Glad att vara singel

Jag ska aldrig mer äta jordärtskockssoppa! Aldrig. För första – och sista – gången har jag lagat jordärtskockssoppa och jag svär inför er alla: jag har aldrig fisit så mycket som efter den soppan. Aldrig. Jag fes så jag nästan bytte frisyr på kuppen. Jag fes värre än ett gammalt ånglok. Och lukten…. det finns ibland oväntade fördelar med att vara singel. Det luktade, som min farsa brukade säga efter en lång kamp på muggen, bränd huggorm!

Men aldrig mer jordärtskockssoppa! Jag lagade förstås en jättegryta för säkerhets skull, ty jag är ju en ekonomiskt lagd kvinna. Herregud!

Nu måste jag ha lite Svante Thuresson.

Annonser

16 kommentarer

Filed under Uncategorized

16 responses to “Glad att vara singel

  1. dr. no

    Näe, sentensen ”bibeln – världens mest lästa bok” känns mindre sann än ”bibeln – världens mest överkopierade bok; blir en kopia läst står dig tusen åter”.

    Hur du ens kunde få för dig att göra kronärtskocksoppa övergår mitt förstånd.

    • Bibelskylten var så bra så jag var tvungen att plåta av den. Fann den på ett landsortsmuseum. Förstånd och jordärtskockor går överhuvudtaget inte hand i hand – det har jag lärt mig nu, den hårda vägen.

      • Kronärtskockor däremot… kan väl gå an. Men inte i soppa.

      • dr. no

        skock som skock, som jag alltid sa’ när befälen undrade varför jag riktade min Chauchat mot de egna stormtruppernas ryggar när vi stred mot tysken vid Champagne… Jävla skitgevär, för övrigt. Fick knappt en enda av de där tvångsvärvande jävla baguetteätarna.

      • Life’s a bitch, som schäfern sa när han hoppade på hyndan.

  2. irrhönan

    Jag äter numera aldrig jordärtskockor. Inte så mycket på grund av fiseriet, men för att jag får sån diarré att jag går helt i sänk bara någon timme efter att ha ätit dem, och så stundar 24 timmars helvete. Hu för jordärtskockor – fast jag måste erkänna att jag tycker att de smakar gott.

  3. Marianne Hoden

    Min far kallade jordärtssoppa för prutta lätt.Åts bara när vi var ute på Sipsö.Blåst friskt där ute på ön .Ha det som bäst med din soppa Har saknat Dig,Hodenskan.

    • Kära Hodenskan, jag lyfter på hatten för din far, även om hans lakoniska uttalande om soppan var något i underkant. Jag pruttade inte lätt. Jag pruttade som en kulspruta. Tro mig. Jag hade kunnat fälla ett par älgar om jag varit ute i skogen just då. ”Friska vindar på Sipsö” låter som en 40-talsfilm. Den skulle jag velat se.

  4. Tänk … det har jag inte lagt märke till … och jag har t o m ätit sådan soppa som på middag-som-gäst … och med Mannen. Och han har en mycket känslig mage. Kan det ha varit löken i soppan eller? Som ställde till det menar jag. För det ääär väl lök i jordärtskockssoppa?

    Kram!

    • Vavva, du har antagligen en mage av plåt och likaså din man, även om han försöker inbilla dig något annat.
      Ja, det är lite lök i jordärtskockssoppan (nu orkar jag snart inte skriva det där vansinnigt långa och vidriga ordet fler gånger) men inte så mycket att det skulle förklara den naturkatastrof som blev följden.

      • Jag får väl ge mig på att prova en gång till. Och kontrollera resultatet. Det vaaar ett bra tag sen sist. Jag åt soppa alltså. Så´n där jordärtskockssoppa …

        Prutt … nej … puss menar jag. Och kram!

  5. Marianne Hoden

    Har sådan ånger att huset på Sipsö såldes I dag har jag inte pengar att köpa tillbaka Paradiset.Huset hette så när min far köpte det åt mig. Priserna är idag mycket höga på öarna. Jordskockorna trivs bra på ön.Mina stavfel härstammar från några proppar i min knopp Inte på jordärtskockorna Men faen vet gaserna kanske steg upp. Ha det som bäst Hodenskan

    • Det fanns en rulle, apropå gamla filmer som jag tycks tjata om, som hette Pensionat Paradiset. Apropå.
      Jomen.
      Du får stava precis hur du vill, kära Hodenska, kommentarer blir jag glad för. Ha det gott!

  6. Första riktiga finmiddagen med svärföräldrarna, det har tagit 12 år innan jag vågade fixa den. Och vad bjuder jag på, om inte en mycket koncentrerad jordärtskockspannacotta. Jag har magen av plåt. Och till och med jag tror att det jag ska lyfta i högan sky. Mannen ligger i svåra kramper och vrider sig. Skönt att veta att jag dock inte förgiftat dem. Skrattar så jag gråter när jag läser. Tror det är lättnaden (!) av att inte förgiftat dem med något dåligt kött eller så…

    • Har du laddat i 12 år så har du laddat för krut, kära Emma. Då går det som det går. Men det kunde ha varit värre. Det kan alltid bli värre. *nickar snusförnumstigt*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s