Happy birthday, Nickan.

nickcave Han fyller år idag, Nick Cave. Jag skulle vilja skriva spaltmeter om denne man som jag håller mycket högt men det blir inga spaltmetrar. Vad ska man egentligen säga som inte andra redan skrivit och sagt? Jag minns första gången jag hörde honom på radion. Jag minns hur allting bara stannade av och hur de hetsigt framförda orden i monotona Mercy Seat fick mig att börja lyssna och kallsvettas. Sången handlar om en man som ska avrättas i elektriska stolen. Jag kunde inte röra mig förrän musiken tog slut. Vad var det där? Vem var det där? Då visste jag inte så mycket. Nu vet jag lite mer. Men långt ifrån allt.

Sedan började en flerårig upptäcksfärd in i Nick Cave-land, från mörka domedagslandskap till solbelysta gläntor. Från sånger om döden till sånger om kärleken. Kärleken till kvinnan och kärleken till gud. Hos Nick Cave finner jag dock alltid kärleken till ordet, det skrivna ordet. Kanske är det därför han står ut bland alla rocksångare, han kan ta avstamp hur mycket han vill i traditionell hunka-hunka-rock’n roll och slänga med håret, men det är ändå som textförfattare och poet han skiner igenom, det kan han aldrig tvätta av sig och det älskar jag honom för. Allvaret. Den sardoniska humorn. Inte den burleska, färgstarka Tom Waits-humorn utan den svärtade, sylvassa, framsprungen ur blottlagda nerver och djupt allvar.

Hans mångåriga kompband The Bad Seeds har ”tappat” två musiker jag också alltid gillat starkt; Blixa Bargeld och Mick Harvey. De sistnämnda har sina egna projekt de fortsätter med. Gruppen kring Cave  har alltid varit en sjudande organism av diverse sidoprojekt och konstellationer som ynglar av sig i ännu mer musik, teater, texter… Det är bra, jag kan botanisera vidare efter tycke och smak. Själv ger Nick Cave ut en dubbel-cd med Warren Ellis i dagarna där de samlat sin musik från spel- och dokumentärfilmer och den kvarstår i delar att lyssna på. Så kvarstår även den nya romanen, Bunny Monros död (ska bli spännande att läsa den  i Olov Hyllenmarks översättning – mig veterligt har Cave inte tidigare översatts till svenska).

Det är få musiker som klarar av att ge mig musik för alla stämningslägen men Cave klarar det. Otaliga är de gånger jag sökt tröst i hans texter och stämma, jag har gråtit och känt och älskat och levt mig in i och skrattat och varit arg till hans musik. I flera år. I min bok är det ett gott betyg, det bästa. Det närmsta jag varit en frälsning var när denne demoniske man böjde sig fram och snuddade vid min hjässa under en konsert. Blicken jag fick då brände hål på mig. Det var som han brann inifrån. Idag fyller han år. Femtiotvå stycken år efter varandra. Jag hoppas han får uppleva något vackert idag. Något riktigt vackert.

Annonser

22 kommentarer

Filed under Litteratur, Musik

22 responses to “Happy birthday, Nickan.

  1. Jag kommer mig inte för att slänga ur mig en sardoniskt sarkastisk kommentar, inga obskyra referenser faller mig in och jag tänker inte ens avsluta med att anspela på min ondska.

    Nick Cave är Gud. P.U.N.K.T.

  2. ”The mercy seat” ah, det är konst det. Kanske ett av världens vackraste stycke musik.

  3. storabh

    Nu ska jag byta (inte bryta) kön och grotta in mig i Cave!

  4. Väl värd ett grattis med andra ord!

  5. ”I let love in
    I let love in
    I let love in
    I let love in”

    har lyssnat nu till Nick Cave … och kommer att fortsätta … Grattis Nickan och Tack Lilla Blå!

  6. Robert

    Jag ligger och sprattlar som den värsta pudelkenneln i kommentatorsfältet i mitt senaste inlägg, bara så att du vet.

  7. wettexvarlden

    Har han inte väldigt högt hårfäste?

  8. Wettex: Passa dig noga för att klaga, för

    He’ll wrap you in his arms,
    tell you that you’ve been a good boy
    He’ll rekindle all the dreams
    it took you a lifetime to destroy
    He’ll reach deep into the hole,
    heal your shrinking soul
    Hey buddy, you know you’re
    never ever coming back
    He’s a god, he’s a man,
    he’s a ghost, he’s a guru
    They’re whispering his name
    through this disappearing land
    But hidden in his coat
    is a red right hand

    You’ll see him in your nightmares,
    you’ll see him in your dreams
    He’ll appear out of nowhere but
    he ain’t what he seems
    You’ll see him in your head,
    on the TV screen
    And hey buddy, I’m warning
    you to turn it off
    He’s a ghost, he’s a god,
    he’s a man, he’s a guru
    You’re one microscopic cog
    in his catastrophic plan
    Designed and directed by
    his red right hand

  9. Kul att läsa vad du skriver om Nickan! En fantastisk artist, lycko dig som kommit så nära att det brändes!
    Hälsningar Mia (som smygläser din blogg från Znogges ibland…)

  10. Rikard

    Tröst… ingen större sådan än i Gates to the garden, som du nämner i annat inlägg…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s