…måndagshöst…

Imorgon och på onsdag avgörs det. Om jag lyckats eller misslyckats med att ta mig framåt några millimeter på det däringa arbetsprojektet. Det är lite vinna eller försvinna-stämning nu och jag har varit nervös en tid men taggat ned lite ikväll. Imorgon ska jag möta slipsmaffian. Klänningen är struken, de högskaftade stövlarna framletade ur en flyttkartong. Nu ska jag dansa fejk-valsen… och jag som är så dålig på att hålla takten – och på att hålla leendet kvar.

Försökte mig på Theorins bok Sankta Psyko men gav upp när jag kommit halvvägs. De första två böckerna från Öland var så bra: Skumtimmen och Nattfåk. Tredje berättelsen halkade utför, tyckte jag, men gav den fjärde boken en chans. Men nää…. den var för seg. Kanske kryper jag till sängs med Strindberg. Han är ju som han är och jag är ju som jag är.

Veckans alla horoskop säger det samma: jag är ängslig och obstinat om vartannat. Det är dags att byta spår, slå in på något nytt, oprövat. Skaffa mig nya vanor, säga ja till romantiken. (Varför läser jag sån skit?)

Jag känner inte av någon som helst romantik men det är ju bara måndag än så länge.

Jag kommer inte ens ihåg riktigt hur det känns att vara förälskad. Sådär himlastormande, hisnande jag-vill-inte-äta-förälskad… Kanske har man fyllt sin livskvot redan? Kanske gick det sista tåget för länge sedan och man var bara upptagen med att skriva smör för slipsmaffian och deras plånböcker?

Löven utanför muminsalongen har börjat rosta i kanterna. Kyrkklockan slår nio slag och jag ska upp kl fem imorgon bitti. Det är redan mörkt och på golvet står alla mina ljusstakar hopfösta, släckta och väntar på flyttkartongen. De får vänta lite till. Jag pallar inte mer nu, jag kryper till kojs som en pensionär. Ska försöka släcka ned innanför pannbenet också. Karusellen där inne är inte nådig men leder ingenvart, bara runt runt runt…

Om ett par tre veckor fyller jag år. Då ska jag röka min första cigarr på två år. Sittandes på min nya balkong.  Då kommer det att vara tisdag och hösten är definitiv som ett skattebesked. Jag kommer säkert att känna mig gammal och melankolisk. Särskilt om det regnar.

Det kommer säkert att regna.

Tänk om man vågade tro på ett äventyr? Ett alldeles äkta äventyr? På riktigt.

Annonser

12 kommentarer

Filed under Hemmet, Litteratur

12 responses to “…måndagshöst…

  1. Det kan inte annat än gå bra, Blå.
    Jag hoppas ”projektet” inser vilken skatt du är.

    Och du, det kan aldrig vara fel att längta…
    Hösten har en tendens till att bjuda på överraskningar, så du vet.

    Ha en god natts sömn.

    /Marie

  2. Nä, livskvoten blir aldrig för full! ALDRIG! Och det är bara måndag en så länge. Men den sista, den här veckan.

  3. Santa Psyko tappade stilen halvvägs. Jag blev riktigt förbannad på hur en författare kan slarva bort en intrig och handling på det usla sättet.

    Hoppas projektet går bra och att du höll takten!

  4. Suger mycket energi sånt där. Jag ska tänka på dig och skicka mina studsigaste energier. Jösse vad det kom ut flummigt. Ajja, du vet att jag håller tummarna, de där gillatummarna. 😉
    På tisdag är en ny tid. En ny muminsalong. Det blir fint som snus.

  5. dr. no

    Äventyr? De måste man förtjäna! Buck, Pickwick, D’Artangan, Long John Silver, George/Georgina, Chinaski, Pyret, Humphrey van Weyden, Orm, Edmond Dantes, Dante Alighieri, Faust, Belbo och allt vad de heter, de tog sina öden i egna händer!

    Eller, fan, när jag tänker på det så snubblade de väl snarare in på ett spår och mer eller mindre tvingades följa’t. Naja, det gå’ la an dâ mâ. Kör bara!

  6. Hoppas du har tak på balkongen då eftersom det ska regna 😉 annars sabbar du frillan o garren blir sur.
    Men ett äventyr, det är klart du ska ha ett äventyr. Men du måste nog fixa det själv. Jag är mästare på att göra äventyr åt mig. Kanske ska jag lära ut den konsten? Kram och lycka till med det sistan innan the MOVE day..
    /Loll

  7. Hur gick det stumpan? Jag har kramp i tummarna, är det ok om jag släpper en stund så att jag kan äta middag?
    Puss.

  8. ”Då kommer det att vara tisdag och hösten är definitiv som ett skattebesked. Jag kommer säkert att känna mig gammal och melankolisk. Särskilt om det regnar.”

    … och då, precis samma tisdag, fyller min pappa 100 år och känner inte han sig gammal och melankolisk så inte ska du … även om det regnar. (… fast lite gammal och melankolisk känner han sig också måste medges. När jag var där idag talade han om Ignis (en begravningsbyrå … att han var försäkrad !!! och undrade om han skulle betala in lite mer på den där försäkringen. Vi sa att det nog var för sent. Man fick inte teckna en så´n efter fyllda 82 🙂 )

    Gillade inte heller Theorin sen han lämnade Öland … Nu läser jag förresten Kupongtjuven som du tipsade om och den är verkligen bra, gripande.

    Oj då … det här blev långt. Så … Hoppas allt går/gick din väg … att förälskelsen knackar på … det är ALDRIG för sent (tröstar jag mig själv trots att jag är gift 🙂 )

    Massor av kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s