Det var ett himla snack om vintern!

Lilla Blå gör en Micke Berg? Nej, knappast. Mycket är jag, men inte sportig. Jag växte upp i skidriket, vintersporthelvetet, där ”alla” mer eller mindre rände runt på skidor eller i hockeyrinken eller på skridskobanorna – eller rentav rände från det ena stället till det andra, som speedade hamstrar. Det var vinter året om. Jooodå. Fy fan, jag har aldrig kunnat med vintern sedan dess. Blött och onödigt och för det mesta mörk och illaluktande. (Doften av genomsura raggsockor och vantar där snön fastnat i små äckliga klumpar… minns någon?)

Inte fick man sova heller. Mitt i natten kom de, snöplogarna och snöslungorna. Sovrumsväggen färgades orange av deras lyktor som skar in genom fönstren och slet en ur Morfei armar. Dundret och smällarna när de for fram genom gatorna. Man visste direkt att några timmar senare skulle man få kliva över vallar som var högre än en själv för att ta sig till skolan. Och få stövlarna fyllda av iskall snö som letade sig in och blötte ned. Så skulle man få sitta hela dan i ett klassrum som stank våt hund och känna de där fuktiga kläderna mot kroppen. Jävla vinter. Jävla snö.

Jag drog söderöver. Beslutet var lätt. Flytta nånstans där snön är sällsynt. Flytta nånstans där folk inte vet hur man står på ett par skidor, nånstans på jorden där de inte vet skillnaden på en ispärla och en vanlig snöboll. Nånstans där de inte har en aning om hur man kan krama in sten i snön för extra hård effekt när det träffar i ryggen eller varför inte skallen?

Så nu sitter jag här, vid Öresund, det är barmark och det blåser från havet, luften är fuktig och rå. De första åren på dessa breddgrader har man konstant känning av bronkitis och kan glömma allt vad hårspray heter. Ingenting biter på vinden. Vissa dagar tillbringar man en kvart framför spegeln för att få håret extra blankt och stiligt och liksom ”stilla”. En timme senare kommer man hem från affären och får syn på något i spegeln som ser ut att ha gått på övertid i en torktumlare. Öresund, platsen på jorden där moder natur ser till att vi alla är konstant knullrufsiga. C’est la vie!

Annonser

14 kommentarer

Filed under Uncategorized

14 responses to “Det var ett himla snack om vintern!

  1. Öresund i all ära! Men ska det vara snöfritt tror jag mer på sydItalien.

  2. Det finns en annan plats där k-rufset också är konstant. Mer åt sydkusten till. På svenska sidan då.

    *funderar på en hårtvätt i em, men vad fan hjälper det liksom*

  3. Jag lever relativt kortklippt och mindfull och tar det som det kommer … liksom …

  4. Underbart med en människa som förstår hur jäkligt det är med vintern. Jag hade också möjligheten att flytta till Öresund (Helsingborg närmare bestämt). Mina föräldrar och syskon flyttade men alla längtade hem och grät floder. Jag blev kvar och har ångrat mig massor med gånger. Där ser man hur det kan bli. Rufsigt hår jar jag ändå. Blåst gillar jag inte. Kanske man skulle ännu lägre söderöver typ Italien

  5. Åh. Tänk vi som saknat vintern, nu känner jag att det ska bli skönt med vår snart. Gärna fort.

  6. Jag gillar snöiga kalla vintrar, men har problem med mössbärandet. Den är snygg på, men sedan? Har inget emot knullrufs looken, men med mössa förvandlas den mest genomarbetade frisyr till en ordentlig och slät frökenpage.

    Med andra ord: Öresundsregionen låter plötsligt lockande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s