När cirkeln slutes

”Styvkjolens omfång gjorde det nästan omöjligt för damerna att gå, vaxljusen i ljuskronorna stack ibland de höga frisyrerna i brand och man slösade med puder, smink och moucher. Årsförbrukningen av puder uppskattades i Preussen (med 9 miljoner invånare) till 91 miljoner pund, varav den största delen användes till frisyrer.”

Tänk er en tioåring som läser detta med andakt. En tioåring i en liten svensk småstad, djupt inne i skogarna, som funnit en tjock lunta på det lokala biblioteket och nu sitter med kapitlet kallat ”Rokokon (1730-1789)” uppslaget framför sig. Hon äter detaljer som ett hungrigt djur. Slukar innehållet i boken, alla de hundratals bilderna från olika århundraden. Boken heter rätt och slätt ”Den stora modeboken” och tioåringen, det är jag.

Jag lånade den om och om igen från det där biblioteket. Så fort lånetiden gått ut, förlängde jag den. Under säkert två, tre år var ”Den stora modeboken” så gott som alltid hemma i mitt flickrum. Jag förstod det inte riktigt då, men det var nog där mitt riktiga historieintresse föddes. Jag minns klart och visst min första historielektion i småskolan; hur vi fick bygga stenåldershyddor med hjälp av lera, papp och gräs och hur jag stormtrivdes under de där lektionerna. Men det var först med ”Den stora modeboken” som det riktigt small till i mitt lilla barnahjärta.

Som tonåring kunde jag ALLT om kvinnans klädedräkt från medeltiden och framåt. Jag blev lite av en expert på barocken och artonhundratalets senare del. Vad jag skulle ha all den kunskapen till var mera oklart. När jag såg kostymfilmer vred jag mig som en mask om detaljerna inte var korrekt återgivna. Jag bokstavligt talat led om jag såg ett bokomslag som avbildade ett 1600-talspar när innehållet utspelade sig 1720. Man fick inte vara så slarvig med detaljerna!

Så gick åren. ”Den stora modeboken” fick återbördas till det lilla stadsbiblioteket och jag flyttade ut i världen, till de stora städerna. Decennier gick. Ibland fick jag ett ryck och tänkte att jag skulle försöka finna den på något antikvariat eller på internet… men lyckan stod mig aldrig bi. Bokjäveln var och förblev ett minne från barndomen, omöjlig att få tag i.

Häromdagen, under en tur i Lillhålan där jag numera bor, passerade jag ett gammalt lager. Jag tryckte näsan mot det lilla skitiga fönstret och kikade in. Det stod möbler därinne, det såg dammigt ut. Men så föll mina blickar på något välbekant…. Där var den ju! Min gamla polare! Jag rusade in med bultande hjärta. Det kunde inte vara sant?!

Sjuttiofem kronor fattigare kommer jag ut från huset med boken i en kasse. Yr och lycklig. Väl hemma plockar jag upp den. Den lukar gammalt vindsförråd, fukt och övergivenhet. Först då inser jag hur mycket den där boken präglat mig, ristat sina spår i mig. Varenda bild slår emot mig med nyuppväckta minnen. Varenda illustration memorerade jag som barn och nu återser jag dem, evigheter senare, och det är precis som igår. Men jag är inget barn längre…. Men jag ser trådarna från då till nu. Bilderna av Sarah Bernhardt. Den skäggige Dior himself som inspekterar damen i den prickiga långklänningen. Snörkängorna. Tjugotalsdamerna. Den tidiga jugendperioden. Det var här det startade, hela äventyret. En av de första pusselbitarna till det som skulle bli jag. Med etnologistudier, konstintresse och gammal jazz, resor, färg och form…

Den stora modeboken av L. Kybalova. Tryckt i Prag 1968. Utgiven av Folket i Bilds förlag.  Den inleds med följande ord av Anatole France:

”Om jag finge välja bland den brokiga massa böcker som kommer ut hundra år efter min död, vet ni vilken jag skulle ta?… Nej, jag skulle inte ta någon roman i detta framtida bibliotek och inte heller någon historisk bok, ty i den mån den innehåller något av intresse är den också en roman. Min vän, jag skulle helt simpelt välja en modejournal för att se hur kvinnorna klär sig ett sekel efter min bortgång. Och dessa klädtrasor skulle säga mig mera om framtidens människor än alla filosofer, författare, predikanter och vetenskapsmän.”

