Från katedern: Absintheskolan, del 5

Absinthe Okay, lugn i klassen. Ned med stjärtarna i skolbänkarna och hör upp. Ställ ifrån er lördagsölen och chipsskålarna. Nu återgår vi till absinthelektionen. Kanske den sista. Vad vet jag, jag är bara fröken.

Absinthen gick ett hårt öde till mötes. Den förbjöds i ett flertal länder i Europa och föll i total glömska… hos många under flera decennier. Visserligen tillverkades den fortfarande (i bl.a Spanien) men förde ett liv i skymundan. Pernod Fils, en av de största absinthetillverkarna, fick pga förbudet göra om receptet ett otal gånger och kom slutligen fram med sin… ja, just det, Pernod Pastis. En dryck med smak av anis, men banne mig ingen absinthe.

Men borta i öststaterna började det mullra. Järnridån gick åt sidan och där, borta i dåvarande Tjeckoslovakien, satt Radomin Hill. Hill var en ung entreprenör som ärvt familjens gamla destilleri från 1920-talet och nu beslöt sig för att tjäna storkovan. I slutet på 1980-talet drog han igång en s.k ”absinttillverkning” som via ett rejält undergroundarbete helt plötsligt blev trendy och ”must have” på klubbar i London. Med hjälp av smart marknadsföring av slaget ”Vi serverar max två absint per kväll och gäst” blev intresset skyhögt i vissa kretsar. Visst var det väl farligt att dricka? Visst innehöll det mystiska örter och kemiska föreningar som gjorde en hög? Och visst var det svårt att få tag på? Visst var det dyrt? Visst blev man dyngrak? Jodå, allting går att sälja med mördande reklam.

Och den felstavade ”absinten” från Hill med sin giftgröna karamellfärg och sin alkoholprocent på 72% föll den unga klubbkulturen i smaken. Likaså i USA. Där satsade pengagiriga intressen på marknadsföring som betonade ”farligheten, olagligheten, den förändrade medvetandenivån och mysticismen” så det dånade. Gothrockare i USA förvarade sina dyrt inköpta (och som de trodde, olagligt insmugglade) tjeckiska Hill-absinter inlindade i svart sammet, tryggt nedbäddade i specialsnidade skrin. Endast vid högtidliga sammanhang kunde drycken tas fram och förtäras under ritualer med Marilyn Manson dunkandes i bakgrunden. Och ojsan, så hög och konstig man kände sig.

Tacka fan för det! Dricker man 72% alkohol blir man konstig. No doubt. Man blir dyngrak. Hills Absint är ingenting annat än världens dyraste tandskölj. Det har inte ett skit med absinthe att göra. Jo, det är starkt och grönt, men där slutar likheterna.

Tjeckien har överhuvud taget ingen tradition av att tillverka absinthe. I Tjeckien har man druckit plommonbrännvin och örtlikörer, men ”absint” är ett nytt påfund. Men vad gör det när man kan tjäna stålar? Radomin Hill fick många efterföljare och under en vanlig promenad i Prag kan du idag finna ett otal märken som gör reklam för just sin ”traditionella originalabsint enligt gammalt äkta recept”. De flesta kunderna är amerikaner. Och en och annan svensk, utan tvekan. Tjeckerna själva skulle aldrig drömma om att befatta sig med eländet. Det smakar för det första fan och för det andra fan!

En annan nymodighet som följde i spåren blev ritualen att tända på spriten i glaset. Något en absinthedrickare vid förra sekelskiftet aldrig skulle drömt om att göra!

En absinthe drickes med fördel ut ett s.k absintheglas, (se bild) där spriten först hälles i och iskallt vatten sedan droppas över en sockerbit, placerad på en specialsked tvärs över glaset. När sockret så börjar lösas upp och falla ned i glaset, uppstår en s.k opalisering, där oljorna delar sig och bildar mönster. Förr i tiden var detta en del av själva ritualen med absinthedrickandet. Den gröna fen uppenbarade sig i glaset och dansade svävande och vacker för drinkaren.

