Läser platsannonser, vecka in och vecka ut.
I var och varannan annons ska man visst ha eld i arslet.
”Brinner du för kommunikation/försäljning/slaveri/hundpromenader” undrar de.
Vadå brinner? Jag är väl för fan inget vedträ?
Annonser
Vem sa nåt?
Göthe på Schemalagt skogsnuvan på Schemalagt Suttecity på När det mås på ett eller annat… Lilla Blå på Det Kungliga Rappet Robert på Det Kungliga Rappet
Annonser
Min gissning är att valparna som skriver annonserna inte kan stava till entusiasm …
Smygpyromaner allesamman, det är vad jag tror.
De tänder väl på sånt…
Förlåt. Men jag kunde inte låta bli. Är så himla pigg idag att jag inte känner igen mig själv.
😉 Mööööh.
Jag brinner inte för någonting. Men det finns en hel del jag trivs med, tycker om och/eller passar för. Det finns också en hel del jag kan.
Det borde räcka.
Själv vill jag finna vägen ut ur pannkakan.
Helst med detsamma.
Det är för att vänja oss vid nyspråksvärlden. Acceptera att du hela tiden ljuger, samtidigt som du vet att du ljuger och är övertygad om att du talar sanning. ”Tänk positivt!” ”Jag brinner verkligen för Carema care!” ”Man mår så mycket bättre av att springa en runda efter jobbet!” ”Jag skulle hellre jobba med vad som helst än vara arbetslös!” ”Fördomsfulla människor är det värsta jag vet!” ”Det är bra för Sverige!”
Fan, jag är helt säker på att jag har läst om det här någonstans i en gammel bok som slog stort i slutet av fyrtiotalet…
Om jag skriver ”klockrent!” nu, tror du mig?
Slår jag dig som en man som tror mycket?
…beroende på om huruvida man erkänner den skenbara skillnaden mellan ‘tror’ och ‘tycker’ inser jag att man kan finna kommentaren ovan en smula skrattretande.
Ja det var en bra reflektion, kraven är tydligen att brinna utan att bli utbränd
En utopi…