Detta bildspel kräver JavaScript.

13 kommentarer

Filed under Arty farty de luxe, Litteratur, Saker jag samlar på

13 responses to “När cirkeln slutes

  1. Vilken tur att du hittade den, tänkte hela tiden när jag läste: ”måtte hon hitta den”. Intressant att du snöade in på modet, själv var jag mer vansinnigt intresserad av morfar Ginkos upptåg.

    • Tycker det är makalöst att jag hittar saker i Lillhålan som jag varit på jakt efter runt om i världen i hela mitt vuxna liv. Lugn i själen, en trattgrammofon och nu den här boken… Man blir förundrat glad, vettu. Morfar Ginkos upptåg? Något säger mig att jag borde googla.

  2. Fantastiskt, vilket återseende. Det som präglat barnet till den vuxna hon blev. Man ser ju direkt att ni hör ihop – du och boken. Jag skulle oerhört gärna bläddra iden. Själv har jag en bok – den har jag kvar – om dockor genom tiderna. Det är tidsresa, på riktigt och för mig när jag bläddrar bland bliderna. Känslorna som väcks är exakt desamma. Kram och grattis till boken! (Förresten – min pappa kallade sig för Morfar Ginko – det heter ungarnas krog!)

  3. Morfar Ginko gillade jag också och var sannerligen inte så ”sofistikerad” som 10-åring som du. Det mest spännande med din berättelse är att du, Lilla Blå, växer fram mer och mer inför mina ögon som livs levande människa och inte bara en ”bloggfantasi”. Jag tycker jag lär känna dig bättre och bättre … Själv är jag intresserad av olika epoker … särskilt början av 1900-talet men är en så´n där slarvig en som säkert inte skulle fixa alla detaljer.😦

    Och som alltid här … vilket helt underbart inlägg.

    Kram!

    PS http://spa.118100.se/spela+in+skiva/241876

  4. Får känslan att du varit med i rokokomodet på riktigt när det begav sig, där av dragningen kanske…

  5. Den lyckan alltså. Jag blir glad för din skull. Det var meningen, allt det där bedrövliga så att du till slut skulle landa där du är. Fortsätt trycka näsan mot rutorna, det finns kanske ännu fler skatter som du letat efter!

  6. Det här kändes nästan magiskt. Att den skulle dyka upp igen och sluta cirkeln och ge dig tillbaka minnen av en tid som var. Det är ju en väldigt vacker bok så jag kan förstå att du fastnade i den när du var en liten flicka. Tänk vad våren kan bära med sig.

  7. Som den vidskepliga person jag är så anser jag att, boken och grammofonen, två tydliga tecken på att du har kommit hem!

  8. se01643

    Åååh, min mamma hade den boken. Jag läste och läste och läste den. Och ritade av. Älskade mest 20-talet och slutet av 1800-talet.

  9. Den låg nog just där och väntade på dig!

    Om jag inte minns helt fel så tror jag att boken fanns på min gymnasieskola. Gjorde en gång ett större arbete om dammodet genom tiderna…

  10. Titta, här ramlar det in kommentarer och så har jag inte ens svarat er alla. Förlåt. Det har varit några stressiga dagar men nu har jag ledigt en tid. Det verkar som min ”okända” bok inte var så okänd ändå, eftersom fler av er minns den. Men den är råcool. Det är den.

  11. Vad roligt att du fick fatt i boken Lilla Blå!
    Du får mig att minnas morfars bokhylla (ja, jag har nämnt den tidigare) dit jag smög för att leta upp den gamla läkarboken. Stor, dammig och tung var den och jag tittade storögt på fotografi av spetälska, kräftdrabbade, nakna stackare, halta o lytta. Den både fascinerade o skrämde på samma gång. Så blev man, inte helt otippat, undersköterska haha
    En annan bok, från samma bokhylla, var Skånes historia. Den läste jag framobaklänges o speciellt förtjusande var bilderna på stenålderssmyckena med alla krusiduller…
    Ska nog lära mig silversmide också, det är vackert…

  12. Marguerite

    Känns som att det finns ett underliggande och fördolt budskap i denna händelse. Det är i de slumrande små hålorna allt sker, eller snarare allt av väsentlighet kommer till en ändå, bara man slutar att leta..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s