Hemma hos Lilla Blå

Jag har, trots upprepade mejlförfrågningar, ännu inte fått exakt svar på när nedanstående reportage kommer att publiceras i DN Bostad, men jag har fått journalistens tillstånd att visa det här nedan. Enjoy! (Och ja, bilderna går att förstora – för den heminredningsintresserade).

Idag beger vi oss hem till Lilla Blå som generöst öppnar sitt hem för våra läsare.

–   Jag tycker att man ska se på hemmet som en förlängd del av en själv, säger LB. Hon ler vänligt när hon bjuder in oss i hallen. Det luktar svagt av gårdagens middag. Vitlök? Fiskrens?

–   Ja, jag tycker om när jag dagligen bli påmind om alla gåvor som jorden och havet bjuder. Jag tycker det är viktigt. Dofter från köket som minner mig om hav, mylla, årets alla årstider. Just nu t.ex. kan man ana en lätt touch av förmultning. Precis som hösten. Är det inte härligt?

LB visar oss entusiastiskt omkring i det hon kallar sin muminsalong. Ett vitmålat vardagsrum på 31,25 kvadratmeter med en kakelugn i ena hörnet.

–   Det är ju inte så stort, säger hon lätt beklagande. Det finns ju de som har betydligt större salonger. Men jag tycker också det är skönt med intimiteten, det skapar sådan värme, innerlighet. Just nu har jag t.ex. provat att inreda med flyttkartonger. Det ger en robust känsla att luta femtio kartonger i tjock wellpapp mot bokhyllan såhär. Som ett extra värmande hölje innan vintern. Det känns skönt i hela själen, ler hon brett.

Vi förstår henne. Kartonger är något av ett genomgående tema i hela våningen just nu. Vi stöter på travar av wellpapp var vi än kommer. I köket tronar även en skev teflonpanna i diskhon. Vi speglar oss i den lätt feta vattenhinnan från gårdagens middag. Det är inte utan att vi får direkta associationer till den asiatiska feng shui-lära som alltfler tycks omhulda i sin heminredning.

–   Vatten är själsligt. Jag älskar att stå framför den här diskhon och bara andas från magen, berättar LB med huvudet lätt på sned. Hon ler drömskt.

–   Jag känner sådan frid inombords varje gång. Det är som en yttre bild av min egen klara livskälla. Själens spegel. Jag kan verkligen se den där i stekpannan. Det är liksom… jag! Förstår du hur jag menar?

Och naturligtvis förstår vi henne. Vidare in i ett av de små förråden möts vi av det rena och enkla, det vita och minimalistiska som också har en självklar plats i LB:s hem. Hon återkommer ständigt till utryck som ”själens stillhet”, ”harmoni” och ”de inre rummens klarsyn” när hon berättar om sitt hem.

 Spår av genomtänkt design möter oss framför allt i badrummet. Vinröda Esprit-trosor på tork, lagom nonchalant, möter oss direkt i dörren. ”Budget” och ”Favorit” är också kvalitetsmärken som hett omhuldas.

–   Det är en vän till mig som designat tvättmedelskartongen, berättar LB.

Även en annan god vän designar de bomullstops och liknande hon använder när hon avlägsnar sin make-up om kvällen.

–   Det är nästan som att ha sina bästa vänner här i verkligheten, skrattar hon. Varje dag kan jag peta mig örat och tänka på min designer-vän. Det är sådant som sätter guldkant på tillvaron.

Det är uppenbart att färgkombinationer är viktiga för LB.

–   Kalla mig gärna snobb, men jag skulle aldrig kunna ha en svart förpackning mot badrumsmattan. Nej, det får bli olika nyanser av blått, möjligen äppelgrönt och solgult. Det tycker jag ger en sådan härlig studs åt dagen. Man blir glad, liksom.

Glad blir man också över de konstrika arrangemang av sladdar som möter oss när vi åter träder in i muminsalongen. De ringlar sig läckert längs med väggarna, i svart och vitt, som abstrakta installationer, inte olikt en återspegling av dagens hetsiga trafikmyller.

–   Är storstadstemat något du alltid använt dig av i din inredning? undrar vi.

–   Mja… egentligen inte. Jag har med åren kommit att omfamna det lätt lantliga, bondska temat med damm i hörnen, lite gammal rost och så… Det behöver inte vara så märkvärdigt, ett hem ska vara levande och…

Lilla Blå mumlar något ohörbart och föser några dammtussar åt sidan. Så faller hon på knä och knirkar upp de gamla oputsade kakelugnsluckorna för att visa oss vad hon menar. Den grova räfflade tegelytan, det slarvigt ditslafsade murbruket, kontrasterna mellan det ljusa och mörka åter igen, det tillrättalagda möter det nonchalant bohemiska.

