Alla vilda

Det är med en varm känsla i magen jag lämnar biosalongen. Kanske för att hela filmen genomsyras av sådan ömhet. Det kunde ju lätt blivit lite unket att göra en film om en kvinna som 60 år senare reser för att söka upp sina gamla älskare och älskarinnor. Men någon unkenhet infinner sig aldrig. Hon reser till Kalifornien, hon reser till Rom, hon reser till New York och hon reser till Paris. Hon rör sig lika ledigt och självklart överallt och hon byter språk, från engelska till italienska till franska. Jag tycker alltid hennes ögon ser så allvarliga ut. Det är ett allvar jag tycker om.

Humorn finns där och jag tänker: undrar om det inte är så… om inte åren till slut smular ned sorgen, smärtan, besvikelserna och de brustna förhoppningarna och så blir det plats för den där förlåtande humorn. För även om den här filmen inte egentligen berör varken sorg, smärta eller besvikelse så lär det ha funnits där. För henne som för alla andra. Men när hon nu sitter på en strand i Kalifornien bredvid en kvinna som hon hade en kärleksaffär med för flera decennier sedan och plötsligt vill lätta sitt hjärta kring en lögn hon haft dåligt samvete för; en lögn om en abort hon behövde – när hon i själva verket inte var gravid – och väninnan torrt avbryter henne och säger: ”Tror du jag gick på det?” med en självklarhet som är befriande är humorn där igen.  Man ler med de två kvinnorna på stranden. Nej, Birgitta Stenberg var aldrig gravid. Hon behövde pengar för att lämna sin älskarinna. För hon ville vidare. Ut i världen.

Filmen ”Alla vilda” är 58 minuter lång. Slutet är underligt rumphugget, känns nästan som inledningen till en fortsatt dokumentär. Jag hade önskat filmen varit längre. Jag hade önskat jag fått biljetter till föreställningen i Lund idag för då hade jag på plats kunnat fråga Birgitta de där frågorna jag har. För Birgitta Stenberg är med och diskuterar filmen idag, efter visningen. Utsålt förstås.

För många år sedan hade jag en vild väninna som inte ville foga sig i några samhälleliga fållor. Men hon älskade mig och hon älskade allt franskt. Jag gav henne Stenbergs bok ”Kärlek i Europa” innan hon gav sig av till Paris och Marocko… och allt vad det nu blev. Hon skrev tillbaka en tid senare. Den boken hade blivit hennes bästa vän på resorna, ingjutit henne mod och tröst och jävlar anamma. blev jag lika mallig som om jag själv skrivit den. Idag tänker jag: fan att jag inte har den kvar. Nu vill jag ju läsa den igen! Jag tror förresten hon bor i Marseille numera. Men säker kan man aldrig vara… och de överspända kärleksbreven har sedan länge upphört att komma. 

”Snart fyller jag 80” säger Birgitta i filmen och rullar av sin resväska från bagagebandet på flygplatsen. Bakom henne står en radda  män i kostym, av den där sorten som blir gamla i förtid. Ingen rör en min för att hjälpa henne med väskan men de följer henne vaksamt med blicken. Och filmen rullar igång och Birgittas röst berättar, lika allvarlig och rättfram som hennes ögon, om hur hon hela livet valt att gå sin egen väg, ut ur den samhälleliga mall som alltid styrts av män. Man kan inte annat än älska en sån kvinna!

Annonser

11 kommentarer

Filed under Film och TV, Litteratur, Resor

11 responses to “Alla vilda

  1. Åh..
    Nu blev jag än mer sugen att se!!

  2. Går den på bio, eller som dokumentär någonstans?
    I vilket fall som helst vill jag se den…

    • Amelie, jag såg den på bio i Lund. Vet inte var du bor men då den inte är en blockbuster kan det hända att det bara är få utvalda ställen som visar den. Håll utkik. (Skulle dessutom tro att den visas på TV någon gång i framtiden. Den här slags dokumentärer brukar rulla där). Men kanske finns det någon annan som läser här inne som vet?

  3. Läste att den kommer att visas i bland annat Höganäs och på Folkets bio i Stockholm. Säger mig inget men helt klart är att det är ingen film som Filmstaden nappar på. Så brukar det vara med ”smalare” produktioner. Ofta är de väldigt sevärda!

    • Det där är faktiskt lite av en käpphäst för mig; bioläget i Sverige. Det skulle jag kunna orda mycket om… de taskiga distributionsmöjligheterna som finns idag, monopolet hos sf med påföljande homogena, snäva utbud. Vem vill gå på bio om det inte finns något att se? Det är en olycklig spiral vi är inne i sedan några år. Jag hoppas innerligt biografen som form för filmvisning överlever för när det är bra, då är det jäkligt BRA.
      I just det här fallet är det Kino i Lund som håller fanan högt. Heder åt dem!

  4. Vad bra att du påminde mig! Jag gissar att du också gillar det här http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2938&artikel=4830917

  5. Nej. Jag menar … ”Man kan inte annat än älska en sån kvinna” … det kan man inte annat.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s