Vetefälten ligger som rufsig gul hundpäls under grå himmel. Likt en gigantisk golden retriever som behöver klappas om rejält. Kelas med. Vill du gå ut? Ska vi gå till Medelhavet? Behöver du bajsa?
Fågelstrecken verkar redan vara på väg – mot Göteborgshållet av alla jävla ställen? Rönnbärsträden fjantar sig med röda klasar. Det är för tidigt, för tidigt, vill jag ropa. Men jag håller käft. Jag är svensk.
LILLA BLÅ BLOGGEN 
DET är på tok för tidigt! Jag tar på mig uppdraget att idag säga ifrån på skarpen. Första tecken på höstförberedelser jag ser, och jag slår till som en hök!
Måste tillstå att jag har stora problem att höra texten. Har också problem med att förstå vitsen med texter om de ändå inte hörs? Eller har han bara drabbats av något slags skov? Han sjunger kanske inte alls någon sångtext? Ack ja, livet och alla dess frågor.
Jag kommer ihåg hur min far en gång för länge sedan ställde ungefär samma frågor. Hans far, i sin tur, hade även han liknande synpunkter på den musik som far min och hans syskon lyssnade på. Och min farfars far, har jag fått reda på, undrade vad i helvete hans son skulle spela banjo och fiol i något så ogudaktigt som en jazzkvartett.
Texten går ungefär:
”Livets höst kom tidigt, någon vår minns jag ej
Sommaren varade blott en stund, ett ögonblicks bitter glädje”
Resten får du fan googla dig till som alla andra! 😉
Rena Zarah Leander-texten med andra ord. Man tackar för både den och släktkrönikan. Jag anade ett banjofrö i dig, Dottore.
Frrrrrrrrrrraaaseringen ja… Tanten visste hur man gjorde.
Fast du gjorde din stämma hörd här så du skapade en liten protest…
Hösten kom tidigt i år konstaterade jag i morse….
Höst? Det regnar. Det har regnat ett bra tag nu. Fruset regn under korta perioder. Vi har en regnperiod helt enkelt. Som folk har haft hur länge som helst i den tropiska delen av världen. Tropikerna. Men nu är det vår tur. Och det kan vi tacka oss själva för, å bocka djupt och fint. Men dom i tropikerna har inget fruset regn. Dom har en fläskig sol istället. Ett tag till kanske. Vem vet.
Jag gillar det. Dofterna. Ljuset och alla färger. Skogen ser så där lite bedagad ut, lite trött. Det är vilsamt. Kravlöst.