Fingret i luften, fnurr fnurr

Vaknar sent som den värsta tonåring och ligger och fiser i sängvärmen ett tag innan jag pallrar mig ut till en överfull köksbänk. Glor ut genom fönstret och vad ser jag? Hurra! Det regnar! Fem plus och regn. Snön har inte en chans nu, väl? Yiiiihaaa!

Snö ska ligga uppe i lapphelvetet och glänsa och smeka skidåkarnas ego, men det har banne mig inte ett dugg att hämta härnere i den soliga södern. (Ja, sol och sol… jag tar i lite, men det ska man göra, då mår man bättre).

Jag följer med spänning det gigantiska sjok av is som hänger och väger över taknocken på grannhuset. Gudd gad, idag kan det bli action. Rekordet var isblocket som mätte en meter och damp i backen redan i mellandagarna. Det ser jag fortfarande resterna av på gården och varje gång suckar något inom mig. Tänk om grannen på trean hade passerat inunder just då… ack, ljuva drömmar.

Men hörni, hörni. Jag måste berätta vad jag såg igår. Eftersom jag varit ett snällt barn fick jag hela boxen med BBC-producerade Planet Earth på DVD i julklapp. Goa fina tomten som seglade med båt från Norge till Danmark bara för att ge mig detta! Visserligen lite försenat men ändå. Nu diggar jag naturprogram som den värsta Arne Weise. Det är fabulöst, inget snack! Grymt foto, så bra så det skär som svetslågor genom köttet. Jag sätter mig och dör ett slag i soffan nån timme då och då. Speakern är – naturligtvis – David Attenborough, Mr Flås själv, som ledigt och lätt rör sig mellan kontinenterna på några sekunder. Ständigt lika upphetsad, ständigt lika närgånget djärv. (I själva verket sitter han väl i en TV-studio och gör påläggen men man ska inte vara knusslig). Det är precis som Stefan Sundström sjunger i Hjärtat tar aldrig semester: ”På Discovery var allting så grönt, att slippa se en männska var så skööönt”. Jag har inget behov av att glo på fölk. Jag vill glo på natur. Och lite djur.

Men till saken: fingret i luften. Fnurr fnurr. Det är ett program om regnskogarna och se på fan vad det kryllar av små äckliga blanka insekter därinne i dunklet. Myror som gnor i miljontal. Men hörni, hörni, Mama Nature har fixat det bra. Bara för att myrorna inte ska få övertaget, eller som David flåsar ”get the upper hand” så finns det en svamp som lockar myrorna att äta av den och sedan gör dem tokiga. (Här får man se hur en myra liksom viker in arslet under magen och darrande börjar hasa sig fram). Deras små myrhjärnor programmeras att klätta upp i ljuset där de dör medan svampen, som vill sprida sina sporer, helt plötsligt VÄXER UT SOM ETT JÄKLA FINGER UR MYRANS SKALLE! Sedan står det där och viftar rakt upp ur myrliket, i ljuset, fadderian faddera! Va, va? Är det inte häftigt? Det var rena skräckfilmen. Jag blev stormförtjust! Och som om det inte räckte har Mama Nature varit generös som tusan; det finns en speciell svamp för varje insektssort i regnskogen, som så att säga kokar hjärnan på de jävlarna, så de inte tar över hela planeten! Tänk på det nästa gång ni står på ICA och krafsar ned svamp i en påse!

Nu tar vi lite av goseknodden Stefan Sundström på det. Det är lördag, folks, det regnar och Lilla Blå känner hopp om livet! Hasta la vista!

Annonser

18 kommentarer

Filed under Film och TV, Gubbar, Musik

18 responses to “Fingret i luften, fnurr fnurr

  1. Har, trots mina rötter söder om Karawankerna, en ytterst grundmurad fäbless för snö, vinter o s v, etc, m m… Säger härmed bara: kom igen kung Bore, vila i pausen och return with a vengeance in the second half!!

