När solen går ned bakom Sjöbloms dass

Funderar på den där koman som infinner sig efter en storhelg. Ta Sverige som legat i spritmarinad sista dygnet för att de i fredags skulle ”fira” midsommar. Det är något tafatt och tragiskt över det hela.

Midsommar. Ljuset. Det magiska. Naturen som når en topp, midsommar är ju själva klimax liksom… den där tiden vi alla går och suktar och trånar efter hela kalla mörka vintern. Man skulle kunna tro att när den äntligen kommer vill vi uppleva den med alla sinnen vidöppna, fullständigt glupskt tanka hela systemet fullt av ljus. Klarvakna, ivriga.

Istället tjongar folk in den stora bedövningssprutan i kroppen. Alkohol. Kröken! Man bedövar sig totalt, stänger av det magiska man längtat så efter, och kryper in i töcknet för att nästa dag ligga i total koma.

Är det inte märkligt? Likadant är det då vintermörkret ger vika och allting spricker ut och får nytt liv. Den tid då svensken borde sträcka armarna mot skyn och jubla med kåthet och glädje rusande som ett tåg genom kroppen. Men nej, då är det Valborgsmäss och den stora bedövningssprutan tjongas in igen. Doink! Folk super sig redlösa och stänger av.

Märkligt fölk, märkligt land. Är vi rädda för de största känslorna?

Annonser

8 kommentarer

Filed under Uncategorized

8 responses to “När solen går ned bakom Sjöbloms dass

  1. I know I am…
    Komplett onödig bonusinfo: Min moster är gift med barnbarnet till den där Sjöblom! Huset med tillhörande dass ligger kvar på Blidö 🙂

    • Onödig bonusinfo? Oh nej, för en kylltyrnörd är detta finfin info. Jag visste att jag förr eller senare skulle få ett stänk kylltyr härinne. Jag har en läsare som har en moster som är gift med barnbarnet till Sjöblom vars dass ligger kvar på Blidö.
      Det är nästan en tiopoängare där.

  2. Ja, nog är det märkligt… Alla ska ha roligt nästan på befallning. annars är man illa ute…

  3. dr. no

    Det är bara nykterister som tror att man blir avtrubbad av alkohol.
    alla folk har rusmedel som de använder för att förstärka starka sinnesstämningar – så även vi. Avtrubbningen är bara en modern och dålig ursäkt därför att få numer vågar leva ut sina drifter, och därför behöver en syndabock när de vaknar dagen därpå och skäms över alla goda ting och bedrifter de gjort sig skyldiga till; när deras småborgerliga Freudianska överjag sitter och flinar åt att de sitter ner och kissar behöver de rationalisera bort sina bästa sidor med ett ”jag minns ingenting”, ”det var spritens fel”, eller favoriten ”men han såg ut som en tjej i mörkret och fyllan”…

    Skammen och skräcken är alltså inte, för att avsluta, spritens fel, utan moralisternas.

  4. Jag tror du har helt rätt med att svensken i gemen är rädd för de stora känslorna. Vi står inte ut med allt det längtansfulla och livsbejakande. Från detta måste vi fly, bedöva oss till förnedringens gräns. Sedan finns ju också vemodet över att snart är allt över, men jag tror att det var Göran Greider som skrev att vemodet är en klart underskattad känsla.

  5. Ett litet rus då & då kan jag lätt tänka mig… med betoning på litet och lätt… och i likasinnades sällskap…

    Raketbränsle är verkligen inte trudelutten… att efterbrännkammaren övertänder bidrar i regel till kamikazedykningar in i dimman (som fröken är inne på). Undantaget är diverse maltdestillat (i synnerhet de från Islay eller Orkney), alternativt päronbrännvin från Unterkrain/Dolenjska – ytterst gärna imundigat vid en älvstrand norr om polcirkeln under senare halvan av augusti, alternativt i skymningen vid en alpström under midsommartid… Men, visst sjuttsingen går det bra att vilkenkvällsomhelst suga på ett glas framför en tilltalande text av något slag…

    Känslor??? Många tyx verkligen vilja hålla ”sånt” på avstånd… Är gynnad nog att känna en hop göttingar som vågar leva ut… 🙂

  6. Nog stänger vi till om våra känslor häruppe i kalla norden … och då behövs det en eller annan ”färdkknäpp” för att ”öppna upp” och bejaka … men därifrån till att berusa sig till medvetenhetens gräns … tja …

    fast det är slående hur lite fylla jag sett här på Peace & Love … så man kanske börjar tänka om … och tänka till … också om berusningens nackdelar …

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s