Skinnet ska slås och piskas

Alla hårdrockstrummisar kan ju ta sig i (valfritt ord) inför den här grabben. Den polske gräshoppan. Jag har skrivit om honom förr. Men han var ju enastående elegant och fräck med sina pinnar. Trots gammal bild- och ljudkvalitet hajar man ju snabbt att grabben var vassare än ett rakblad, tyngre än tåget, råare än kriget. Gene Krupa. Gotta luv this guy! Forever and ever.

För skojs skull kan vi ju infoga den här lilla rullen också, som gått några tusen varv på diverse fejsbucksidor. Ett trött plagiat av  ZZ Top, ett av de där dästa, svulstiga, bonka bonka-numren som man bara gillar efter för många ljumma lågprisbärs. Men kolla in trummisen. Han befinner sig i ett annat stjärnsystem…

4 kommentarer

Filed under Gubbar, Jazz, Musik

4 responses to “Skinnet ska slås och piskas

  1. dr. no

    Jag måste kontra med mitt favorit-ondska-band, Mayhem från Norge, och deras trummis. Dessutom måste man gilla pilsnerfilmsondskan i sångrösten på just den här inspelningen…

    • Hög poäng för ordet ”pilsnerfilmsondska”. Lägre poäng för val av trummis. Hur många cymbaler behöver en man för att larma, frågar sig LB?
      En annan diskussion: intressant att så mycket evil fucking shitty bastard rock kommer från hellyllelandet Norge. Detta land av lusekofta, olja och fyrkantig joddlande käckhet… Men nio cymbaler och tatueringar samt undersätsig kroppsbyggnad slår aldrig efterkrigselegans och cocktail-swing ända ut i ollonet! ’nuff said.

      • dr. no

        Jag håller med om att det är roligt bara att tänka att ondskans hemvist ska vara Bergens medelklassungdom under -90-talet, och trots att Mayhem kämpat hårt för att göra ett rejält elakt intryck blir Norskan ändå så gött prosaisk: ”Trallevenlige melodier, å musikk som en kan nynne te – va’ e’ de som e’ sort me de?”

        Jag säger inte att en cool trummis inte kan vara coolt. Men jag ser inte att man måste välja (om man inte är 14 och i färd med att ta del av världens tuffaste subkultur, faktiskt den enda subkultur som fortfarande är riktigt ”True”). Kan man lyssna på klassisk musik, framför allt barockstycken för orgel, kan man knappast klaga på överdådig utrustning. Och oavsett hur många cymbaler man har är man alltid i moraliskt överläge jämfört med samplarna. Fast det är så klart fullkomligt absurdt att moralisera över en musikers instrumentuppsättning istället för att kritisera hur det låter…

  2. Forever and ever …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s