Allt tar en jädra tid. Scheman spricker. Planeringar smulas sönder. Balansen rubbas och jag surnar till. Fast jag intalar mig själv att jag inte behöver ramla i fällan. Surkärringsfällan. Jag kan ju lyssna på Händel eller rentav Morphine. Intala mig själv att jag duger som jag är. Det ordnar sig. Väl?
Annonser
Allting ordnar sig. På det ena eller andra sättet. Det gör det alltid.
Och du duger mer än väl.
Puss.
Om jag är arg är Dr No argare.
Om jag är bitter är Dr No bittrare.
Om jag är glad är Dr No… nej, vänta nu…
…som en lärka som drillar omkring i rummet! Für Elise på pianot av ett tyllklätt, blåögt flickebarn, dansande hattifnattar i cocktailglasen, gräset grönast på (h)insidan, pastellfärger, bordellmammor, cykelställ och väteballonger!
Lööv.
Ja du Lilla Blå. Avslagen är pilsnern. Avslaget är livet. Vad återstår då? Ättestupan? Aldrig så länge Händel finns. Eller så länge vi kan skråla ”Upp till kamp emot kvalen…”. Du ska se att till slut faller bitarna i livets pussel på plats och värmen från elden i kakelugnen sprider sig i kropp och sinne. Ha det det gott och vårda din särart. 🙂
Fina du, om du visste vad jag behövde de där orden imorse när jag läste dem. Hade dock inte möjlighet att svara då men tack! Och ha det gott själv.
Det ordnar sig …. allt ordnar sig. *suck* … Allt måste ordna sig och nu talar jag både för dig och för mig. Kram på dig du fina lilla Lilla Blå!
Kram, Skatan. Ja, det gungar lite nu, inte sant? Vi fixar det!