”Tenderness is the repose of passion”

Första gången jag såg den här tavlan i verkligheten var i Oslo. Den var utlånad till Munch-muséet och det var rena slumpen som gjorde att jag råkade befinna mig i stan just då. En fantastisk händelse i mitt liv eftersom Egon Schiele är en favorit bland konstnärer sedan många år. Jag blev väldigt tagen av hela utställningen, sådär känslomässigt berörd att jag inte riktigt kunde kontrollera mig, var tvungen att sätta mig ned och djupandas, pressa tårarna tillbaka. Kanske är det som när småtjejer ser sina idoler i verkligheten, allt rämnar och hormonerna får fritt spelrum. Det tjuts och skriks och kontrollen är lika med noll. Jag kan nästan bli så när jag ser ett konstverk av någon jag länge beundrat. Bilden får en alldeles särskild laddning, inte bara för att det är en bra bild, utan för att den är målad av, vidrörd av en människa jag beundrar. När jag såg den här målningen i verkligheten för första gången gungade marken under fötterna på mig. Jag var smått i extas ett slag men greps också av en oförklarlig sorg. Som om jag blivit kvarglömd, lämnad av några som inte längre fanns och som jag aldrig skulle finna igen om jag så letade i åratal. En märklig känsla av att befinna mig på fel plats, i omgivningar som inte riktigt var mina. Den känslan har ibland kommit över mig på andra ställen också, när jag betraktat konst, men sällan så stark som här.

Andra gången jag återsåg tavlan var den återbördad till Wien. Omständigheterna var annorlunda och jag själv beredd. Trodde jag. Men den här gången blev det för mycket av ”idoldyrkan” och anspänning och jag trodde på fullaste allvar att jag skulle svimma där inne på muséet. Rum efter rum med tavlor jag älskat i åratal och som jag nu kunde begrunda hur mycket jag ville gav mig en överdos. Jag ville ut därifrån, det gick ju inte att andas av alla de där känslostormarna.

Men just som jag satt där och försökte andas normalt kom det in ett par, uppenbarligen mycket förälskade. De stannade framför just den här tavlan och såg länge på den. Sedan såg de på varandra och log. Och jag som satt på bänken snett bakom dem såg dem avteckna sig mot bilden och allt fick en ny dimension. Båda två saknade helt armar och verkade båda vara offer för thalidomide, eller neurosedyn, med händerna direkt vid axlarna. De fnissade framför tavlan, de kysste varandra. Verkade så lyckliga. Av Schiele och av varandra. 

Den där stunden brände sig fast i mig. Precis sådär som vissa ögonblick gör, så tydligt att de känns som fotografier. Fotografier som inte existerar men som man ändå plockar fram och minns till. De bästa bilderna skildrar alltid en ömhet. Herregud, vad vi behöver de bilderna!

Annonser

9 kommentarer

Filed under Konst

9 responses to “”Tenderness is the repose of passion”

  1. Du beskriver känslor som att slå huvudet på en spik…

    Det mäktigaste museum jag någonsin har varit inne i, är konsthistoriska i Wien. Min syster och hennes familj bodde där ett antal år och hon skulle visa mig runt…
    Det var övermäktigt och jag kom inte ut fort nog. Helt slut.
    I tre dagar tog jag mig dit. Ensam. Det är oftast så jag föredrar utställningar av alla slag. Jag vill vara ensam med mina intryck.
    Just i Wien, nockade det mig fullständigt. Länge funderade jag över varför. Just Schiele måste jag ha missat, kanske var den inte där då.

    Jag blir inte lika hänförd av fotografi som jag blir av den målade konsten. Detta gäller levande utställningar.
    Dessa undantag är Pellegrin, Mann och Koudelka.
    Särskilt Pellegrin. Jag rasade ner mot golvet och storgrät.
    Hur fan förklarar man något sådant?

    Konsten ligger i betraktarens ögon och vi tar intryck efter kunskap och erfarenhet, men också var vi står som människor här och nu.

    Så, ja… herregud vad vi behöver.

    /Marie

    • Precis som du vill jag helst vara ensam när jag ser utställningar. Har jag någon med mig flyttas fokus från konsten till deras reaktioner. Själv tappar jag bort mig. Så i såna fall är ensam bäst. Tycker jag.
      Den största Schiele-samlingen finns i just Wien. Ta en titt på Leopold museum om du är i stan nån gång.

  2. Det här har jag inte ens reflekterat över, men det stämmer. Jag går mycket på olika typer av museer och jag känner mig alltid urkramad efter det.

    Kanske är det en banal parallell, men jag kan känna på samma sätt om jag går och ”shoppar”. Jag blir helt utmattad av intrycken, även om känslostormarna förstås lyser med sin frånvaro när jag ser ett par jeans.

  3. Jag också är djupt berörd av Egon Schiele, hans konst, hans historia och öde och såg en del av hans konst i Wien i januari tror jag det var. Eftersom jag blir så djupt berörd blir jag alltid så himla störd av att det är fler än jag som gillar honom … det är nästan alltid så mycket folk att man har svårt att få ”utrymme” … och då tänker jag att man skulle försöka dröja sig kvar tills de stänger och alla gått och sitta där tills man blir utkörd. För det mesta har jag Mannen i släptåg också förstås …
    Men jag har faktiskt funderingar på en egen tripp ner till Österrike och nu när jag inte är bunden till någon lägenhet kan jag bo några dagar här och några där och se vad jag vill och när jag vill …

    Kramar!

    • Det gäller att leta de tider då inte så många andra vill gå. Allt för att slippa trängseln. Några av de bästa stunderna jag haft har jag varit nästan ensam på muséerna. Hälsa Wien från mig om du åker. Jag har fortfarande massor kvar att upptäcka där nere. Deras konstsamlingar är makalösa.

  4. Göthe

    Första gången det drabbade mig, något liknande Stendahls syndrom http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/sjuk-av-skonhet_209109.svd, var på Philadelphia Museum of Art. Utställningen hette ”Degas and the Dance. Ville se, kunde inte, tittade ändå och det kändes……..olustigt fast skönt? Märkligt, mäktigt eller kanske märkligt mäktigt. Vad vet jag.http://www.exploredance.com/degas31603.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s