”Böcker är själens blodkärl”

Ibland undrar jag hur många tusentals böcker jag läst under mitt liv. På ett sätt är det synd att man inte har listat dem alla sedan barndomen och framåt, på ett annat sätt är det mycket skönt att man inte gjort just det.

Men få är numera de stunder då jag läser romaner och blir så gripen att jag glömmer mig. De stunderna är dyrbara och böckerna blir mycket uppskattade. Jag antar att en musiker inte kan lyssna på musik utan att plocka isär den i skallen, att en skådespelare som sitter i teatersalongen inte kan låta bli att tänka på hur pjäsen är uppbyggd… Jag kan sällan läsa utan att analysera texten, plocka ned den i beståndsdelar, tänka över stilistiska grepp o.s.v. Det kan bli lite tröttsamt ibland. Det är som att analysera sönder begreppet jultomten när han väl står i farstun med säcken full och bara vill ge, ge, ge.

I veckan dog Helena Henschen, författare och formgivare. Hon debuterade ”sent” som de säger. (Om man nu är sen när man är över 60 år innan första boken ges ut). Boken om de sydowska morden var en pärla att få i näven och den pärlan vandrade sedan vidare ut i bekantskapskretsen och väckte gillande var den än kom. När mitt bokexemplar så småningom kom hem till mig igen var det tummat, svartnat och solkigt. Där talar vi väl använd litteratur! Stor var därför glädjen en tid senare när hennes andra bok kom, också den byggd på en av hennes släktingars levnadsöde. Jag minns att jag satt ute på kära ön ett par varma sommardagar och läste, snorade lite och njöt. Njöt just för att jag kunde släppa ”yrkessjukan” och bara smaka på berättelsen. Sådana böcker är ju så grymt sköna.

Sedan har jag väntat och väntat. Tänkt att snart kommer det nog en ny bok från Helena Henschen. Men det gör det alltså inte. Hon skrev visserligen på en tredje bok men hann aldrig ´bli färdig. Hennes död är naturligtvis först och främst en sorg och förlust för hennes nära – men själv känner jag en förlust för litteraturen. Helena Henschen var en mycket bra författare. Jag hade velat läsa henne många gånger. 

”I skuggan av ett brott” och ”Hon älskade” finns utgivna på Brombergs förlag.

Annonser

10 kommentarer

Filed under Litteratur

10 responses to “”Böcker är själens blodkärl”

  1. Här har du en bokälskare och bokslukerska till … Jag har också sett att Helga Henschen har avlidit bara 70 år gammal. Hennes båda romaner med verklighetsanknytning fångade mig förstås … som de flesta som jag pratat med som också läst böckerna. Att krypa under skinnet på så ”komplicerade” människoöden var en upplevelse. Inte bara litterärt. Så det är nästan med en ”personlig” sorg man saknar henne. Och det som kunde ha kommit framöver från hennes penna …
    En annan författare som gått bort är Sun Axelsson som jag också tyckte mycket om … hennes ”bekännelselitteratur”, självbiografiska romaner och engagemang.

    Ja, vad gjorde man många gånger om man inte hade böckerna … att leva genom, uppleva och få perspektiv genom … försvinna bort till något annat … genom.

    Kramar!

  2. Själv kom jag in i en slukarålder när jag var en nio tio år gammal och har aldrig kommit ur den. Tack och lov säger jag! Har läst båda Henschens böcker och kan bara beklaga att det inte blir någon tredje bok.

  3. Du har helt rätt! Böcker är verkligen själens blodkärl. Och jag glädjs åt att jag har dem kvar, Helenas böcker. Har ännu inte läst dem.

  4. Ja, de där böckerna som man verkligen blir uppslukad av, som nockar, blir liksom färre och färre med åren, tycker jag. När jag tänker på riktigt starka läsupplevelser är det ofta barnböcker jag tänker på.
    Jag har läst litteraturvetenskap på universitetet men blev så skrämd av vad det här sönderplockandet gjorde med själva läsupplevelsen att jag har lyckats stänga av den delen ganska ordentligt i läsningen. Men när jag skriver själv känner jag att jag önskar att jag vore bättre på sönderplockande och analyserande. Men jag antar att man inte både kan ha kakan och äta den…

  5. Åh JA. Böcker. Det är inte mycket man behöver här i världen. Egentligen. Men utan böcker skulle jag bli konstig i huvudet. På riktigt.

    Rödvinsdoftande lördagspuss.

  6. Har läst den om morden, blev fullständigt absorberad! Sökande efter sanning och historia greppar mig alltid om det är välskrivet och människorna intressanta. Den andra boken har jag inte läst. Den ska jag nu så klart leta upp. Visste inte att hon skrivit en till.
    Men jag analyserar aldrig musik vill jag tillägga. Kanske därför att jag är musikalisk analfabet. Dvs fullständigt oskolad och kan vare sig teori eller notor. Film däremot hackar jag alltid ner i små beståndsdelar om det inte är fruktansvärt bra.

  7. Marguerite

    Underbart med litteratur som har en stark närvarokänsla, som att författaren satt i min soffa och berättade alltsammans. Sådana är hennes två böcker.
    Visst är det något särskilt med välcirkulerade böcker – har en vän som alltid söker upp de mest nedsolkade exemplaren på bibliototeket, för då vet han att boken är bra..han glider diskret omkring och kollar efter det mest luddiga och svettiga snittet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s