Ack du min moder, ack du min mumin

Fred Åkerström knarrar som en gisten lagårdsdörr i ”Ack du min moder” av ingen mindre än det historiska riksfyllot Bellman. Fred sjunger inte, han knarrpratar texten. Det är helt okay, det är konstig stämning i salongerna i Lillhålan. Jag sitter på en stol och lindar in ljusstakar, lyktor, etiopiska ritualknivar och små kranium i prasslande papper, staplar prydligt i brun flyttkartong.

Det skymmer utanför fönstren men eftersom gardinerna nu är nedtagna är det fortfarande ljust inne i rummen. Fred knarrar. Jag tänker på farmorsmor och mormor och mamma – alltmedan jag plockar ihop, rullar in och staplar. (Ja, jag sippar på lite gammalt lådvin också. Det smakar vinäger och har nog stått för länge…) Men jag sippar och Fred knarrar och jag tänker på Bellman och undrar hur han luktade. Jag tänker på far som smidde ljusstakarna jag just nu rullar in i papper. Vad tänkte han på då? Kunde han föreställa sig att jag en gång, några decennier fram i tiden, skulle sitta med dem i knät och fundera? Allt medan muminsalongen sakta monterades ned, blev en dammig plats, fylld av både uppbrottsnerver och försiktig framtidstro? Troligen inte. Knappast. Min far tänkte nog inte på mig då. Han ville nog bara ut i friheten. Bellman tänkte kanske på sin morsa när han skrev ”Ack du min moder” men inte visste han att Fred Åkerström skulle sitta och knarra fram hans ord drygt 250 år senare… Tiden, ni vet… Konstig grej. Magisk, mäktig, mystisk och ingenting på en och samma gång.

Vad vill jag med det här då?

Ingenting egentligen. Bara titta in här och säga ett försynt hej. Jag mår okay. Det är mycket nu. Men allt är nog okay. Eller blir i alla fall okay. Jag befinner mig mitt i ett steg. Jag har ena benet i luften liksom. Det är som det är. Man tar sig vidare på ett eller annat sätt. Tiden, ni vet… Man hänger med. Och vinet smakar vinäger…

Enligt Tove Jansson bodde mumintrollens förfader i kakelugnen. Han var en liten svart sudd. Jag tror bestämt att han har fällt ned persiennerna?

Annonser

11 kommentarer

Filed under Gubbar, Hemmet, Musik, Saker jag samlar på

11 responses to “Ack du min moder, ack du min mumin

  1. Småländskan

    Vilken tur att jag ” hittat dig”, din blogg! Så underbart du skriver, så du kan handskas med orden och så du kommer mig att bli nostalgisk. Tack!

    • Tack och välkommen in bland flyttkartongerna, du småländska. Hoppas du kommer att trivas. Och är det för ibland för internt härinne så får du förlåta. Jag har bloggat i flera år och har läsare som hängt med länge. Det leder ibland till att jag glömmer bort att förklara vissa ting och ett och annat begrepp kan kanske verka obegripligt för nykomlingar. Men hur som helst, du är välkommen. Portvinet står och väntar på brickan tillsammans med konfekten. Hugg in bara.

  2. Ja du, dessa flyttar och allt som får vila en extra gång i tassen och begrundas, och så flyttvinet och flyttmusiken på det. Det ska bli spännande att se var du sätter ner foten. Kram o fortsatt packarlycka!

  3. Småländskan

    Bland flyttkartonger känner jag mig hemma, alldeles för hemma egentligen. Men jag har aldrig haft nån portvinsbricka i beredskap där bland kartongerna. Så jag hugger tag i din och njuter…

  4. dr. no

    S’a dô flôtta ijänn?

  5. Kanske dags för en ny box då när du träder in i nästa salong 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s