Månen ser inte bra ut, hörni.

Mumindalens julkalender, folks. Ja, vad säger man? Ett vidunderligt spooky äventyr, en surrealistisk orgasm från vårt mest orange- och brunfärgade 70-tal. Jag har slitit nu i mer än två veckor med att återge er avsnitt för avsnitt, så att ni själva slipper se eländet. Det var egentligen inte avsikten från början. Jag vet knappt själv hur jag hamnade i den här rapporterarkarusellen, men eftersom ”alla” tycktes dra igång nåt jädra julkalenderjippo där i början av december så ville jag inte vara sämre. Som motvikt till nostalgin slängde jag in Mads Mikkelsen i Blå Bloggen, just för att densamma sett Mumindalens julkalender som barn och TYCKT DEN VAR FASCINERANDE! Nu är han själv kalendergosse här inne och piffar upp varje delavsnitt, till fruntimrens förtjusning och säkert även karlarnas (även om de är mer måttfulla med att kommentera, fegisarna). Så för eventuellt nytillkomna förvirrade stackare och till er andra mer luttrade läsare; åter till muminfamiljen och lucka 19.

Gårdagens åskväder fortsätter oförminskat. Av Toivo Pawlo som agerar speaker får vi veta att hela familjen ligger bedövade av ozondoften. Då kan man fatta att det står på rejält under Tors himlafärd. Inne i det trasiga tältet skriker Lilla My: ”Alla som inte lever längre räcker upp en hand!”

Nattens oväder har varit så kraftigt över den lilla ön att Snusmumrikens pipa spruckit. Muminpappan känner som vanligt att domedagen är nära.

Månen ser inte bra ut!

Efter en stund kommer stormen mycket riktigt tillbaka, med förnyade krafter. Tältet blåser iväg i natten och hela mumingänget får krypa på alla fyra in i skogen. Inte mycket till picknick alltså. Så gryr dagen och Snor(k)fröken som av okänd anledning ligger med ansiktet i Mumin-Börjes knä får nu mottaga följande erkännande från densamme:

Jag är kanske lustig (No shit, Sherlock?) men jag gillar dig bättre utan hår. Hår ser slarvigt ut!

Mycket riktigt har blixten bränt bort Snor(k)frökens hår som nu flintskallig och hysterisk börjar böla som en stucken gris. Detta får Lilla My att brista ut i sång.

Hon är skallig som en råtta, nu fyller gråten snart en potta!

Efter denna klämkäcka kalenderschlager visste jag inte riktigt hur jag skulle få vår egen lille kåtkotlett att agera här inne. Det visste inte han heller så han gick och tog en öl. Det är ju också ett sätt…

 

Annonser

18 kommentarer

Filed under Film och TV, Muminjul med kåtkotletten

18 responses to “Månen ser inte bra ut, hörni.

  1. Det är ALLTID ett sätt … skål!

    – ”Alla som inte lever längre räcker upp en hand!”

    • Mera homoerotiskt mys för Dr No att njuta. Själv säger jag: fin pippi. 😉

      • dr. no

        Va fan, det är ju klart att man blir glad när man får se en karl istället för dessa otaliga jävla förvuxna pojkar med känslorna på utsidan, tjuriga svaga små gnälliga förvuxna kjortelbarn som reagerar på samma sätt på våld som en kanin eller en struts. Att det är på låtsas förtar inte intrycket det minsta; i vår nuvarande verklighet är ju muskeladeln olagligförklarad, förvisad till motorcyklar och förorter, smutsig och okultiverad. Man får vända sig till den franska 1800-talsnationalromantiska litteraturens svartaste författare för att hitta dess motsvarighet i en svunnen tid.

        Nu ska jag sätta mig och runka till stridsbeskrivningar från ”de fyrtiofem”. Min psykolog menar på att det mildrar effekterna av mina nevrotiska tvångstankar…

  2. En sån karbild en kväll som denna och Singelmamman får nästan slag. Snorkfrökens hårbrist är ju spännande, blir nog fint sen när det kommer tillbaka.

  3. wettexvarlden

    Åh! Jag har nästan försmäktat av längtan här hemma i sjuksängen. Längtan efter Lilla Blå, Mumin och Mads. Men nu orkar jag pilla på tangenterna igen så nu ska jag läsa ikapp. Jag tackar på förhand.
    Puss!

    • Vet egentligen inte om en flunsa är laga förfall från Blå Bloggen men för en gångs skull då… mest för att du hängt här så länge och har tillskansat dig ett rätt hyfsat förhandlingsläge. Sedan funkar ju alltid smicker på mig. Ju mer desto bättre. Där kan ni aldrig bre på för mycket.
      Nu funderar jag på att skriva en följetong för januari. Fabian Flänsost – i 30 avsnitt. Men vi får väl se, vi får väl se…

  4. Puuuhhh…
    lägga upp sådana bilder lilla Blå! jag tappar ju nästan andan.
    Jädra grann skjorta! o grått hår på bröstet suuuck…
    Sitter med rosor på kinderna efter allt klicketiklickande på kalendergossen 😉
    Måste sansa mig,
    tror jag svalkar mig med en kall öl jag också!
    Jupp, så får det bli fast det är söndag, fjärde advent och allt…
    dumdubidej… klicketiklick! (ja nu var jag där igen, förstoraförminskaförstoraförminska…)

  5. Undrar vad han tänker på? Det flinet och flaskan till munnen….

  6. Det var något nytt. Jag visste inte att Mads deltagit i en pilsnerfilm. Hvergang?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s