Livets lilla bulle

Lillhålan har visat sig från sin granna sida idag. Lunchpromenaden sträckte sig över två timmar och jag utforskade lugna bakgårdsgator jag aldrig förr trampat. Solen kittlade i näsan och kängorna kändes plötsligt ovanligt tunga och skitiga.

Jag småbannar mig själv för att jag så ofta ser tingen negativt…istället för att leta den där extra randen kanel i bullen. Lillhålan och jag, vi närmar oss varandra försiktigt, som två sura och snoriga ungar i sandlådan för första gången. Har bott här ett halvår nu. Jag har daskat spaden i hennes arsle flera gånger. Men ibland, som idag, kommer det stunder då jag häpnar över lugnet, tystnaden och skönheten.

Jag behöver aldrig gå långt för varken grönområden, björksus eller vattenskvalp. Där jag bodde tidigare ljöd sirenerna dygnet runt, trafiken gjorde konstant ont. Nu har jag fem minuter ned till havet. Solnedgångarna… alltid lika snygga. Livskvalitet, folks.

(Och i och med det så kommer jag väl snart att bli rånad av en elvaåring som ska ha min mobil…)

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Livets lilla bulle

  1. Lycka och tröst att ha havet inpå sig. Jag skulle bli galen i en granskog. Öppna vidder behövs för att själen ska kunna flyga fritt.
    Och hej o hå så djupt det blev nu då. Äsch, du vet vad jag menar.

  2. bricktrick@hotmail.com

    Fantastiskt.
    Puzz
    -Mano-

  3. Det tar tid att lära känna en ”Lillhåla”. Tid att vänja sig vid lugnet och människorna och börja uppskatta allt som inte händer!

    Jag har också havet på fem minuters promenadväg och det gör min lilla håla till vad den är!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s