara för att du gör det så förbaskat bra. Fast det är klart, viljan måste också finnas där… Hur som helst så fortsätter jag att titta in till dig och så en dag finns där ett inlägg igen🙂

  5. Jag inbillar mig själv att jag bara skriver för mig själv. Då blir det mindre jobbigt. Om det är färre läsare eller ej vet jag inte.
    EOs bilder gillar jag. Och rumpor som inte är för magra.

  6. Du skulle älska mitt arsle…

    Det där med religioner, borde de inte förbjudas? Allihop. Alla krigs upphov.

    Ruccola är gott. Gärna ihop med parmesan.

    • Okay, jag älskar ditt arsle. Idag smakade jag förresten egenodlad ruccola. Med en gammal parmesanskalk till. Det smakade, som du säkert anar, alldeles förträffligt.

  7. Jag tycker att du är bäst…så sluta för all del INTE att skriva !

  8. Marguerite

    Nej sluta inte att skriva för tusan. Då blir jag ännasom hemlös. Jag läser bara denne bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s