Jeffens väv

Våren 1996 dog Jeffrey Lee Pierce. Han kastade in handduken några månader innan han skulle fylla 38 år. Sångare i Gun Club. Soloartist. Sedan död i en hjärnblödning. Jag sitter här och försöker minnas hur jag först fann honom för han fann ju inte mig. Men jag minns inte. Kanske var det via Imperiet? Jag minns hur jag hörde dem göra en Gun Club-cover någon gång på 80-talet. Walking with the beast – kan det ha varit den? Men årtalen stämmer inte. Jag har vinyler från längre tillbaka… Sex Beat-plattan… jag har skrivit mitt namn på baksidan, sådär som jag skrev på alla skivomslag. Jag märkte plattorna som en ranchägare bränner sin boskap. Jag tittar på min handstil från en annan tid, jag läser låttitlarna och inser att den där Jeffrey Lee Pierce nog funnits med i min tillvaro en lång tid och det utan att jag egentligen reflekterat över vad han gör där.

En gång i tiden var han en ung amerikansk västkustkille med musikaliska ambitioner, han var ordförande i fanklubben för gruppen Blondie. Svårt att tro men så var det. Han skrev musikrecensioner i diverse fanzines från klubbarna i Los Angeles. Lille Jeffen. Jag plockar fram honom ibland ur datorn eller musikhyllan och inser att han fortfarande håller måttet, kanske njuter jag rentav mer idag än då. Vissa dagar blir rena JLP-dagar. För att jag just då tycker all annan musik är skit.

I tidiga inspelningar har han en nervös, lite skrikig röst. En röst som tycks slitas loss ur honom, göra lite ont när den kastar sig ut. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce, sjöng Thåström på en platta för några år sedan. Det är en fantastisk låt men jag skrattade högt när jag läste en magsur recensent indignerat anmärka på att Jeffrey Lee Pierce minsann aldrig sjöng blues. Det beror kanske på vad man menar med blues. Döm själva.

Jeffrey Lee släppte en soloplatta som knockade mig. Den blev min en stekhet sommar med mycket bar hud, en sommar med märkliga regndanser och galna vändningar. En platta som jag sålde några år senare, när jag var luspank och inte ens hade stålar till dasspapper. Jag borde torkat mig med näven de där dagarna, sorgen efter den sålda Jeffrey Lee Pierce-plattan blev stor och vass. Hur fan kunde jag vara så dum? Det tog åratal innan jag fick fatt i den igen och ordningen återställdes. Inte för att jag egentligen längre tyckte den var lika bra, ljudbilden var gräslig, men det var nyckeln till en tid jag ville bevara i minnet. En platta som betytt något! För mig!

Det är märkligt det där, hur vissa människor (här artister) man av olika anledningar tycker om och beundrar, liksom flätas in i varandra och bildar en väv. Dem-jag-gillar-väven. De-där-som-betyder-något-väven. De-där-som-alltid-står-sig-i-längden-väven. Thåström har sjungit Pierce-låtar. Han har t.o.m. sjungit om Pierce (eller om det egentligen handlar om honom själv?) Själv tolkade Pierce bl.a. Tom Waits. Tre flugor i en smäll, tre grabbar ur väven. Min väv. Så där som det brukar vara när man kollar lite närmare. Allt hänger ihop. På nåt konstigt och självklart sätt. Man kan ta just den här väven, tråd för tråd, och återfinna både Nick Cave och Mark Lanegan, både Ossler och Neubautens Blixa Bargeld i varpen. Men name dropping till trots… var börjar och slutar en sådan väv?

Någonstans måste det ju finnas en essens, en kärna, som oavsett människor får den där väven att hänga samman?

Annonser

13 kommentarer

Filed under Musik, Thåström, Tom Waits

13 responses to “Jeffens väv

  1. Åh, vad jag minns! Herregud vad jag minns!
    Den där väven, Lilla Blå – visst fan är det så!

    Så gött att ”se” dig!
    Ha en fin fin fredag!

    /Marie

  2. Preciiis när jag skulle till och fördjupa mig här hos dig och läsa står Mannen och stressar med att jag måååste … just nu åka in och handla …

    Jag återkommer.

    Var bara tvungen att titta in och säga hur glad jag är att du är ”tillbaka” och i ny tjusig skepnad dessutom.

    Kramar!

