Kort avstånd

Det är en tunn gardin som fladdrar mellan det bra och det dåliga. En tunn gardin som skiljer det trygga från det otrygga, som skiljer av skrattet innan tårarna.

Tillbringar några timmar med goda människor, såna där människor som man slappnar av tillsammans med, där allt blir enkelt och opretentiöst och i vars sällskap nervtrådarna slutar skälva och lägger sig som katter i sol.

Det är gott och jag lapar i mig. Av treåringens mörka ögonfransar mot en len rundad kind, den avvaktande blicken och den lilla handen som jämsides min klappar sanden han just hällt ur hinken. Lapar i mig av vårsolen och den lätt förnimbara skira grönskan i träden, av de välbekanta trygga rösterna och vinden i nacken. Den senaste tidens oro stillnar för en eftermiddag.

På väg hem blir den där gardinen som skiljer det bra från det dåliga genomskinlig. En olycka, en man mitt i gatan. Raklång på magen, blodet pumpar mörkrött ur hans huvud och ut över asfalten. Solen skiner, bilar i fyra filer. Det känns som en evighet innan ambulansens sirener skär itu söndagen.

Jag går hem.

Annonser

21 kommentarer

Filed under Uncategorized

21 responses to “Kort avstånd

  1. Ja, det ar den dar tunna fladdrande gardinen … den som skiljer och ar sa stark trots att den ar sa tunn som man maste hantera och inte ”sno in” sig i helt och hallet. Pa vilken sida man an finns och ser ”igenom den” kan det vara kampigt att dra isar den och komma ut pa ”ratt” sida … och inte glomma … hur det var nar man var alldeles intrasslad. Glommer man inte det veeet man att man alltid kommer ”loss”. Kram och puss och Ha det … bra, fint… ljust!

  2. du har en sådan fantastisk förmåga att berätta i bilder, om allt. vilken gåva. Massa kramar

  3. Jag kan bara instämma med Loll. Du skriver fantastiskt bra fast det är kanske inte till så mycket tröst när gardinen är så tunn…

    Men bara så du vet.

  4. wettexvarlden

    Du ska få en rullgardin av mig. En sån där mörkläggningssak i tjockt tyg som stänger ute allt fult och dumt.
    Puss söte du.

  5. Grymt snyggt skrivet!
    Mer sånt!

  6. Har inte alls svårt att känna som dig och med dig, min gardin har varit väldigt gles senaste året och jag hoppas nu att den nya tjockare gardinen får hänga uppe tills jag blir gammal och dör av naturliga orsaker.
    Fy så otäckt, olyckor av det slaget vill jag aldrig se. Konstigt livet är, man går där i godan ro och så kastar sig otäcka saker på en vare sig man vill eller ej. Rätt typiskt livet skulle jag vilja säga.
    Man är aldrig förberedd när livet kastas omkull.
    Tänker på dig
    Kram

  7. Usch då … vad hände? Själv så höll jag på att krocka med en mopedist, på trottoaren, som jagades av polisbil. Så kom de precis vid en skola och jag tror mopedisten kom undan då polisen var tvungen att köra ytterst sakta. Idag.

  8. Det är skrämmande när olyckor och dramatik landar i den egna vardagen och verkligheten. Att de finns i någon annans verklighet berör inte fullt så mycket, men här och nära mig; då blir det svårt att hantera.

  9. Ramlar in här via Znogges hörna och njuter i fulla drag av ditt målande språk! =) Återkommer!
    Kram och godkväll!

  10. Dom där sköra trådarna. Som gör den där skillnaden som vi pratar om.

    Du skriver så att det känns rakt in i hjärtat.

    Varm kram!

  11. Manolito

    Treåringen gillar dig sweetheart och jag med.
    Kram

  12. Det är en skör tråd man trampar på ibland….Kram på dig!

  13. godiva

    Men va faan. Kunde du inte ha sluppit det där, tänker jag. Tänker också att det var skönt att du hade det där goda med dig, som en buffert.

    Har du nån bra presentidé till en 70-åring? Min älskade pappa fyller år till helgen. Tacksam över att just nu ha ett sånt angenämt familjeproblem att lösa som en födelsedagspresent.

    Hur gick det med elefanten sen, undrar jag lite också, men vågar inte riktigt fråga.

  14. Ville bara titta in så här på nattkvisten… igen…
    Och undrar en smula.
    Må bra du fina Lilla Blå.
    Kastanjerna börjar sprudla här i dalgången runt huset Fyrkappan och jag hoppas så att allt knoppar sig för dig också…
    Den där elefanten – jag tror vi alla härinne vill lyfta den från ditt fina hjärta.
    Hade jag kunnat så hade jag bara velat blåsa bort allt det onda, ont.

    /Marie

  15. Och glömde – det som är ständigt.
    Och som en stor påminnelse, att livet, livet…
    Hänger på en skör tråd och kan vara förbi här och nu, bara just nu. Kalla kårar…
    Och, jag kan inte låta bli att tänka – kanske vi ses i himlen, men vad fan hjälper det när vi andra är kvar?
    Här och nu, här och nu – finns det något emellan?

    Godnatt, Lilla Blå.

    /Marie

  16. Är jag flummig?
    Ja, det kanske jag är…

    /Jag igen…

  17. wettexvarlden

    Puss på nosen vännen.

  18. Å, jag får lite dåligt samvete för att jag är en dålig bloggkompis. Usch och fy, men jag läser och tänker på dig, även om jag blivit så slapp med att ge tecken från mig. Tycker om dig! Puss!

  19. Måste säga att du har verkligen ett underbart sätt att skriva på. Oerhört vackert och bra.
    Känner igen mig i delar av det du skriver,kommer följa din blogg för den är så bra.

    Värmande tanke till dig

  20. Herregud så vackert du skriver. Har inte varit inne här på en vecka, mycket att ta igen ser jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s