Tom Waits i Köpenhamn

Idag är det den där dagen då skumpan flödar. Det gjorde den inte när 27-årige Tom Waits kom till Köpenhamn första gången. Han hade inte riktigt slagit igenom ännu men hade ett par plattor med sig i bagaget. Fast särskilt välkänd var han inte. Tompa gillade Köpenhamn. När han skulle spela in ett TV-program i en studio i Søborg dök det upp ett par studiomusiker för att hjälpa honom på traven. Den ena hette Mathilde och spelade violin. Tom blev betuttad i henne. De drog ut på stan, besökte Tivoli, hängde på barer med vänner. Tom som var bourbon-grabb blev introducerad till elephantöl och föll pladask. Sällskapet drog vidare ut i natten, hamnade hemma hos Gasolins basist. Det blev mera elephantöl. Nu började man blanda rom i ölen. Copenhagen style. Bad style.

– Följ med mig till New York, sa Tom till Mathilde.

Mathilde sa nej. Tom åkte hem en tid senare. Efter ett år kom ett paket på posten med en LP. Det medföljde en lapp från skivbolaget, inte från Tom, som sa att sången Tom Traubert’s Blues var till Mathilde.  Sen slog Tom Waits igenom. Trettio år senare besöker han Köpenhamn igen och träffar Mathilde. Han låtsas inte känna igen henne, kanske för att han har frugan med sig. Det är i alla fall vad Mathilde tror. Men den andra studiomusikern igenkänner han. ”Ge mig inga fler såna där elefanter”, säger han direkt. ”I don’t do that kind of shit anymore”.

Jag vet inte vad ni inspireras att skriva för slags sånger på champagne ikväll men jag hoppas musiken blir ljuv, var ni än befinner er, folks. Och nu tror ni förstås att jag tänker lägga ut en länk till Tom Waits. Men honom kan ni redan. Istället får ni en glimt av vackra Mathilde och Kim Larsen som sjunger om den kalla tid vi lever i. Väl mött på andra sidan strecket…

8 kommentarer

Filed under Öl, Musik, Tom Waits

8 responses to “Tom Waits i Köpenhamn

  1. Gott Nytt År till dig med!
    Men stackars Tom..För många Elephantöl och ingen Mathilde.
    Jag känner igen mig.

  2. Ikväll är nog enda kvällen när inga ljuva toner skrivs. Men champagne blir det. Önskar dig ett fantastiskt bra år det som kallas 2013.

  3. Min omusikalitet i kombination med två rädda hundar gjorde att det blev klent på den skapande fronten. Men Kim Larsen kan man alltid lyssna på.

    Gott nytt 2013!

  4. Gott Nytt År o stor kram till dig Lilla Blå!
    Så, han fick åka ensam tillbaks stackars karln, han blev säkert övermodig av alla elephanter… liiite småkaxigt att inte vilja följa med😉
    Kims gasverkslåt är lika aktuell nu som då, vi lirade gamla godingar fram till fem på morgonen alltmedan hunden låg i sitt skyttevärn under byrån, Nationalteatern mest – heja Totta =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s