”Jakten” – en av de varma

Hon är sex år. Hennes storebror, svettig, flamsig och hormonstinn och hans kompis likaså, springer förbi henne i hemmet med en laptop. De surfar porr och visar henne något hon inte kan greppa. De skrattar och försvinner in på sitt rum.

Ett snabbt förbiilande ögonblick men en pusselbit i det som kommer sedan.

Flickan är sex år och förälskad för första gången. I dagisläraren. Mannen som dessutom är bäste vän med hennes far sedan många år. De bor i ett litet samhälle där de flesta känner varandra. En vanlig liten ort med vanliga knegare.  En sexårings kärleksgest en dag, ett milt men bestämt avvisande från en vuxen, en välment men tafflig daghemsföreståndare… det är så det börjar, häxjakten på en oskyldig man som plötsligt blir misstänkt för pedofili.

***

När Thomas Vinterberg filmade ”Jagten” senhösten/vintern 2011 gick det i ett rasande tempo. Filmen fick börja klippas redan innan den var färdiginspelad. Anledningen var Vinterbergs önskan att få med filmen till vårens Cannes-festival. Mot alla odds tycktes det hela gå vägen, nomineringarna tillkännagavs och ”Jagten” var med på banan för att tävla. Det fanns bara en hake: Vinterberg ville absolut ha Van Morrisons låt Moondance som öppningsintro.

Van Morrisons advokat hade fått förfrågan tidigt i processen men inte låtit höra av sig. Vad göra? Det var ont om tid och någon annan musik kunde Vinterberg inte tänka sig. Själv hade han sin teori om att Van Morrison lullade omkring någonstans i världen och kanske en eller två gånger om året bevärdigade sig att ta emot samtal från den där advokaten. Kanske var det här en period då han bara lullade och sket att svara i telefonen? En desperat Vinterberg kontaktade vännen Lars Ulrich, trummisen i Metallica. Kanske långsökt men vad då.… möjligtivs kunde han komma fram till Morrison? Men dagarna gick och inget svar. Det var dags för Vinterberg att med sin inte helt färdigställda film åka ned till Cannes och världspressen.

JagtenMads Mikkelsen spelar Lucas, misstänkt för pedofili

***

Det finns filmer som tar upp det djupt mänskliga på ett naket och närgånget sätt och jag brukar dela in dem i varma och kalla sådana. För något år sedan kom t.ex. filmen ”Shame” om sexmissbruk, en uppmärksammad och för all del bra film med Michael Fassbender i huvudrollen. Det var en kall film. En film man betraktar utifrån, precis som genom en kameralins, man iakttar men man deltar inte. Det är en snygg film om ett intressant livsöde men den är kall. Du kommer aldrig nära, du förblir hela tiden en betraktare utifrån. Ett annat exempel är Hannekes hyllade filmer som också handlar om den bräckliga människan. Där finns alltid en slags distans, en klinisk blick inför det som skildras. Det skickliga blir i slutänden ändå kyligt.

Så finns de varma filmerna, där åskådaren dras in i handlingen och nästan tror sig vara med själv. Där gestaltarna inte längre är skådespelare utan upplevs alltigenom äkta, allt blir ”på riktigt”. Vi är ”inne” i handlingen. Du. Jag.  De varma skildringarna där humorn och eländet, det misslyckade och det lyckade ryms i var och en och vi blottläggs som människor – av en varsam och kärleksfull regissör. ”Jagten” är just en sådan film. En varm. En film om kärlek och den stora, stora rädsla som automatiskt följer med den. Vad rädslan ställer till med… just för att kärleken är så stor.

