Jag känner ändå ingen i Norrköping

Rubriken är titeln på Olof Bergs bok – en novellsamling uppbyggd kring olika personer som alla har gemensamt att de besöker en thåströmkonsert i Norrköping vårvintern 2006. Novellerna kan läsas var och en för sig men tillsammans bildar de en sammanhängande mörkare väv. Jag vet att den här boken beskrivs som en berättelse om konsekvenser – och visst är den det – men allra tydligast är det en mollstämd skildring av samhällets underdogs. Människor som befinner sig i en värld färgad av missbruk och där musiken (i det här fallet Thåström) blir en katalysator för en energi och styrka de tycks ha så svårt att finna på egen hand, i sin egen vardag.

Varje novell har en huvudperson som berättar sin historia. Perspektivet i berättelsen förflyttas och förändras när en annan person och en annan novell tar vid. Kapitlen fungerar som bitar i ett pussel.

Novellen som litterär form är svår. I bästa fall ska den fungera som en slags komprimerad roman. Det ställer helvetes krav på författaren. Hur skildra en historia så laddad och tät att den ryms på några få boksidor utan att slå över, bli för mycket – eller hur skriver man i det korta formatet utan att tappa innehållet, kärnan?

Olof Berg håller samma tempo boken igenom, ett tempo som gör texten lättillgänglig, lättläst. Men tempot gör också att allt innehåll får samma dignitet; det svåraste svarta ägnas samma utrymme som det enklaste vardagliga. Ett självmordsförsök här, en pisspaus där. En kvinnomisshandel här och en väntande taxi där. Jag blir stundtals lite störd av den nästan lakoniska rytmen, trots att Berg egentligen inte misslyckas med dramatiken. Den finns där ständigt, men begränsas ibland av novellformatet.

”Jag känner ändå ingen i Norrköping” är framför allt en berättelse om män, berättad av en man. Jag vet inte om det är ett medvetet drag från Bergs sida att i flertalet noveller skriva i jag-form medan han i bokens avslutande del, hos den enda kvinnliga berättaren, väljer att skriva i tredje person. Det är både en styrka och en svaghet med just jag-formen här. Det personliga anslaget blir starkt, berättarjaget talar till dig, det blir direkt och intensivt. Men i den här bokformen leder det också till en viss utmattning, efter ett slag glider historierna ihop och berättarjagen blir svåra att hålla isär.

Det är ett dystert Sverige Olof Berg målar upp, en tillvaro av hopplöshet och missbruk, alienation och längtan efter något bättre. Musiken står för kraften, punkten man samlas kring, symbolen för det som varit och något som ger röst åt vad man själv erfar.

Det var länge sedan jag läste en social arbetarklasskildring av det här slaget men det finns flera ställen i boken som berör mig starkt; skildringen av den långtidsarbetslöse Jonathans vardag; den nyblivne fadern Robbans tillbakablickar på en relation som sprängts sönder inifrån, missbrukaren Tom som inte klarar av tvåsamhet och brottas med känslan av att sista tåget nog har gått för hans del. Det är starka och sotsvarta berättelser som efterlämnar en tyngd hos mig som jag får lite svårt att skaka av mig. Men jag blev i sanningens namn varnad redan på försättsbladet och citatet av Billy Bragg: ”If paradise to you is cheap beer and overtime”.

olof-berg

Boken finns att köpa här.  

Och Olof Berg finner ni här, eller i blogglistan till höger.

8 kommentarer

Under Litteratur, Musik, Thåström

8 svar till “Jag känner ändå ingen i Norrköping

  1. vildhunden

    Äsch. Vem bryr sig om Thåström när Halvars kiosk finns 😉
    Den har jag passerat och minns jag rätt så plockade jag tulpaner ur den kommunala rabatten och skänkte kvinnan jag hälsade på 😀
    Men det är väl preskriberat vid det här laget? 🙂
    Ha en bra kväll! 🙂

  2. Vildhunden: Fortsätt du att gå på promenaden…
    Själv låter jag Lundell vila och satsar på Thåströms nya nästa månad. 😉 Ha en bra kväll, du med.

  3. vildhunden

    Kära Tant Blå; 😉
    Jag trodde nog att du skulle undra lite grann om ”Halvars kiosk”. Men du kan din musikhistoria 😀
    Jag stryker av mig min hatt och bugar djupt för Er Madame 🙂
    Må lycka och välgång följa Eder stig genom livet!

  4. godiva

    Puh!

    Av rubriken trodde jag du hade tackat nej till en resa till Peking & missat mig & att jag missat en dejt med dig här i min nygamla stad!

    Nu blev det boktips som jag absolut ska köpa!

  5. Vad glad jag blir, en riktig recension så här i bloggformen. Känns lyxigt och bra tycker jag. Bra skrivet.

  6. Din recension … var naturligtvis precis så bra som en recension av Lilla Blå måste vara… när hon skriver recentioner. Styrkan och ämnena i novellerna gör en nyfiken…det helt igenom svarta… en aning tveksam.. men så vet vi ju alla hur förlösande musiken är och det gör naturligtvis att jag genast köper boken för att läsa om den här förlösningen och ”pausen” som vi alla… underdogs…overcats ? får… och längtar efter. 🙂

  7. Jag kan inte undgå att notera hur ofta ordet ”förlösning” använts ovan. Får mig osökt att tänka på min porrnovellsamling ”Jag känner ingenting i ändan i norrköping”.

  8. Hej! Tipsar om en annan bok med underdog och musik och öl:) Den heter ”Fred” och finns också på Vulkan förlag. Du får gärna recensera den om du känner så. Den handlar om hur långt man kan gå för att förverkliga sin livsdröm? Boken ligger under Romaner, man kan också söka på thomas lilja.
    M v h
    Thomas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s