Tag Archives: Ukulele Ike

Självaste Benjamin Syrsa i fransk porrfilm?

Jag är ju hooked på 20-talet och dess musik, det torde inte vara någon överraskning för de läsare som hängt här ett tag. (Och i sanningens namn vet jag inte om jag attraherar så många nya läsare längre, kanske har Blå Bloggen blivit för intern och kufisk. Det har dock aldrig varit min mening. Helst såg jag att det ramlade in nya läsare varje dag som tutade lite i hornet och gav sig tillkänna, men som sagt… kanske skrämmer jag bort folk? Efter 2011 års allra första inslag kan det mycket väl hända att jag skrämmer bort även några luttrade rävar… ) Men tillbaks till musiken. 20-talets musik och allra helst då jazzen brukar ruska igång den elektriska ålen i mig. Numera kallas det ju trad och för tankarna till övervintrade gubbar i putslustigt bredrandigt som larvar sig… men för mig finns inget putslustigt över jazzen från den här tiden. Den hade nerv, den var ryckig och grym och fick anständigt folk att ropa på sedlighetspolisen.

Häromdagen när jag var i full färd med att utforska lite gammalt knaster ramlade jag dock över fjollan Cliff Edwards, eller Ukulele Ike som han också kallades. Döm om min förvåning när jag hörde honom sjunga ledtemat ur ”Herr Storkuks Bravader”, en av de första tecknade porrfilmerna från 20-talet! Yauza!

Jag utgår från att ni alla har sett filmen ifråga? Såklart ni har. Den är fransk och har en enerverande musik från första till sista bildrutan. Herr Storkuk, eller Monsieur Grosse Bite som han heter här, kör runt med sin gigantiska penis i en skottkärra när han inte råkar hamna i någon dam, höstack, karl eller rentav åsna. Ja, ja, fransoserna var pigga rackare redan för 90 år sedan. Kanske mer då än nu när jag tänker efter.

Men gissa om jag blev förvånad över att Ukulele Ike, karl’n som sjöng Benjamin Syrsas bravadnummer ”When you wish upon a star” i Disneys rulle, också kunde kopplas till detta!? Kunskaper är härligt! Något nytt varje dag. Eller vad säger ni?

Här nedan ses förresten karl’n i en påklädd dubbelmacka utan ukulelen. Kanske har han lagt den i skottkärran? Och nej, låten That’s my weakness now har inte ett ringaste dugg med den farliga, nerviga 20-talsjazzen att göra. Men tydligen med jättepenisar à la fransk landsbygd. Och det var ny kunskap - åtminstone för mig.

(Ja, Ukulele Ike är mannen i vit hatt som stryps av bistre Buster Keaton…)

9 kommentarer

Filed under Arty farty de luxe, Gubbar, Jazz, Musik