Frustrationspitten må stå men jag hafver slaknat

Tips på hur man kommer loss ur en skrivkramp som förlamar? Ge mig i så fall omedelbums!

Är inblandad i ett utlandsprojekt som jag inte tror på, inte greppar. Eett projekt som hamnat i långbänk och som ingen riktigt verkar ha pejl på men som likförbannat ska genomföras.

Jag sitter i möten, antecknar, nickar, ställer frågor. Ingen vet riktigt svaren men jag nöjer mig med det. Lovar att producera text.

Sätter mig framför datorn.

I timmar!

Inte ETT ENDA JÄVLA ORD kan jag krysta ur mig.

Det är så satans tråkigt. Så statiskt. Pusha för något utan att göra reklam för det. Stärk budskapet utan att det syns. Hitta på något nytt utan att avvika från gängse mallar. Var funky och snärtig men kom ihåg att det ska vara konservativt!

Och utan att veta om det ska vara 30, 300 eller 3000 ord.

Kort sagt: fabricera ihop något utan att veta något.

Hur då?

Varför sa jag ”ja tack” till skiten?

Deadline? Imorgon bitti.

Skjut mig!

Annonser

10 kommentarer

Filed under Uncategorized

10 responses to “Frustrationspitten må stå men jag hafver slaknat

  1. Jag vet exakt vad du menar! Med det menar jag tyvärr inte att jag vet någon lösning på problemet.

  2. dr. no

    Börja med någon invokationsritual – det ser bra ut i text och så undrar folk vad fan det är för någonting.

    Sedan kan du komma undan med vad som helst – låt fingrarna gå bara.

    (exempel, citerat från Strömstads pärlor – vilka, ska det visa sig, skiljer sig en smula från Halmstads dito:

    ”Tohu Tehom Theli Than Leviathan Tanin’iver Taninsam!
    Tohu Tehom Theli Than Leviathan Tanin’iver Taninsam!
    […]
    Leviathan – Tortuous one, by your Wrathful Chaos our war will be won
    Bring forth your darkness, grant us your grace and enlighten us in your wicked ways”)

  3. OOoooooooh … vad jobbigt.
    DEADLINE I MORGON!!!!
    Och jag kan inte hjälpa dig …

    Kraaam!

    • Deadline var alltså igår. Harkel. Hrmpfr. Men jag sket ur mig tre rader och insåg att ingen annan heller hade pejl på skiten… Eländet fortsätter dessvärre. Tåget rullar och jag kan inte hoppa av. Jo, kanske om jag lägger in mig.

  4. Ja du, det där läget vill man inte ha är allt jag kan säga och det hjälper föga. Men skjut dig för all del inte – det är för drastiskt. Varför inte ta och misslyckas med uppdraget helt enkelt? Kram

    • När jag läser det här händer något märkligt:
      Min första reaktion är att svara dig: ”Misslyckas med uppdraget finns inte i min bok”.
      Sedan tänker jag ett varv till och känner en förvånad lättnad i kroppen. FÅR man, KAN man bara misslyckas… och så är det inte mer med det?
      Varför är det så omöjligt… ”i min bok”?
      Jag får fundera lite till.

  5. Man brukar säga ”sova på saken” och kanske låter det enkelt. Men ibland kan det som verkar totalt omöjligt plötsligt få en öppning och falla på plats. Hoppas du hittar en bra ingång…

    • För mig gäller gäller i de flesta fall att göra mig av med frustrationen. Den tornar upp sig och lägger hinder i vägen för allt annat. När den är väck, brukar resten gå enklare. Allt det där vet jag ju. Varenda gång. Ändå är det så svårt. Sömn kan rädda mycket, ja.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s