Det finns inga goda eller onda här, verkligheten är ju aldrig så svart eller vit som vi gärna vill ha den. Men det är en vacker film, en grym och förfärlig film och så extremt angelägen just för att den visar hur lätt några förflugna handlingar och ord kan orsaka fullständig förödelse.  Framför allt i vår tid där skräcken för pedofiler och sexmissbrukare är så utbredd. Där vi är så snabba med att döma andra. Mycket riktigt har filmen också väckt känslor överallt där den visats. Barn talar inte alltid sanning. Men får man visa en film om det? Tänker man inte på alla de barn som verkligen blir sexuellt utnyttjade? Slår man inte undan benen för dem med en sådan här berättelse? Vinterberg har fått försvara sig med att ”Jagten” handlar om vad som sker när en oskyldig blir anklagad. Det är inte en film om pedofili.

I Danmark blev det en något oväntad händelseutveckling när ”Jagten” visades: Pedofiler tyckte att äntligen kom en film som belyste hur just de kände sig! (De flesta pedofiler anser sig vanligen vara oskyldiga och straffade av en oförstående omgivning).  Oavsett vinkling på debatten (och det blev några stycken i de olika länderna… bland barnpedagoger, föräldrar m.fl.) så är det en viktig film. Vem som helst kan drabbas av ryktesspridning, alla har vi ett ansvar för vad vi säger och gör mot våra medmänniskor.  Konsekvenserna kan bli oerhörda.

Om några dagar har ”Jagten” (”Jakten”) premiär i Sverige. Jag tycker du ska gå och se den. Jag önskar verkligen att du går och ser den.  Den är fruktansvärt bra!

***

Hur gick det då med musikrättigheterna? Jo, dagen efter att teknikerna lagt sista handen vid ”Jagten” kom ett kortfattat SMS från danske Ulrich: ”Van Morrison er cool.”

Gud, är det där juridiskt bindande?” tänkte Vinterberg men körde på. Det fanns ju liksom inget val. Så det var bara att ta fatt i filmen igen och lägga på Moondance som öppningsspår… sedan var det dags för Cannes-festival.  Hur det gick där? Fullkomligt lysande! Såklart.

17 kommentarer

Filed under Film och TV

17 responses to “”Jakten” – en av de varma

    • Nej, jag har inte sett det och förstår inte riktigt vad det har med mitt blogginlägg om Jagten att göra? Men det kanske inte var någon särskild koppling?

  1. Jag ska se den, basta

  2. Ryktesspridning kan ställa till det rejält.Hände i ett område geografiskt nära mig. Allt var osanning… En tragedi.

  3. Jag tänker direkt på Odjuret av Roslund och Hellström (?). Förfärligt frustrerande. Ohygglig och hjärtbristande sorglig. Kanske ser jag filmen, kanske inte. Ibland är saker FÖR ledsamma.

  4. irrhönan

    Jag har inte sett den – än! men det ska jag.
    Tack för historien om musiken, den hade jag inte hört.

  5. dr. no

    När jag tänker dansk film dyker alltid ”Blinkande lyktor” upp – mörk, varm och så rolig att jag skrattade så jag grät genom hela den dryga timme filmen varade. Men jag misstänker att detta inte är en skrattfest, direkt.

    • Nej, det är ingen skrattfest men jag rekommenderar den även till en ondskefull doktor.
      Blinkande lyktor ja…😀 Himla skön rulle. Kan du danska så finns den gratis på tuben. Jag älskar scenen där Mads skjuter kor. Egentligen ingår den i en ”trilogi” av samma regissör, de övriga två rullarna är ”De gröna slaktarna” och ”Adams äpplen”. Mycket svart humor, i stort samma skådespelare i rullarna. Rekommenderas.Smakprov här: http://www.youtube.com/watch?v=sweQuxDuzlU (De gröna slaktarna) samt här:

      • dr. no

        Vilka strålande nyheter! Då måste jag genast kolla uppföljarna! Jag gillar för övrigt hur gött insnöad han verkar vara på äppelsymboliken… För mycket snövit eller för mycket bibel, månntro?

      • You’re in for a treat.

  6. Tänker absolut se den. Din recension ger mersmak.

  7. Jag med … och kan inte missa den för allt smör i Småland efter din recension. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s