Rejält folk

Jag älskar rejält folk. Även om ”rejält folk”låter lika trist som nåt man städar garaget med eller använder som skällsord i vissa kretsar. Jag tänker tanken när jag läser en kär bloggare under morgonen, inser att jag aldrig träffat henne i verkliga livet men ändå ser henne som en god vän. Hon har något som… känns rejält. Tryggt, pålitligt och varmt. Skulle jag beskriva henne för någon som aldrig läst hennes blogg, skulle jag beskriva varför jag tycker så mycket om henne så skulle jag nog använda orden ”hon verkar… rejäl”. I min värld är det ett gott betyg. Det bästa. Då är man ”på riktigt”.

Kanske lärde jag mig det av min norrländska mamma, trots åren av demens och kaos, så fanns i hennes kärna något så inihelvete slitstarkt, segt, en grund av vad som gick för sig och inte, något… rejält.

Missförstå mig inte nu. Jag snackar inte om de där som själva tänker på sig som rejäla. De tillhör alltför ofta en annan kategori, snipkärringarnas kategori, de trångsintas och missunsammas kategori. De med snäva gränser, de där intorkade som puttrar av livslång grämelse, de som tappat visisonerna men övertygat sig själva om att man inga behöver. Det brukar sluta med att de kallar sig själva ”rejäla” och andra för… tja, några som kanske aldrig blir lika bra som dem själva.

Men den gruppen lämnar vi därhän. Det är inte dem jag tänker på när jag tänker ”rejält folk”.  Jag syftar på människor som oavsett yttre, ålder och bakgrund har något som alltid skiner igenom, något som ibland blir så påtagligt att man nästan kan sträcka ut handen och ta på det. En kärna, en värmealstrande kärna som alltid brinner, som kan spritta av humor och skratt men lika gärna vara tyst som urskogen. Men man känner den, man vet att den finns där. Jag dras till sådana människor, vill ha mer, kan t.o.m. känna murarna falla för dem utan någon större eftertanke. De kanske inte alltid följer samhällets lagar och regler för vad som är passande men de har en förmåga att sätta sig över det mest fyrkantiga och se. Se ända in. Och inte backa en tum för vad de upptäcker. Det är rejält folk, det.

Svamlar jag? Jag tror inte det. Men jag har aldrig tidigare försökt sätta ord på vad det är som jag ändå alltid har uppfattat som något bra, det bästa, hos människan. Det kanske får finslipas lite.

Men skit samma. Den här upptäckte jag idag. Bra låt, helt ny för mig. Den tog vägen till mig via en underbar människa. En rejäl människa. Tack, Huskorset!

Annonser

17 kommentarer

Filed under Cyberrymdens bästa

17 responses to “Rejält folk

  1. REjäla människor söker man sig gärna till. Vill luta sig lite emot. Vill vara mer som de.

  2. wettexvarlden

    Rejält rular.

  3. Jag tror att det här var den finaste komplimang jag fått i hela mitt liv. Jag kontemplerar och blir så in i hjärteroten glad.
    Nu tänker jag inte vara sur och arg på någon på en hel vecka, jag ska ha tålamod. För *med stolt röda kinder* det finns folk som tycker att Huskorset Är Rejält Folk.
    :-)))

  4. Haha, jag ville bara hålla med. Huskorset ÄR rejält folk!

  5. Sant, så sant.
    Ack, ja. Kära Huskors – ÄR.

    /Marie

  6. Kan det vara en generationsfråga? Jag menar att vissa generationer uttrycker sig så? Min mamma har alltid pratat om ”rejäla människor” så när jag läser ditt inlägg förstår jag precis vad du menar!

    ”Vanliga rejäla människor”, det var så hon sade! Säger fortfarande om jag ska vara ärlig… Så några finns det än.

  7. wettexvarlden

    Kanske du vill komma hit? Mannen och Pytte tittar på Asterix och käkar popcorn. Hur rejält som helst.

    Vaaa läääver do?!

    Jesus, jag tar katten under armen och går och lägger mig.

  8. Rejält folk. Min mormor var av rejält folk. Och inte ett dugg förmer än andra. Men hon sa ifrån, och tyckte till. Som den gången när hon jobbade som piga hos en doktorsfamilj och fru doktor tyckte att ”Emma har missat att damma Hitler”! Och min mormor som mycket riktigt hette Emma svarade; ”om jag ska damma Hitler, kommer jag att damma honom så att han far i golvet och det inte blir något kvar av honom”. För det fick hon en utskällning och fru Doktorn vände sig till Herr den riktiga doktorn som dock tog mormors parti. Tyvärr fick min mormor inte behålla den platsen hur länge som helst efter det. Men mormor gick hellre från sitt jobb än gjorde våld på sina åsikter.
    Oj, ursäkta lång kommentar.

  9. Jag tar också av mig hatten … för mormor Emma ovan … och för Huskorset … och för rejält folk … som står där när det blåser … och de är en del … en hel del av mina bloggvänner som jag känner är just det … rejäla på det sätt du, Lilla Blå-sippa, aldrig sipp … aldrig någonsin sipp … beskriver dem . Visserligen skulle jag till exempel aldrig använda ordet ”rejäl” om just dig … men ända är du en som jag känner ”står kvar där när det blåser, är sann mot den du är … och hymlar aldrig med vad du står för” … och det är ju egentligen rejält förstås men OK … och jag förstår vad du menar och håller med … förstås. Som vanligt.

  10. Ni är väldigt kloka och trevliga, ni som kommenterar här. 🙂

  11. Jag får lust att hälla upp en rejäl sup och utbringa en skål för allt rejält folk som bloggar och kommenterar. För Lilla blå som uttrycker det så bra, som vanligt, för Mormor Emma och för Huskorset, så klart.

    Men jag låter bli så här sent på tisdagskvällen. Ganska orejält.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s