ISI PISI

Lennart Andersson hette han, mannen som på 50-talet ritade den lilla brännvinspluntan jag just inhandlade på en loppis för en tjuga. Jag visste inte ens om att det var en brännvinsplunta! ”Vad tar du för den här lilla glaskaraffen?” frågade jag okunnigt mannen bakom bordet. Han tvekade länge, jag såg på honom att han inte heller hade en susning. Till slut tog han ”glaskaraffen” ifrån mig och höll den i näven.

”Jaaa, du menar den här! Det här är dansk design, förstår lilla hon. Ska vi säga… ska vi säga tjugo kronor?”

Jag betalade utan att pruta. Utan att förstå att jag köpte en brännvinsplunta. Men inte fan var den dansk. Det är den inte om den är märkt med en sliten etikett från småländska, numera nedlagda, glasbruket Gullaskruf.

Sedan vidare till lilla återvinningsbutiken där jag tidigare fyndat. Jag vet precis vad jag är ute efter. Små kurviga glas för lilla avecen, inga såna där jättetuttar till konjakskupor, utan små nätta varianter att ha bredvid kaffekoppen. Mannen är just i färd med att stänga. Han fibblar så länge med dörrlåset att jag tänker ”ah vad tusan” och knuffar till dörren. ”Ursäkta, jag vet att du stänger, jag ska bara kolla glasen. Snälla? Det går jättesnabbt?”

Han mumlar något men släpper in mig. Jag vet inte varför men jag har’et på känn, förstår ni. Och mycket riktigt, när jag som radiostyrd går mot glashyllan så står de där… fyra små fräcka rackare på rad. Felfria.

”Jag tar dem”, säger jag och halar upp en tjuga. ”Vi säger väl en tjuga?”

”Ja, ja, vi säger väl det”, instämmer mannen och virar in dem i gulnat tidningspapper.

Väl ute på gatan inser jag att idag, idag har jag flyt.

Hem och googlar Gullaskruf och lär mig om Lennart Andersson och serien ISI. Ball. Varje dag lite ny kunskap.

Rätt snygg också

 

 

 

 

(Rätt snygg också. Stor näsa.)

 

 

Nu ska jag diska glas. Fyra stycken. Felfria. Blir perfekt till lilla smutten. Jag och tre gäster. Lite gott i den Anderssonska pluntan. Sedan kan samvaron börja.

Annonser

14 kommentarer

Filed under Uncategorized

14 responses to “ISI PISI

  1. Får man se bild på fyndet då?

  2. Åh! Vilken lycka! Man kan aldrig få för många glas. Aldrig. Jag har snapsglas till att slå ihjäl folk med.
    Nu ska jag ligga här i soffan och tänka på dig, där i muminsalongen med ljus i kakelugnen och något gyllene i nya finglasen.

    Puss!

    • Märker att jag börjar bli lite hooked på glas. Gärna små rackare. Måste skaffa det där vitrinskåpet snart. Tantvarning! Eller vuxenpoäng. Hur man nu väljer att se det.

  3. Är den lilla flarran liksom trekantig?

  4. Grattis, finns inge bättre än att få en eller par ”Gullaskrufar” för en tjuga när det är stängningsdags. O sedan smutta ur kapet. Upp på rad med alla fyra. En smutt i varje. Trevlig lördagskväll!

  5. Hur dags ska vi komma?

    Eller nej, god natt!

  6. Marguerite

    Lustigt. Jag var själv på loppis igår och höll på att köpa en trekantig grönaktig karaff med fyra små glas. 30 spänn..hur kunde jag inte köpa den? Ångrar mej nu när jag vet vad man kunde haft den till.

  7. Underbart. Jag har finskåpet fullt av arve- så jag får inte köpa nya (gamla). Fast jag gör det ibland ändå när jag inte märker nåt och smugglar in bakom ryggen på mig. ”Oh – de däär? DEEE är ju tant Astrids sherryglas!” trumpetar jag sedan oskyldigt som svar på en ev direkt fråga i ärendet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s