Etikettarkiv: vår

Sex rullar till våren

Sex rullar Serla supermaxi tronar i badrummet. Jag sitter och glor på dem när jag kissar och inser att den där stapeln bör, om jag har normal avföring, räcka fram till 1 mars. Mars, den officiella första vårmånaden.

Insikten fyller mig med förnöjsamhet.
Jag har fått en rejäl måttstock.

När jag har förbrukat de där dassrullarna så är det vår!

Idag, just när det började snöa och jag gick ut med soporna, såg jag de första små, små späda knopparna av snödroppar i rabatten.
De stack upp ur jorden som vita blyga harskitar.
Kanske dör de redan inatt.

Men jag stannade och glodde på dem som en kristen i extas.
Jodå, för fanken, nu är det på gång i mamma natur.
Våren.
Det mullrar långt där nere i djupen.
The Big Fat Mama föder fram ännu ett år på samma lakoniska, slöa och definitiva sätt som alltid.

Det gäller bara att hänga med.
Trots snö och kyla.
Sex supermaxi dassrullar till.
Sen djävlar…

11 kommentarer

Under Uncategorized

Fikonfingret

Jag ger fingret åt  vintern nu. Fikon fick du.

Det är barmark. Det är mars. Snödropparna på baksidan av huset har stuckit upp som kåta slankiga prinskorvar.

Det är mulet, det blåser skitkallt men jag ger fingret.

Vinterhelvete.

Lägg dig och dö.

Du är chanslös.

Mamma Vår står i farstun och tar som bäst av sig kappan, mer bredarslad än någonsin.

Snart visar hon oss alla var skåpet ska stå.

 

10 kommentarer

Under Uncategorized

Valborgsmässoafton, på väg hem

Från tågfönstret ser jag ner över vallen och in i buskaget. Kommer man gåendes till fots på andra sidan är nog gläntan svår att upptäcka men från tåget ser man utmärkt både den lilla pinnstolen och badkaret. Mitt i naturen liksom. Det bor någon där. En uteliggare. Någon som sover i badkaret och sitter i solen om dagen. Sitter på den lilla pinnstolen. För solen har kommit nu. Den har på något magiskt sätt plötsligt trollat fram en skir grönskande filt över Skåne, likt en sån där tunn och ändå luddigt varm filt i lyxig cashmere. Viktlös men påtaglig.

Hela kroppen mjuknar i solen. Man inser hur den längtat. Längtat efter den där ljumma sötaktiga vinden som inte längre rymmer råa flisor av vinter. Som bara är len och snäll och får sinnena att smälta och rinna över. Det är skönt och lite smärtsamt.

Innan Lund blir tåget ståendes. Vi väntar på vår tur att få köra in till stationen. Flera av spåren har fått stängas av då tusentals studenter denna dag förlorar sans och vett. Det är den där gröna filten igen. Vissa av de vettlösa tycker det är helt okay att springa över tågspår denna dag. De kommer i flock, med halvt nedhasade byxor över bleka arslen och svänger med systembolagskassar, allmedan de brölar högljutt. Det kommer liksom inga ord, bara ljud. Bara ett märkligt primitivt brölande. Jag ser dem genom tågfönstret. De är som tragiska tjurkalvar på vårbete. Pojkarna brölar. Flickorna skriker. Jag tror det är åt varandra. Jag vill minnas att det var så…

Så låter jag blicken falla ned i boken igen. Återgår till den vemodige Hjalmar Söderberg och hans ord. De är hundra år gamla och får luften att stillna, de stänger ute brölen och skriken. Men också han smakar vårens underliga gryta av välbekant längtan, den där som både är skön och gör ont. Också Hjalmar talar om vårens hopp och hopplöshet, vildhet och förvirring, sötma och sorg…

När jag kommer hem har krukväxterna närapå dött i fönstersmygen. Som på den värsta högsommardag.

11 kommentarer

Under Uncategorized

Hörru, i mitt bröst kläcks kärleken till dig!

Jobbet eller bloggen – det är frågan.

I själva verket vill jag allra mest –  läsa!

Om ni kunde se mina bokhögar hemma i muminsalongen. Ren och skär kärlek är vad som ligger där. Just nu kliar läshungern så jag nästan blir prillig, jag darrar som värsta junkien framför alltsammans.  Snudd på illamående.

Åh, varför kan man inte få slå i sig alltihopa med en gång? Varför måste man jobba för att få pengar till hyran? Kan man inte bara få några månader om året till skänks – för att läsa böcker, glo på tavlor, digga musik och gå vid havet? Är det för mycket begärt kanske? Och så ska man ha knullveckor, tycker jag… inkomst- och skattebefriade sådana.

Jamen, ni hör ju själva… det börjar bli dags nu – att jag tar över världsimperiet!

SÅ DET BLIR LITE JÄKLA ORDNING!

Peace and love, folks. Jag saknar att slänga käft med er, alla tårtsmulor och lavemangkapslar. Jag saknar att blogga och bara jag får tummen loss ur fundamentet så ska det väl kunna bli lite rock n roll här inne!

Vi får mötas i tankarna… jag, världsdiktatorn, och ni… det sköna gänget… i min muminsalong… med fönstren öppna mot vårljuset och kullerstenarna nedanför, en och annan cigarr… och böcker, böcker, böcker… snack och bröd och vin och skratt och ljug och skryt och galet, galet och mera böcker. OCH INGA JÄVLA MOBILTELEFONER! I min muminsalong ser folk varandra i ögonen.

Ränn nu ut och greppa den hetsiga illern över ryggen!

Hasta, mamseller och gamänger! Och inget smygbajsande i stadsparken. Jag ser er överallt!

 

 

 

 

15 kommentarer

Under Litteratur

Närsynt eller ej, he is my man!

Den viktigaste just nu är bofinken!

Arbete en masse, skarpt läge vad gäller sjukdomen C i nära omgivning, relationer i gungning och ekonomiska farhågor… allt försöker av gammal vana att inta förstaplatsen för min uppmärksamhet. Men de slås alla ut av bofinken.

Sju centimeter fjäderfä utanför muminsalongens fönster rymmer nämligen något som inget av ovanstående rymmer:

Framtidstro!

Ljudet av årets första bofink sätter hela kroppen i vårläge.

Omedelbart när det drillande lätet träffar trumhinnan sker något inombords.

För att man är är programmerad efter ett helt liv i Skandinavien.

Det där ljudet betyder vår. Ljus.

Den lilla tuffa kroppen jobbar frenetiskt på sin gren och påminner mig om att allt går vidare. Det som är nu är inte här för att stanna.

Vinter ersätts av vår.

Så är det.

Så har det alltid varit.

Och bofinken intar förstaplatsen på min hitlista!

Gotta luv that little muddafukkah!

12 kommentarer

Under Uncategorized