På Londons klubbar gjorde man stor cirkus av ritualen. Varför inte tända på hela kalaset så såg det ännu festligare och farligare ut? Sagt och gjort, man hällde högprocentig sprit över sockerbiten och tände sedan på det hela som om man skulle till att flambera hela klubbgänget. Häxbrygden fick brinna en stund, folk räddade undan sina acidjazz-skägg och så avslutade man med att hälla vatten över alltsammans och svepa det som en shot. Hick!

Vid det här laget har ni nog uppmärksammat att jag är något konservativ vad gäller absinthen. Jag har inte mycket till övers för moderna tramsigheter och knarkromantik.

Detta av den anledningen att jag inte förstår, att jag inte begriper vad det ska vara bra för?! Det finns alldeles utmärkt absinthe att dricka. Den är inte förbjuden idag,  vad många än fortsätter att påstå. En riktig  god och korrekt anrättad absinthe är en utmärkt aperitif. Men mer än så är det inte. Räcker inte det?

Tydligen inte. Missförstånden och drogromantiken och skitsnacken flödar över på många internetsidor, bland framförallt unga och ibland, tyvärr, i vissa böcker. Då är det naturligtvis inte lätt att veta hur det egentligen står till. Vad som är sant och inte sant.

Absinthen har sina förespråkare och sina belackare. Vårt kära gamla Systembolag har hittills inte förstått att absinthe är en trevlig och god aperitif att njuta av innan middagen. De envisas med att försöka prångla ut någon märklig giftig avart som de dessutom har mage att ta extremt mycket betalt för.

Hör upp, kära elever, detta är ingenting man bör befatta sig med. I detta fall uppmanar jag till bojkott. Den knallgröna flaskan med en bisarr munk avtecknad på etiketten som oftast ståtar predvid pastisflaskorna på Systembolagets hylla har ingenting med absinthe att göra! Tyvärr.

Man poängbedömmer spritdrycker i internationella sammanhang. Poängskalan löper från 1-100. De riktigt bra och fina whiskysorterna t.ex, hamnar ofta mellan 80-95 poäng. En och annan riktig god raritet kan hamna över denna poäng.

Hills absint (som smakar vedervärdigt) har lyckats ta sig in på skalan och kvalat in nånstans runt 20 poäng – jag minns inte den exakta summan. Så var hamnade då Systembolagets enda absint undrar ni?

noll.

Av en enad internationell jury. Noll poäng. Behöver jag säga mer?

En absinthe får sin lätt gulgröna färg från ingredienserna, det är helt enkelt växternas klorofyll som färgar drycken. Klorofyllen är ljuskänslig som få och drycken bör därför förvaras i mörka glasflaskor. Bland de kryddor som ingår finns ofta, förutom malört, isop, anis, citronmeliss, fänkål m.m.

Men absinthen behöver nödvändigtvis inte vara grön, den kan även vara helt färglös. Jag har smakat en alldeles ypperlig schweizisk sådan. De moderna ”absinterna” har ofta färgats på fejkad väg för att få sin illgröna/blågröna färg. 

Pust! Det blev ett längre inslag än jag planerat. Men det finns ändå massor jag utelämnat – nån måtta får det vara en lördagkväll. Så för det jag missat eller hoppat över ber jag om ursäkt i förväg. Men detta är vad ni får så länge. Kanske återkommer jag till ämnet vid ett senare tillfälle. Eller också gör jag det inte. Ni har varit mycket uppmärksamma elever. Fröken är stolt över er. Nu får ni återgå till ölen och chipsen.

24 kommentarer

Under Absinthe, Arty farty de luxe, Prag, Whisky, cigarrer

24 svar till “Från katedern: Absintheskolan, del 5

  1. Coolt! Tack för lektionen fröken, ni ska få ett äpple.

  2. SeriösaMajsan säger; Fan vad du kan mycket! Jag är impad! Tack för lektionerna, kan du tänka dig att som nästa ämne ta ”art for dummies” eller nåt liknande? Jag har en stor konstkunskapslucka.

  3. Majsan: Jag lär få svårt att låta bli konsten. Den finns ju liksom där hela tiden… hos Lilla Blå.
    Lotta: Tack för äpplet!

