Cold turkey & Wild turkey me’ Frank & Charles

Jag som alltid trott det varit striptease-tjejernas absoluta ledtema, de där tonerna som alla känner igen. Helst ska de framföras lite fräckt brötigt, stötvis… Men från början var det tydligen ledmotiv till femtiotalsrullen The Man with the golden arm. Filmen som Hollywood vägrade att gradera eller befatta sig med, men som ändå hade premiär 1955 och fick publiken att strömma till biograferna. Sammetsrösten Frankie Boy, alla fruntimmers kåt-crooner, spelar rollen som kåkfarare, heroinist och aspirerande jazztrummis. Olyckligt gift med en fejkande dam i rullstol samtidigt som han prasslar med grannfrun, en ärta med tuttar som stridsspetsar, spelad av Kim Novak. Allas egen Frank Sinatra! Med sprutan i armen!

Usch ja, Hollywood förfasade sig men rullen är, trots några decennier på nacken och grumligt svartvita bilder, rätt fräsch i framförandet. Den eviga jakten på knark, kampen för att ta sig därifrån, bli clean och sedan trilla dit igen… det har skildrats mången gång men det här var första gången i filmhistorien som man ogenerat satt och stasade i närbild.

Jag har ett litet ställe i Byen, en f.d. (nåja) porrbutik nere i en källare, där man kan fynda såna här rullar för en tia stycket. Stället drivs av två små svettiga farbröder med viskande stämmor, det luktar maskinolja, sperma och gammal heltäckningsmatta därnere… men som sagt, man kan göra fynd.

Här är en liten trailer för er som inte vet eller för er som vet men vill minnas igen:

Nån gång i min sena tonår sa musikern och låtskrivaren Stry Terrarie till mig att jag skrev som Charles Bukowski. Jag förstod att det var något slags beröm men ville inte erkänna att jag aldrig hört talas om Charles Bukowski. Så jag höll god min men pep till biblioteket så fort tillfälle gavs. Jag kom hem med boken Factotum. Den var väl sådär, vill jag minnas. Dessutom förstod jag inte riktigt hur någon kunde jämföra mig med en suput och fruntimmerskarl som Bukowski, jag var tonårsjänta och hade precis lämnat en period då jag skrev högtravande dikter om döden och nu bara ville kicka loss lite. Jag fann en filminspelning av Factotum häromdagen. Matt Dillon spelar huvudrollen som Hank Chinaski, Bukowskis alter ego. Den får avnjutas senare idag. Kanske.

Här är några få minuter med bilder på Charles. Jag vill poängtera att jag inte figurerar på en enda bild där – jag svär! Men Johnny Cash sjunger Mercy Seat. Nick Cave skrev texten. Dessa gubbar ur väven, den där väven igen. Allt hänger ihop. And How I Love It!

Go’middag!

Annonser

12 kommentarer

Filed under Film och TV, Gubbar, Litteratur, Musik

12 responses to “Cold turkey & Wild turkey me’ Frank & Charles

  1. Men vilken eftermiddag det blev nu!
    Oj, oj, ooooaaaaaaaa!
    Farmor var plötsligt med nu på ett hörn uppe i himlen.
    Hon och jag satt i evigheter med de gamla rullarna när jag var liten.

    Stry Terrarie fick jag googla. Ingen klocka ringde.
    Inkallade mannen i huset. Jodå, han har stenkoll.
    Han förde mig vidare till Klippanpoppen, Kriminella Gitarrer, Knugens Skuk, Silvias unge, 36 patroner och Rymdimperiet.
    Plus att det gick ett steg vidare till en fotografkollega vid namn Per Drejare och hans utställning på Dunkers kulturhus för några år sedan, ”En flugskit i Kosmos” – om just Klippanpoppen.

    Bukowski… de står prydligt på rad i huset Fyrkappan – sådär dammigt rått fortfarande, men vilket stoff.

    Vilken nostalgitripp, känner mig nästan hög som ett höghus.

    Tack Lilla Blå, idag – Puss och en god fortsatt eftermiddag!

    /Marie

  2. Måste erkänna att jag nog inte läst något av Bukowski … åtminstone inte medvetet … fast nog läste jag mycket beat-litteratur och poesi då på 60-talet när jag var den där svarklädda djupingen.

    Men en sak är jag medveten om och det är att jag har läst Lilla Blås blogginlägg som är så alldeles unika och speciella med sin egen ton att jag svårligen kan tro att din ”stil” liknar någon som helst annans … Inte ens Bukowskis …

    Jösses … vad mycket jag har att ta igen … och jag som inte ens arbeeetar … *suck*

    Kram!

    • Ditt arbete från och med nu är att beta igenom bok-, musik- och filmhögarna. Glöm sen inte konstutställningarna, konserterna och att gå ut med hunden. 😉 Du fixar det nog. Kram tillbaka.

  3. dr. no

    Släng ett öga i ”Hollywood” och se filmen som historien utmynnade i – Barfly. Mickey Rourke spelade huvudrollen, vill jag minnas. Och återkom för allt i världen med en recension av den rulle du hittade.

    Även om ditt språk nuförtiden nog är mer siraplik likör än tvär alkissprit blandat med fulöl. Men det är som det ska vara.

    • Jag vill minnas att Barfly var rena smörjan? Ja, jag ska dyka ned i Factotum och kolla om Dillon kan övertyga som Chinaski. Jag har betänkligheter, men så fort jag druckit ur min sirapslika likör så tänker jag säkert annorlunda. 😉

      • dr. no

        Jovisst, Barfly är rätt kass. Fast Mickey Rourke är bra i allt, och att Bukowski varit med vid inspelningen ger det hela lite sådär ikonstatus som gör det sevärt ändå.

        Och Hollywood är ju bara jättebra.

        Det enda jag på rak arm kan komma ihåg av egenbeskrivningen i Factotum är att han har små händer och därför inte är bra på att slåss. Har Dillon månne små händer? Kan ju vara på så sätt han landat jobbet. Fast när jag tänker på det är det nog få skådisar som har grovarbetares nävar, så att det knappast kunnat vara ett gott urvalskriterie bland Hollywoodpôjkera.

  4. Tack bästa Lilla Blå!

    Tack!

  5. Alltså jag är helt förtjust över hur du skriver. Tack ska du ha!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s