En whisky för hösten och dämonerna

Hösten är här. Det betyder att jag börjar med min sedvanliga fredagsvirre igen. Vet inte hur länge jag haft den vanan, femton år kanske? Det är tryggt. Hösten 2012 inleds med en 12-årig Balvenie. Ute blåser det så väldigt i trädkronorna att jag först tror att det är ett hårt regn som bombar. Men det regnar inte. Inte ännu. Men snart, snart kommer det. Luften är salt och tung, inte längre att leka med.

Alla gardiner är nedtagna hemma hos mig, det skandinaviska grå skymningsljuset dråsar in i stora sjok genom fönstren. Det här gråtunga, melankoliska som fått Ingmar Bergman att sprätta ‘te och börja tala om ‘dämonerna’. Världen blir lite svartvit så här dags på kvällen. Jag lyssnar på Lou Reed och Pale Blue Eyes, betraktar mina skitiga barfotafötter och tankarna kommer huller om buller.

Ett år i Lillhålan. Blev det som jag tänkt mig? Blev det sämre eller bättre eller precis som jag trodde att det skulle bli? Minns jag ens vad jag trodde? Ska jag sätta om amaryllislöken eller dumpa den i soprummet? Varför sitter det ingen skäggig, gråhårig farfars-typ i min gungstol som jag kan få bjuda på virre och som i sin tur berättar krigsminnen för mig? Om hur jävla kallt det var vintern -42…

It was good what we did yesterday, sjunger Lou Reed och jag får bilder av 70-talsfilmer från New York, lite Cassavetes sådär med Geena Rowlands och långsjalar, höga stövlar, tweedkjolar och relationsproblem… och Central Park med höstlöv… Sedan dyker Zarah Leander upp och berättar att hon minsann står i regnet och väntar… och New York blir Berlin och jag tar en klunk Balvenie. Det dånar i trädkronorna utanför… Jag borde sortera tvätt. Jag borde rulla ihop gästmadrasserna. Jag borde diska. Men vad fanken… *suck*

Annonser

15 kommentarer

Filed under Musik, Whisky, cigarrer

15 responses to “En whisky för hösten och dämonerna

  1. vildhunden

    En virre till en gråhårig? Ja tack… men jag minns tyvärr
    inte hur kallt det var -42. 😉
    Å andra sidan minns jag när det var minus 37 och jag låg nergrävd i snön på 80-talet. Men det räknas kanske inte? Kallt var det i alla fall.

  2. När du slagit ner dina bopålar på nya stället så kommer jag och skarvar lite kring vintern -87. Det var en särdeles kall vinter. Och lång. Jag tar med mig bubbel, whisky och jag kommer tyvärr inte alls överens.
    Jag har också en tradition. Champagne, när som helst. Jag gillar traditioner. Fredagsskålskram!

    • vildhunden

      Månntro det var vintern -87 som jag kamperade i den norrbottniska snön vid finska gränsen? Kallt var det i varje fall. 😀

  3. Yes, you go, you two. 🙂

  4. Säkert var det vintern -87 jag födde en dotter och bandvagn var nästan det enda sättet att ta sig fram…

    När det gäller amaryllislöken så föreslår jag att du behåller den! Har du stått ut med den så länge bör ni kämpa på. Min fick respass i januari…

  5. Den där wirrevanan kanske man ska ta efter, en slurk inre hetta när det kallnar.. KRAM

  6. Låter som du ska fortsätta göra det du gör. Osorterad tvätt går ingenstans men sådana där ögonblick de rusar bort.

  7. Ah, Central Park med höstlöv…så många sköna Dustin Hoffman-rullar som utspelar sig i New York på hösten, denna underbara årstid.
    Vemod 2.0.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s