    • Nog är det blues allt … tycker åtminstone jag … Och som blues … bra blues … kryper den under huden … lika djupt som krypningarna i mina RLS.

      Jag kände inte ”medvetet” till Jeffrey Lee Pierce och trots att jag älskar mycket musik … kan se ”väven” som blivit vävd av min musiksmak också … så är jag en novis och lyssnar mer oreflekterat än du … en riktig dilettant … tant som dillar. Och du ”lär” mig massor liksom Halvar har gjort och …

      With a little help from my friends … blir väven allt brokigare …

      Kram!

  3. Den essensen, tror jag, är abstrakt. Den är ens sinne, ens medvetande. Man är liksom själv essensen av sin egen väv. Så fint skrivet och genast blir jag sugen att gå och krafsa lite på min egen trasmatta.
    Trevlig helg!

    • Jag tänkte på att någon/något man gillar alltid senare visar sig hänga ihop med någon/något annan/annat man gillar som i sin tur hänger ihop med en tredje osv. Gillar man den ena för att man gillar den andra eller är det något i en själv som man finner hos vissa andra? Var börjar det, var tar det slut?

      Hoppas din trasmatta är fin och slitstark.

      • Eller hur? 🙂 Visst är det så. Och då får man en känsla av ”förutbestämt öde” och ”högre makter” och jag vet inte vad.
        Och så är det man själv som ovetandes har joxat ihop alltihopa! 😉

  4. lovely_godiva@hotmail.com

    I just can’t help loving You.

  5. Känner igen mig själv i vad du skrev i förra inlägget om bloggandet.

    Men just nu fylde din blogg en väldigt bra funktion för mig.
    Du fick mig att minnas Gun Club. Ett band som liksom försvunnit ut ur mitt medvetande trots att jag ju köpte alla deras skivor där på 80-talets första hälft. Började med LPn med det rosa omslaget som du kallar ”Sex Beat-plattan” men som egentligen heter Fire of Love ser jag när jag nu googlar. Kom ut 1981 och var deras första album. Tror att jag upptäckte dem via något fanzine eller liknande.

    Och man kan ju inte annat än att hålla med Thåström. Ingen kan sjunga blues som Jeffery Lee Pierce. Sen får recencenterna skriva vad dom vill. Dessutom så nämns ordet blues både på Wikipedia och iTunes i samband med Gun Club 🙂

    Tror inte att jag såg dem live men ser nu att de spelade på Kolingsborg (och KB) 1983 och Ritz 1984. En ren skandal att jag inte pallrade mig dit. Hade väl inte råd kanske.

    Tyvärr gav jag bort nästan alla mina vinylskivor när jag flyttade till USA. Vilket jag börjar ångra. Men nu ska jag i alla fall fylla på min iPod med Gun Club.

    Tack för att du påminde mig om detta briljanta band!

  6. lovely_godiva@hotmail.com

    Och BRA! Nu är bloggen Lilla Blå!

    (inser att det kan vara en dum sak att säga. om man vill byta kappa ska man göra det, vad än folk tycker.

    en gång i tonåren kom jag till skolan i 80-tals-pastellfärger, starka, orangea, gula, gröna, och en av mina bättre vänner sa något skämtsamt om att ”oj, va färgglad du var idag, det kanske inte riktigt passar dig egentligen, eller, hur tänkte du?”

    jag hade aldrig den 4-färgade tröjan igen

    det kan låta som att dissa, men kanske var det faktiskt ett ärligt, gott råd från en god vän, som hade den dåliga/ alt. goda smaken att säga vad hon tyckte rakt ut, utan baktankar. Hon gillade mig. Jag gillade henne. Hon var idrottstjej på elitnivå och cool inte minst för att hon alltid sa vad hon tyckte och tänkte, ganska ovanligt då, i tonåren. Hon genomskådade mitt fåfänga försök att förställa mig. Hon gillade mig när jag var mig själv, jag visste att hon gillade mig i konstiga kläder också, men vågade ställa frågan, är det verkligen du? Vad vill du?)

    oj. tankarna flög iväg.

  7. Gun clubs och J.L. Pierce´s plattor har kommit ut i nyutgåvor och de har förnöjt mig och förhoppningsvis även mina grannar då jag sjunkit ner i nostalgiska toner. Eller sjunkit ner, mer studsat mellan väggarna när jag tvingat min numer medelålders kropp att pogodansa. Denna dans utövas även med fördel till Wolf parades expo 86.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s