Är det här farmor kokar så Bamse blir sjövild?

En honungsfärgad söndag har förflutit. Solsken av krämigt guld, kroppen loj, tankarna som akvariefiskar… inga långa sträckor har behövts. Små cirklar. Den lilla världen. Korta fotsteg. Betraktan av det som ska bli mitt nya.

Jag ängslas lite, det ska erkännas. Tankarna kommer ibland… gör jag rätt? Blir det tokigt nu? Valde jag fel? Skulle jag valt att bli kvar?

I sexton år har jag huserat i hem byggda för mer än hundra år sedan. Rum med högt i tak. Mycket högt i tak. Nu ska jag in i en liten funkiskub i utkanten av stan. Det är nära till hav och grönområden. Så som jag vill ha det. Med en takhöjd som är mer ”normal”. Men jag ängslas lite. Kommer jag att kunna andas?

Jag vet, jag är en fjolla… men vad fanken… Jag som tänkte att nästa gång jag flyttar, nästa gång ska jag ha en öppen spis. Eller en kakelugn som funkar. En kamin åtminstone. Jag kunde inte se mig själv bo i en kub. Men det ska jag nu. Och den är säkert fin. Jag minns knappast, såg den bara i fem minuter för en och en halv månad sedan.

Så jag smyger runt i de nya kvarteren en loj söndagseftermiddag. På de där tysta gatorna som verkar så stilla, så stilla. Jag smyger som en inbrottstjuv, det här är inte mina hemkvarter, jag är en gäst, hör inte hemma här… Men det tysta tilltalar mig. De dammiga små gatorna som ligger där… de tysta villakvarteren… äppelträden… och så funkislängorna som ser ut som de gör över hela Sverige. Anonyma, i två tre våningar…

Och så ser jag skylten… på gatan där jag ska bo i höst. Den lilla skylten och grinden som välkomnar öppen. Jag smyger in och finner en oas.

Därinne surrar bin, därinne växer lavendeln hög. Glasveranda och krattad grusgång, trädgårdsstolar och små växthus… Jag glor förvånat. Ingen trafik hörs. Någon ropar ”hallå” inifrån huset och jag piper ”hallå” tillbaka och så blir det inköp av dunderhonung. För här håller de hus, paret som bott här i 12 år. Vill jag ha vit eller gul honung? Källaren är full. Det är bara att komma och hälsa på när jag vill ha mer. Sextio spänn för en jätteburk. Jag känner mig glad som en lärka, trots att jag inte är någon honungsälskare. Gillar det bara i matlagningen. Inget gökar en getost så bra som en honung.

Men är det här gatan där jag ska bo? Är det så här det ser ut på bakgårdarna hos grannarna? Ängslan rinner bort i surret från bina.

Går ned till havet en stund och diggar. Sedan hem för att käka. Öppnar burken och provsmakar. Blir så häpen att jag måste sätta mig. Det smakar inte äcklig köpehonung. Det smakar inte ens honung, inte som jag är van vid. Istället kommer en ton av choklad på tungan. Eller lavendel? Är det inte lavendel? Och så choklad. Hembakt kaka. Fast ändå inte…

Jag har stoppat min nya adress i käften och det smakar himmelskt!

Så kör jag igång. Kokar pasta. Dunkar ned en burk med krossade tomater i stekpannan tillsammans med några nävar cashewnötter. Saltar och pepprar. Slevar i en rejäl matsked av honungen. Det hela får puttra ett slag och så toppar jag det hela med rejäla nypor basilika och massor av fetaost. Rör om och slevar upp över pastan. Eftermiddagen är räddad. Älskar mat som går snabbt att laga och smakar gott.

Diggar också tanken på att jag har mer kvar att upptäcka av Lillhålan. Att havet ligger och rullar där utanför och att det liksom bara är att hänga med. Ängslan elller ej. Det är bara att hänga med.

Och när vintern kommer och jag sitter där med blyröv så ska jag påminna mig om den här dagen. Då jag oväntat snubblade på honungsfabrik med glasveranda och allt. Minnas att det kommer en sommar igen. Då jag bara har femton-tjugo steg till en ny burk… och surret av bin och doft av lavendel.

 

Annonser

14 kommentarer

Filed under Hemmet

14 responses to “Är det här farmor kokar så Bamse blir sjövild?

  1. Så,från blyröv till honungsgömma …

  2. Oj vad jag blev sugen nu … nu vet jag vad jag ska ”sno ihop” i morgon… Din nya adress verkar onekligen ha smakat himmelskt … och funkis … tja, funkis fungerar. Det var väl det som liksom var meningen … damahls … http://sv.wikipedia.org/wiki/Funktionalism_(arkitektur)

    Kram!

  3. Livets små mirakelgömmor. Ditt middagsrecept lägger jag som ett bokmärke till en middag snart!

  4. Vilken lycka! Visst kan du andas i en funkiskub, även de byggdes ju med högre takhöjd än dagens gör. 🙂 Kommer att bli finfint!

  5. Det låter ju jättemysigt, ju. Blir säkert bra.

  6. Jag tror det finns gott hopp om din lilla kub!

  7. Verkar som du funnit en ny salong med honungskant. Grattis! Själv krälar jag i det djupaste diket för tillfället och hoppas finna vägen upp… Ograttis på mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s