  4. Vad smakar det då??? Skulle vilja prova även absinth, men det har inte blivit av. Än….

  5. Prudde: Det är en bitter. Olika absinther smakar lite olika. Vissa har mer anis i sig än andra (lakritssmak), andra drar åt minthållet… svårt beskriva en smak… men det är rätt gott. Om man får en bra sort vill säga…

  6. Ja jag måste se till att det blir provat snart! Kanske till sommaren om vi hamnar utanför rikets gränser… 🙂

  7. Hela absintheskolan har verkligen varit kolossalt intressant, men nu när vi har börjat komma till rekommendationerna blir det ännu ett snäpp mer engegerande.

    Med Systembolagets absinthe, som du tycker att man ska bojkotta, antar jag att du menar Père Kermann’s Absinthe, (nr 762 — undrar om det är en slump eller om importören mutade någon för att få samma nummer som kalibern på AK4), som finns i det ordinarie sortimentet. Men söker man på absinthe på systembolaget.se får man också fram två sorter i beställningssortimentet: Nouvelle-Orléans Absinthe (nr 80422) och Pernod Absinthe (nr 80422). Är de något att ha? De kostar ju en slant. Har Pernoden det klassiska receptet från före förbudstiden?

    Vilka andra sorter ska man hålla utkik efter och varför? Vad finns det för stilar och smakinrikntningar? I vilka länder eller på vilka flygplatser är bäst att handla? Känner du exempelvis till något bra ställe att handla Absinthe på i New York?

  8. Men, vart tog min kommentar vägen? Var den för lång, blev det något fel eller tog Lilla Blå bort den?

  9. ctail: Har du sänt en kommentar??? Prova gärna igen. Jag har i alla fall inte raderat något från dig…

  10. Hm, den kom visst tillbaka igen!? Märkligt, men nu syns båda mina kommentarer (alla tre om den här också fungerar).

  11. Ctail: Hepp, där kom den ju… Teknikens under! Ja, jag syftar på Père K i min text. Undvik! De andra två var nyheter för mig, det verkar som om Systembolaget har skärpt till sig sedan jag kollade senast. Nouvelle-Orléans är nog snäppet bättre än Pernods variant, men smaken är ju som baken. I jämförelse med Père K är de båda klart ok. Det finns inte ett klassiskt recept utan flera. Varje destilleri körde sina egna varianter, före förbudstiden såväl som efter. Om jag nu ska rekommendera något så satsa gärna på franska och schweiziska märken. En och annan spansk (Segarra t.ex) är också fin, liksom några tyska sorter. Undvik allt som kommer från Tjeckien och andra öststater… de har fortfarande mycket att lära vad gäller absinthen. Inköpsställen i New York? Ingen aning, tyvärr. Tror fortfarande det råder olika lagar i olika delar av landet; okay att förtära men ej sälja osv. Ledsen jag inte kan hjälpa dig mer där. Lycka till!

  12. Tack, får väl se vad jag kan hitta helt enkelt. Med Pernodfrågan menade jag om Pernod Fils (Petits-Fils?) tagit tillbaka receptet de använde innan de tvingades övergå till pastis.

  13. Ctail: vi går om varandra hela tiden. 🙂 Var precis inne och letade efter Hartsmars absinthesida och den finns till min stora glädje kvar: http://www.absinthe.se Där finner du massor av tips, länkar och smakrekommendationer. Killen är fena på absinther. Rekommenderas varmt av Lilla Blå.

  14. Lilla Blå… En finfin story minsann.
    Så, Pernod extrait de plantes d’Absinthe som finns i beställningssortimentet på Systembolaget idag är inte i närheten av originalet. På Pernod-Ricards sida kan man läsa att de antyder att så är fallet, men det är det inte. Tyvärr.
    Absente som också finns i beställningssortimentet nu för tiden är i alla fall drickbar men inte mycket för världen, men Nouvelle-Orléans är i världsklass.

