Förvara aldrig en släkting i kakelugnen

Det är tufft nu, people. Efter att ha åsett fjorton avsnitt av den märkliga julkalendern från 1973 börjar jag erfara en yrsel som inte tycks vilja ge med sig. Jag har även åter stiftat bekantskap med barndomens olust vad gäller Mumin och efter dagens lucka vet jag knappt hur jag ska orka vidare. Den 14:e dagen i Mumindalen rymde nämligen både taskig musik och rasistiska tongångar. Badda min panna med calvados, någon!

Dock, till handlingen. Det är nu dags för familjen Mumin, HELA familjen Mumin, att vakna. Så sker när Too-ticki alias Pommes frites alias Sif ”Ruddan” Ruud skändar ett positiv ute i trädgården. Alla biffiga ölmagar vältrar ur sängarna och rullar så ut i trädgården för att lyssna på eländet. Vilket uppvaknande! Jag tycker nästan, men bara NÄSTAN, lite synd om dem.

Pappa Mumin blir biten av den lilla svartingen när han försöker elda i kakelugnen. Mumin-Börje upplyser sin far om att det där, det är minsann en förfader till dem. Något som får den store ariern att snorkigt utbrista: 

Jag kommer av ovanligt reslig släkt!

Farsgubben betvivlar starkt att den lille svarte sudden som bor i kakelugnen skulle vara förfader till honom själv men Mumin-Börje bedyrar att så är fallet. Själv blir han också biten och konstaterar finskt:

– Det gjorde inte så ont men det är alltid en chock när släkten biter en!

Ute i trädgården vimsar fjolliga Snor(k)fröken omkring i rabatterna. Hon finner en krokus som hon vill rensa upp runtomkring för att denna ska kunna erigera mera. Då fäller Mumin-Börje de bevingade orden som får mig att misstänka att fanskapet i grunden är laestadian.

Alla klarar sig bättre om de får ha det lite krångligt. Vi ska inte hjälpa den lilla.

I Blå Bloggen resonerar vi helt annorlunda. Alla krokusar skall hjälpas fram så att de kan stå i rabatterna. Vem vill ha liggande slapptaskar till våren? Jag skickade ut den alltid så tjänstvillige kåtkotletten Mads i trädgårdslandet. Han gjorde sig mycket väl där, kan jag upplysa damerna om. Nosen i backen och rumpan i vädret i timtal. Själv satt jag kvar i köksfönstret, smuttade på parfait d’amouren och glodde närsynt. Lite tröst ska jag väl ha när jag stretar genom julkalenderns slammiga dy av sex, narkotika, barnmisshandel, pedofili och jag vet inte vad.

Blå Bloggens egen lille trädgårdsgnom efter ett gott dagsverk. Skitiga naglar och så en cigg på det.

Annonser

21 kommentarer

Filed under Film och TV, Muminjul med kåtkotletten

21 responses to “Förvara aldrig en släkting i kakelugnen

  1. dr. no

    Jag blev så inspirerad så jag skrev en dikt om dessa kalenderbitare:

    Kom hit, ni barn av en trollpacka,
    avlade i otukt och hor!
    Vem gör ni er lustiga över?
    Varför gör ni grimaser
    och räcker ut tungan?
    Ni är själva brottets barn,
    lögnens avkomma,
    ni som brinner av brunst bland terebinterna,
    under alla grönskande träd,
    ni som slaktar era barn i ravinerna,
    djupt inne i klippornas skrevor.
    Bland ravinens stenblock hör du hemma,
    det är där du har din plats.
    Åt dem utgjuter du dryckesoffer
    och bär fram matoffer.
    Skall jag finna mig i detta?
    På ett högt berg gör du dig en bädd
    och går dit upp för att offra.
    Du ställer ditt tecken
    innanför dörr och dörrpost.
    Du lämnar mig, du blottar dig
    och gör plats i bädden,
    du tar för dig av dem,
    du älskar att ligga med dem,
    lystet ser du på deras kön.
    Du slösar olja på Melek
    och är frikostig med dina salvor.
    Du sänder dina budbärare till fjärran land,
    ja, ända ner i dödsriket.
    Du blir trött av allt du håller på med
    men säger aldrig att det är lönlöst.
    Du finner ny styrka och mattas inte.
    Vem är du rädd för,
    vem fruktar du,
    eftersom du bedrar mig,
    glömmer mig och inte tänker på mig?
    Jag har ju tigit och varit dold,
    mig fruktar du inte.
    Men nu förklarar jag:
    Dina rättfärdiga gärningar
    kommer inte att hjälpa dig.
    Må din gudahop rädda dig
    när du ropar på hjälp!
    Nej, vinden tar dem allesammans,
    en vindfläkt för bort dem.
    Men den som tar sin tillflykt till mig,
    han skall få landet som egendom
    och ta mitt heliga berg i besittning.

    • Ett kväde var precis vad den här bloggen behövde.
      Dr No, you are now in my good book.
      Men från att adressera ”ni” till att hastigt övergå till ”du”? Mja, ”vem är du, vem är jag, levande charader” som det där finska spektaklet sjöng en gång.
      Svara mig, bard, vem åsyftas?

      • dr. no

        ”Ni” är helt enkelt pluralis, inte ett svunnet ”Sie”, ”du” motsvarande i singularis. För att citera Bob Dylan: ”I now do consciously what I used to do unconsciously”.

      • dr. no

        En sann konstnär förminskar sig inte genom avslöjande förklaringar.

  2. Gör han inget annat än röker på?

  3. Slapptaskar gör ingen gla´ så det klart man hjälper till att locka, som man bäddar får man ligga liksom.
    Köksfönstervyn var dig mer än väl unnad! 😉

  4. Lite tröst var du väl värd, Lilla Blå … inte tu tal om det … Men har du inget växthus? … måste vi vänta på resning ändå till våren …

    Kram!

  5. Och så måste ju också jag dikta till det … med en haiku …

    Stå upp stolt och stram! (5)
    Gläd Lilla Blå hörru du ! (7)
    med ditt stolta stånd (5)

    Kåtkotletten, hjälp! (5)
    vänta inte till våren! (7)
    då blir vintern lång (5)

    Parfait d´amouren? (5)
    Lite tröst unnas den Blå (7)
    men vad är väl det? (5)

    E-gent-lig-en, va? (5)
    en stor stark hon behöver (7)
    En sån som du, Mads! (5)

  6. Det är så underbart att vara härinne!!!

    Ta dig en shot så du orkar imorgon.
    Ser ut som Mads har något att säga…

    /Marie

  7. Ja, nog behövs det en kåtkotlett efter Mumin. Har alltid blivit deprimerad så fort jag försökt stifta bekantskap med den där familjen, så vi har inte blivit närmare vänner faktiskt…

  8. Fortfarande inget råddjur med en kastrull på huvet? Måste ha drömt den biten..

    • Nej, du har inte drömt. Men tokstollen med kastrullen figurerade i en annan TV-serie som gick innan Mumindalens julkalender. En där alla talade dialekt och lät bindgalna för jämnan. Det här är en softare (nåja) kalendervariant. Minns du att han förvarade en knappsamling i kastrullen också?
      Man kan undra vad Tove Jansson egentligen hade i sin svamppaj om höstarna…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s