K(r)ukor och kaniner

Den där kärringen med krukan… jag kan inte hitta henne och inte heller kommer jag på vad hon heter. Eller rättare sagt vad tavlan heter. Jag som hade tänkt göra ett så bra blogginlägg. Nu vete fasen hur det går.

För flera år sedan träffade jag en kille med konstnärsambitioner. Ja, jag har träffat ett flertal killar med konstnärsambitioner men den här snubben jag skulle berätta om gick omkring i sjavig moccajacka, tvättade inte håret så ofta och förläste sig gärna på Dostojevskij och Sartre. Han hade höga tankar om sig själv. Han luktade lite konstigt. Han hade nerverna utanpå. Och ett nervöst högt skratt. Ibland kunde han bli lite småelak. Han kallade sin flickvän för ”knullgrisen”. Nåväl, efter många om och men kom han in på konstskola. Bjöd in mig på besök.

I ateljén hade han en madrass på golvet. Där sov han. Det var tavlor överallt. Jag har sällan sett så mycket skit. Det var svårt att säga det till honom. Jag tror inte jag sa något överhuvudtaget. Efter rundturen klämde han mig på en åsikt. Nå? Vad tyckte jag?

Han rökte konstiga cigarretter utan filter som han fumlade med. Kikade på mig under lugg. Jag fick syn på en grisskär tavla i ena hörnet. Det föreställde en kvinna som låg utsträckt på sidan med ett vattenkrus under armen. Den var väldigt skär. Men motivet tilltalade mig på ett sätt som de övriga målningarna definitivt inte gjorde. Äntligen något jag kunde säga högt i berömmande ordalag.

– Den där! Den där är nog den bästa! sa jag glatt och pekade.

Jag förstod aldrig varför han såg så besvärad ut. Varför han besviket drog ut mig ur ateljén och sedan aldrig hörde av sig igen. Det tog några år innan jag förstod varför. Tavlan jag kommenterat var en kopia av en känd målning av Picasso. Med extra lager av grisskärt. Men det visste ju inte jag?!

  antibes19232Jag tänkte jag skulle lägga ut en bild på den där kärringen och hennes kruka. Men nu finner jag henne inte såklart. Men jag fann en retsam bild på Picasso själv, på ett ben. Och i fula badbrallor. Han ser ut som en badkruka. Det är också en slags kruka. Det får duga. Men det för i alla fall tankarna osökt vidare till syrrans kaninpäls.

På 70-talet gick en av mina syrror i kaninpäls. En höftlång skapelse med lätt insvängd midja, inköpt i Spanien. Gjord av ett par dussin keldjur. I lite olika färg. Kanske var den uppblandad med katt och marsvin också… vad vet jag? Vad visste syrran? Det här var innan det blev omoraliskt att ränna runt i keldjur. Det här var flummigt 70-tal och syrran ville väl vara hot. Hon bar platåskor också. Kvarterets högsta. Jag var stolt över min syrra. Hon var snygg.

Keldjuren fick jag ärva så småningom men då var det 80-tal och kaninpäls var allt annat än okay att sätta på sig. Den fick ligga hemma några år och började med tiden att lukta litegrann som den där konstnärskillen jag berättade om. Vintern 89-90 beslöt jag mig för att göra mig av med grannlåten. Jag och en väninna försökte i nio timmar i sträck sälja den på en loppmarknad. Vi sålde blusar och LP-skivor, böcker och keramikfigurer och allsköns jävla bråte. Men den malätna kanintrasan förblev osåld. Ingen så mycket som petade på den.

Det bar sig inte bättre än att jag fick dumpa den på väg hem. Under årens lopp har jag ibland tänkt på den där gamla trasan av keldjur. Återfanns den någonsin av någon? Eller maldes den ned och blev stoppning i nån bilsits?

