Vita serien

Ja, jag ska inte gnöla mer om läkare och sjukhus och piller men kan rapportera att veckans tredje och sista läkarbesök är avklarat. Det tog tre… nej, fyra minuter. Ännu fler piller. Jag måste ha lagt en tusenlapp på det här nu, på mindre än två veckor. Men värken då? Nej, den är kvar.

Nästa vecka är det bara ett besök inbokat. Ultraljud. Så jädra rafflande.

Jag går hem genom en duggregnig och grå stad. Hem till slipdamm och slammer och borranden. Trött, lite arg, lite orolig.

Kryper upp i soffan med mera arbete. Men på spåttifaj finner jag dem: de goa vännerna. Teddy Wilson och Billie Holiday. När de första tonerna till ”Carelessly” ljuder från datorn känner jag hur axlarna åker ned en decimeter, spänningarna börjar lösa upp sig. Den här musiken stompar mjukt fram, på stora ludna lejontassar, den är outslitlig och ingången som en gammal älskad kofta, den lever sitt liv utanför nuet och vardagen, i ett eget tidlöst jazzuniversum, där decennierna flyter ihop och skimrar, likt en whisky med toner av ljunghonung.

De är döda allesammans, de där som lyckas allra bäst med att smeka mig till ro. Jag vet inte om det borde oroa mig. Antagligen. Men det är så mycket jag oroar mig för. Det får räcka nu. Det här är bättre än alla världens piller. Carelessly som sagt.

Annonser

13 kommentarer

Filed under Hemmet, Jazz, Musik

13 responses to “Vita serien

  1. Manolito

    Love you!

  2. Musik är ju en fantastisk kuckelimuck-medicin, det tror jag de flesta kan skriva under på.

    Carelessly, ja. Jag tror du har en extra stark substans i just den läknings-låten. Jag råkar ju vara svårt insnöad på de stolliga feltolkningar folk (inklusive jag själv) gör på diverse låttexter (s.k Mondegreens), och en favorit är The Rascals med låten Groovin. I den dyker strofen ”You and me, endlessly” upp.

    Den mycket populära feltolkningen lyder; ”You and me and Leslie”, vilket ger sångtexten en helt ny dimension, istället för den gamla dammiga tvåsamheten så bjuds istället den mystiske Leslie in till en spännande menage á trois.

    Så, min mycket ovetenskapliga teori i ditt fall är att då du spelade melodin drabbades av Care-Leslie (en jazzig vårdare).

    Vad sägs om det? Djupt va?

    Många kramar till dig, hoppas du mår bättre snart!

  3. …för övrigt så har jag alltid gillat Harold Lloyd 🙂

  4. Kram!

    Tänker på dig!

  5. vildhunden

    Billie Holiday är aldrig fel 🙂
    Lika lite som Etta James när hon sjunger på CD:n ”Mystery Lady” (songs of Billie Holiday”)

  6. Försök att roa dig under tiden du oroar dig. Det går. Och roa kan nästan knäcka oroa helt om man tar i lite. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s