Björnen sover inte alls i sitt lugna bo

Jag vaknar och tror en jätteråtta, modell mindre volvo, gnager på mitt tak. Sedan minns jag min renoverande granne. Aha, tokfan är igång redan? Ute har det knappt börjat ljusna. Jag gonar mig i sängvärmen ett tag innan jag ger upp. I två dagar har han slipat golv. Först det amatörmässiga hackandet innan han kom på hur slipmaskinen fungerade, sedan alltmer rytmiskt, ihållande allteftersom timmarna led. Jag var tvungen att fly fältet igår, lämna huset för att få lugn och ro i skallen.

Samtidigt kan jag inte bli sur på honom. Han har det antagligen värre än jag. Fy fan för renovering. Fy fan för att slipa golv. Troligen upplever han en bisvärm i skallen, troligen har den surrat där hela natten. Armarna värker, kroppen skriker i protest. Det luktar och ser ut som fan i hela hans hem. Så… nä, jag ska inte bli sur. Och hellre en renoverande granne än en knarkande granne. Jag har nog sådana också. De där som aldrig sover. De där som får nattliga, stirriga besök i parti och minut.

Idag ska jag fortsätta uppröjningen. Kom igång lite smått igår men inte i närheten av vad jag trodde. Så är det alltid. Man är seg i starten. Jag tappade dammtrasan och lastade ned ett program från svt om grizzlybjörnar istället. Grizzlybjörnar har alltid fascinerat mig. Jävligt biffiga typer, enorma ludna rumpor, öron att kela med, ramar att rammas av. Fantastiska skapelser! Käkar lax och grönt. Precis som jag själv. Inrutade tider för sex, sömn, käk, motion. Som det ska vara. Ordning och reda i vildmarken. Det har det alltid varit. De har rutiner sedan tusentals år därute. Dem ska man inte tjafsa med.

Tjafsar gör man i stan. Där bryter man rutiner innan de hunnit bli rutiner. Resultatet? Ängsliga, bajsnödiga varelser som irarr hit och dit, varken vet hyfs eller vett, biter varandra i strupen… Inte bra, inte bra.

Sådärja, nu drog han igång slipmaskinen igen ovanpå. Jag tar mig en kopp kaffe till. Ja, jag har den där lila på mig igen. Den mjuka. Gud, vad ni skulle vilja kela med mig om ni visste.

Annonser

8 kommentarer

Filed under Hemmet

8 responses to “Björnen sover inte alls i sitt lugna bo

  1. Rutiner makes the world go around… och gör en just sådär mindre bajsnödig så att man hinner se det vackra i världen.
    Och du trevlig söndag.. i den där mjuka saken 🙂

  2. Ja visst skulle jag gärna kela.

  3. *suck* Jag måste erkänna att jag nog är en sån där ängslig bajsnödig stackare. Som irrar hit och dit För rutiner skyr jag som … Fast faktiskt börjar jag lugna ner mig lite. Det kanske tar sig … Och visst skulle jag vilja kela lite … Men jag är ju förkyld för attan …

    En kram ändå skickar jag genom cyberrymden ! Den smittar garanterat inte …

  4. dr. no

    En rutinbajsare måste väl ändå vara bajsnödig oftare än en som bajsar när behovet så föreskriver, om man säger?

    Dessutom är ju bajsnödighet per definition analt, och vad är väl mer analt än rutiner?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s