–  Det här tycker jag är ett himla spännande hål, säger hon entusiastiskt och pekar. Och gångjärnen här, igenrostade, svarta av sot och lätt klädda i gråluddig spindelväv. Det ger en skön rysning i hela kroppen. Jag älskar verkligen mitt hem! Det lever, andas, i symbios med mig som bor här.

Vad gäller gardiner improviserar Lilla Blå gärna och ofta. Här ses t.ex. resultatet av en blåsig eftermiddag med öppet fönster för ett par veckor sedan.

–  Orka hänga tillbaka dem, liksom! skrattar hon lättsamt och rycker på axlarna. Nu påminner de mig om ett rött vattenfall… eller varför inte efterdyningarna av ett isländskt vulkanutbrott, i stiliserad textil?

När kvällen bjuder på vacker solnedgång utanför muminsalongens fönster plockar Lilla Blå fram kvällsmaten.

–  Jag brukar ta något lätt. Det ska inte vara för märkvärdigt. Då känner jag mig inte helt bekväm. Ska jag lyxa till det ordentligt brukar jag streama ned ett program från den statliga televisionen till min 15-tumsskärm. Då känns det nästan som att vara på bio!

När vi lämnar Lilla Blå och hennes vackra sagoboks-omgivningar är det inte utan ett avundsjukt sting i hjärtat. Tänk att få bo så här. Bland wellpapp, stekflott och streamade program från svensk statlig television. Living la vida loca! Lilla Blå har verkligen visat oss att det finns en hel värld av skönhet att upptäcka. Om man bara tar för sig, om man bara bejakar sina inre rums längtan efter textila vulkanutbrott i stiliserat rött.

29 kommentarer

Filed under Hemmet

29 responses to “Hemma hos Lilla Blå

  1. Åh.. Det är kanske det mest gemytliga hemmahosrepotage jag läst!

  2. Wenke (Kaffepulver)

    HAHAHA! Underbart Lilla Blå!

  3. Åh! Jag har inrett i en liknande stil, fast hos mig är det mer… snorpapper på golvet. Sneezy chic.

  4. Äntligen! En motvikt till ”ljust och fräscht”. Tack!

  5. Hahahaha! Såååååå braaaaaaa!!!!!! Önskar jag hade skrivit det själv bara.😉

  6. Så själfullt. Och så nära. Verkligheten. Att DN inte tar in det kanske har något att göra med orten. Jag har märkt att de är konservativa i val av orter. Eller så är de bara dumma i huvudet.

    • Javisst fanken, tänkte inte på det. Jag bor ju inte i Stockholm, inte i skärgården och inte på Gotland. Inte ens på Österlen. Antar att det är kört för min del då.

  7. godiva

    När får jag komma på visit & hur länge får jag stanna?

  8. Marguerite

    Åh. Ytterst få människor förmår genomskåda tingens sanna natur på detta sätt. Inget är vad det ser ut att vara..jag skall genast arrangera om mina rengöringsflaskor så att de bättre stämmer med den kosmiska musiken..

    • Genast! Man ska inte låta den kosmiska musiken vänta. Det ver jag för jag har sett Tant Ernst Kitschstege brodera det på ett örngott så då måste det stämma. (Han broderade orden alltså, inte rengöringsflaskorna… eller vänta nu…)

  9. Äntligen !!! en titt bakom de tunga sammetsdraperierna … så överraskande skira … trots rost och … och … Jag tror jag ser dig … jag tror jag ser dig …

    Du finns.

    Kram!

  10. Viket underbart ”hemma hos reportage”! Hoppas det blir ett till från nya lägenheten!

  11. Ha,ha,ha.. jag älskar detta reportage. Hade faktiskt långt gående planer för en massa år sedan när hela denna hysteri började att jag skulle bli journalist med specialité antihemindredningsreportage! lycka till nu med pack o flytt, kan säga att det är jävla skönt när det är över. Uppack är betydligt roligare även om man ytterligare en gång funderar på varför vissa saker lyckades kravla sig ner i lådorna när man vände bort blicken…

    • Antiheminredningsreportage är precis vad världen behöver. Seriöst alltså. Och ja, flytten ja… suck. Önskar bara att skiten var överstånden för den här gången. Men, men… en dag i taget.

  12. Men, var är kraniesamlingen? Och rökrocken? Och tofsarna? *svårt förvirrad*
    Nej, tror jag skall måla hur jag tror det ser ut hemma hos dej…

    • Jag antar att DN Bostad censurerat både det ena och det andra hemma hos mig. rökrocken finns där och kranier likaså. En och annan tofs hänger här och var också och jag lovar, det är inte avdankade älskares skalper…
      Målningen vill jag se.🙂

  13. Marianne Hoden

    Helt underbart . Nu har jag äntligen förståt hur jag vill förnya mitt hem.Inga dyra inrednings tidningar mer, Tack hela DU är underbar. Piperulle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s