    Vad gäller New York så faller det sig så att Ted Breaux, mannen bakom Jade absintherna, nu inom den närmsta tiden kommer att lancera en äkta absinthe i USA med start i just New York. Via Viridian som distributör och delvis initiativtagare, ska det än en gång bli möjligt att njuta absinthe i USA, legalt. Ta en titt på http://www.drinklucid.com/ för mer info.

  15. Hep! Tack för goda tips! Vad skoj du hittat hit. Passar på att tacka för en ypperlig hemsida och för ditt arbete att sprida lite ljus över denna fascinerande dryck… 🙂

  16. Tack Markus för New York-tipset, men förbaskat nog upptäckte jag det inte förrän nu, vilket är för sent för mig att utnyttja det.

    Men när nu Lilla Blås geografiska position blivit allt mer uppenbar i den senaste veckans inlägg kan jag ju i stället fråga efter lämpliga inköpsställen där. Juuls?

  17. Juuls har Absinthe Pernod – visserligen billigare än via Systemet – men annars verkar de ”torrlagda”. Men du kanske kan ringa och tjata på nya spännande sorter? 🙂
    Jag känner inte till några höjdare i Danmark, tyvärr. Kruts gröna sörja kan du låta bli. Kruts Karport är himla trevligt att besöka och personalen är god som guld men det de kallar absinthe kallar jag nånting annat.

  18. Jag var nere i Juuls källare idag och där fanns ett antal andra sorter nu – och det utan att jag ringt och tjatat. Jag undrar om deras webbplats ger en riktigt riktig bild av verkligheten: jag var övertygad om att jag sett Absente i butiken men den finns inte i katalogen på webben. Jag vågade dock inte chansa på någon av flaskorna den här gången.

  19. wah

    För kännedom så har Marilyn Manson ett eget absinthe märke. http://www.absinthe.de/en/shop/all-absinthe/article/mansinthe/

  20. wah: Jag vet. Den lär till och med vara drickbar. 😉

  21. Mansinthe

    Det finns nu lite mer absint på Systembolaget, visserligen än så länge på beställningssortimentet.
    Sveriges enda och seriösa absintimportör: http://www.destillerat.se

    • Gammal diskussion här förvisso, men..

      Man undrar ju onekligen hur i h-e en hyfsad absint kan kosta som den gör via destillerat och Systembolaget? Tänker då främst på Duplais Balance? (Ca 270 kr för 50 cl i Tyskland via webben t ex men ohemula 700+ kr här hemma.) Hela skillnaden kan ju knappast utgöra skatt, väl?

  22. .. och ja, här är jag igen. 😉

    Jag har nu läst alla fem delarna i Absintheskolan och jag skrattade högt för mig själv när jag i den här (sista?) delen tog del av dina synpunkter om östeuropeisk absynthe eller absint? (Själv skriver jag alltid absint om absinthe när jag avhandlar det på svenska, men det kanske är fel av mig? Möjligen får jag omvärdera mitt språkbruk i det här fallet.)

    Jag garvade också väldigt bra åt din (LillaBlå) beskrivning av Père Kermann-blasket som Systembolaget fortfarande verkar envisas med att ta ohemult (ja, i princip svinaktigt) betalt för! 0, zero, null, nada poäng av 100 möjliga!!! Whooha! Det skulle dock vara kul att veta varifrån det betyget är hämtat. Å andra sidan är det ju inte precis billigt med någon form av absint (förlåt; absinthe) legalt i Sverige. Nä! Riktig svindyrt är vad det är och själv beställer jag det jag behöver och vill ha från Tyska webbshoppar (om jag inte har vägarna förbi Berlin då jag ska droppa in på Absinth Depot (http://erstesabsinthdepotberlin.de/ladenenglish.html)).

    Père Kermann förresten. Synd att man inte haft tillfälle att prova skiten ändå, för jämförelses skull. Men man vill ju inte precis betala för det! Än så länge håller jag mig till absinther med relativt bra renommé, framför allt eftersom jag är en ganska nykläckt liten absintheur. 🙂

    Tack för skolan!

    • Oj då. Länken i min kommentar här ovan felar och jag kan inget göra. *buhuu*

      Den (länken alltså) ska inte innehålla avslutande parantes.. Så fick jag det sagt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s