Böcker som får en att glömma var man befinner sig är bra böcker. Jag läser en sådan på väg in till jobbet och efter tio mil får jag kasta mig av tåget och ta ett annat tillbaka för att nå arbetsplatsen. Köpenhamn i morgonljuset; hon jamar som en liten kåt kisse. Solen är mild och lovande. Halvåtta på morgonen kliver två ynglingar ombord på tåget med varsin sexpack Carlsberg i näven. De är asberusade och har säkert inte sovit på hela natten. De liksom joddlar fram sina ord. De är på fel tåg upptäcker de, ramlar av vid nästa stopp, efterlämnar en doft av öl. Jag märker till min förvåning att det luktar gott.
På eftermiddagen har den kåta kissen dånat av i hettan. Hon är nu full av äckliga flygmyror. De kryper, flyger, krälar överallt. Jag stiger på tåget igen. Denna gång med fripassagerare innanför kläderna. Hela vägen hem sitter jag och river mig på kroppen. Kupéerna är proppfulla av svettiga människor. Det luktar inte gott.
Jag tog farväl av en kär kollega idag. Undviker att tänka på det för att inte bli gråtmild. Tycker inte om avsked.
Men allt rullar vidare. Hela livet är ett enda lång tågfärd. Ibland luktar det gott. Ibland skit.
Ibland svärmas det plötsligt och en masse. Men till slut tappar vi alla vingarna.
…och når ändstationen vare sig vi vill eller inte!
Men innan dess så läser vi böcker som gör att vi glömmer tid och rum!
För att inte tala om tomheten och snudd på ilskan som infinner sig när en så’n bok är färdigläst.
Man kan alltid ta det från början… Eller finna sig en ny raring. Världen är full av böcker. Gu’skelov.
Sådana böcker är de där som jag väntar in i det längsta med att läsa. Jag vill inte börja för då vet jag att det finns ett slut. Några har jag liggande sedan flera år.
Alltså, nu måste jag protestera. Är du en sån där som låter bli att äta upp chokladen också för att den är för god?
Läs, människa! Först efteråt vet du om det var värt det eller ej.
Jag har precis läst ut en så´n där bok som jag aldrig ville skulle ta slut … en ungdomsbok :-) så full av allt. Jag log, grät, höll andan av spänning och läste … och det var spännande som f*n och så var den slut. Nu har jag skickat den till äldsta barnbarnet … Jellicoe Road av Melina Marchetta heter den.
Vad vore livet utan böcker? Bra mycket fattigare. När man läser får man leva fleras genom andra … :-)
Kram!
Eller som John Waters sa: ”We need to make books cool again. If you go home with somebody and they don’t have books, don’t fuck them!” ;-)
Instämmer … ska vidarebefordra till barnbarnen som väl är de i min familj som står i tur att ”go home with somebody” …
Kram!
Pingback: VARNING FÖR KLOK OFÖRDRAGSAM KVINNA | SKATANS TANKAR