Dock, häromdagen förstod jag så småningom vad som skett. Någon hade hittat den. Årtalet stämmer också. Det här väcker blandade känslor. Men det finns en viss filosofisk rättvisa i det här… tror jag. Jag vet inte vad det skulle vara för rättvisa men jag tror att den finns där. Ja, det var väl bara det jag ville säga.

langesedan

23 kommentarer

Under Arty farty de luxe, Konst

23 svar till “K(r)ukor och kaniner

  1. Jag och mina två bästa kompisar vi drog omkring i var sin gammal panofixpäls som våra mammor använt som unga. Hur coolt som helst men vad som hände med dem vill jag inte tänka på…

    Vet precis vilken målning och vilken k(r)uka du menar!

  2. Fantastiskt. Rätt och slätt.

  3. Znogge: Panofix? Låter som nåt de sniffade på 70-talet. Gjorde man det?

    Huskorset: 😉

  4. wettexvarlden

    Yummie! Med eller utan päls. Lite hår mellan tänderna har ingen dött av.

  5. Inte otänkbart alls! Påminde ju om björnpäls och fick man inte tag på Björn själv så… Fast vi höll oss till Kir 😉

  6. amnade på läktarn nånstans där vid den osökta kaninövergången .. men burr vad n´´Hrister såg lömsk ut även i bara mässingen!

  7. Har inte läst inlägget än. Måste bara genast kommentera att han ju är rätt fin i kroppen. Krister. Hur är det nu…är han död?

  8. För övrigt är det lite väl mycket utvikta karlar på den här bloggen numer, är LB månne lite frustrerad?

  9. Huvaligen 😉 kan inte nån skyla CP med en kaninpäls?

    Jag säger som min dotter brukar göra när jag blir lite för ”grov” i munnen.

    ”Nu fick jag mer information än vad jag behöver”
    (eller vad som ens är nyttigt för mig)

    ;D

  10. Ossler? Debaser? Oklart, olika info överallt. VAD FAN! Helvete att jag inte såg det tidigare… Det är ju förjävligt att man inte har hört något om detta.

  11. Detta är magi, Lilla Blå. Ren och skär magi.

  12. Oh tack för den ”utvikta” mannen. Skål! Utvikta män är nog de enda ”nudes” Skatan får njuta av nuförtiden (Mannen är inte så exhibitionistisk och lockande eller pockande numera. Han fryser och har pyjamas). Dock inte hatt som Picasso. Jag vet också preciiis vilken tavla du syftar på.. Den var sköj, konstnärsberättelsen alltså. Kramar!

  13. du är ovedersägligen ett geni.

  14. jag snor din ´dräparn´. I’ve got a debt to pay, and this’ll do the trick.

  15. tomtenietzsche

    Man får ju nästan ståpäls och gåshud!
    Snuskigt, ruskigt, kul

  16. Ankie Fontän: Död? Öh…jag tror det. Rätta mig gärna om jag har fel. Kanske var det arsenik i pälsen.

    Raggoparden: Jag frustrerad? 😀

    Mrs Li: Information är a och o i dagens samhälle.

    Camen: Fel forum, babe, men jag förstår din frustration. Tack för kul länk. 🙂

    Dr No: Ja, jag är ett geni. Ja, du får gärna sno ”dräparn”. En skuld är en skuld. Kör bara!

    Suz: Tycker du?!? Tack. Var det CP som gjorde det? 😉
    Skatan: Njut du innan Blogginspektör Bodström är tillbaka från sin vistelse på vilohemmet. Då lär kvasten gå.

    Tomtenietzsche: Då är du knottrig, nu då. 😉

  17. haha … På det här inlägget lever jag en vecka, minst. Men ta mig inte på orden – fortsätt så här bara 🙂

  18. Har för mig att Chrille P kolade 2005 eller däromkring. Efter ett hårt slag i skallen.

  19. Bax: 😉

    Nonsensakuten: Det var inte jag!!!

  20. tomtenietzsche

    vämjeligt knottrig 😉

  21. Han var inte död när han släntrade mot mig på T-centralen för några år sen, ”tjena stumpan, harru eld?” Jag hackade fram ett ”nej”, han var så jäkla lång och såg helt vansinnigt läskig ut, dom ögonen kan faktiskt jag tro vad som helst om, dock inga snällare saker.
    Nu är han dock tvärdöd sen fyra år tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s