    Gillar väldeligens den kvicksilvriga och ögonrullande iver, samt närmast joller-aktiga och jämfotahoppande energi, som demonstreras i din framställning av vurmen för naturen, och dokumentärer på temat – i synnerhet insektsdokumentären som beskrivs. 🙂

    Jupp, insekter är bara så p*ppandes fascinerande!! Säger (okej, skriver) bara: eat your heart out all sci-fi och fantasy… moder naturskan skapar varelser och leverne som övergår den mest livliga fantasi! Up the nature!!

    Trevlig helg, fröken ”miniblå”!

  2. Tomtenietzsche

    Naturvidrigt!

  3. Finns det ingen möjlighet att locka ut grannen på trean? Så där vid rätt tillfälle? Eller nej…

  4. Det är hög tid att lägga lite svamp i brevlådan hos grannen på trean!

    Det gläder mig att du har hopp om livet, Baby!

    • Jag tror han har petat i sig tillräckligt med svamp i sina dar, men det är klart… om det är som David Flås säger, att det finns en svampsort för ALLA slags insekter, så borde det rimligen finnas en för grannen på trean också. Frågan är vilken sort?

  5. Haha, du önskar livet ur din granne? känner till en dum jävel som gick tvärs över en av Malmös innergårdar alltmedan regnet stod som spön i backen. Plötsligt, slog blixten till och prickade paraplypinnen (den lilla biten som sticker upp liksom ja du förstår?) ja jädrar… KABOOM!!! Karln klarade sig men plomberna (!) hoppade ur bissingarna. Minsann.
    Ääälskar naturprogram, speciell när Mr Attenborough eller för den delen Jaque Cousteau refererar.
    -Look! look! how theese two beautiful snails turn love, into pure art!
    De é grejer, inget fejk inga lösgrejor, nä pang på bara, fast det är klart… Lövsalssångaren, HAN har myckna agremang för sig innan han kommer till skott… det ska dekoreras o grejas. Med insamlat blingbling pyntar han, det är silver, glasbitar, glitter o annat krimskrams dessutom målar han en hel sal (som han själv byggt) BLÅ 😉 innan han tar dit honan för ett nyp – osar Hollywoodstuk, inte sant?…

    • Ah, galna hanfåglar som pyntar sig värre än dragshow queens är det gott om hos David Flås. Precis som i verkliga livet antar jag.
      Den där karln som tappade plomberna hade jag velat se. Precis i själva ögonblicket s.a.s.

  6. Och jag som har frysen full av såna där trattkantareller … vågar man tina en påse till söndagssteken?

    Ha det fint i regnet … Här snöar det fortfarande 😦

    Kram!

  7. Hahaha! Fy attan. Just idag, en shittigare dag än de flesta jag haft, känner jag tydligt att det kommer att växa fingersvamp ur hjärnan på mig när jag dör. Med mittenfingret ståtligt sträckt mot skyn och de andra fyra liksom hopskrumpnat knutna. Fy fan.
    Men du piggar upp, som alltid. :-*

    • Så länge du inte försöker vika in arslet under magen och sedan hasa dig fram är det ingen fara. Men sker det, då snackar vi SHITTIG dag, du.
      När du känner tendenserna komma, ring David Flås, för den rullen kommer ALLA att vilja se!

  8. Så himla najs att få besök av dig, du är faktiskt min idol + Pål Pommac + Mads M. Hollywoodfruarna har jag klarat mig undan hittills.

  9. SHITakesvamp är kanske det rätta? Uttalas väl SHITTAKE?
    Jag hatar slabbet, ge mig snö! Simmade runt kvarteret med Pytte, inte så lätt med korta ben. Varken för honom eller mig.
    Men nu tycker jag vi tänker på våren. Den är snart här. Våren.

    Puss fjollan.

  10. dr. no

    En höjdarlåt. Annars är ”Onda barn”, inte oväntat, en bondskurks favorit från plattan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s